Ömma tänder

Jag kom ihåg att åka till tandläkaren, eller snarare tandhygenisten! Grattis till mig, men skam vore väl annars, med alla dessa komihåg-ceremonier... Har inte varit där på 3 år så det var verkligen dags.
- Starka tänder, sa tandhyggenissan Sandra.
- Ggrrglllll, svarade jag. (Inte lätt att prata med munnen full av händer och instrument.)
- Men du får inte glömma visdomständerna. Ajjabajja, sa Sandra.
- Ggrrgllll, svarade jag.

Tandhyggenissan Sandra skrapade och petade och gjorde rent så blodet sprutade. Sedan blev jag hemskickad 800 kronor fattigare men två tandborstar rikare. Och med order om att bli flitigare med tandtråden i fortsättningen.
- ööööhhhh...... tandtråd....?.... Ehhh, ja just det, mumlade jag.

Nu har jag grävt fram tandtråden och plackers (ni vet en liten bygel med tandtråd som ska underlätta proceduren) så nu ska här bli vackra vita bissar hos fru Carlsson-Käck!

Nu ska jag dricka kaffe. Fast det skulle jag visst inte göra så ofta, tyckte Sandra. Skit samma. Jag behöver koffein!

//

Hemma igen!

- Va!? Ska jag inte åka skidor idag? Inte leka med Anton?!
Nicke tittade på mig med uppspärrade ögon i måndags morse när jag väckte honom. Han hade väldigt svårt att ställa om till vardag igen. Vi har haft en härlig vecka i fjällvärlden men i söndags morse var det dags att städa den lilla stugan - nåja. 160 kvadrat är GANSKA stort... - och bege sig av mot ön i väst igen. Det var ovanligt långt hem i år tycker jag. Så långt att maken plötsligt nickade till vid ratten. Tack och lov hände det inget men efteråt börjar ju tankarna snurra. Så snabbt det kan gå, ett ögonblick och livet kan förändras. Usch. Vi bytte förare några timmar men fick en del att tänka på.

Idag ska jag till tandläkaren. Tredje gången gillt. Den här gången FÅR JAG INTE GLÖMMA TIDEN!!!! Har satt en lapp på ytterdörren, en lapp på datorn och ställt larmet i Outlook. Om jag missar tiden ändå så får jag nog söka hjälp någonstans. =)

//


På längden!

Idag har jag åkt på längden! En halvmil. 5 kilometer alltså. Fast det låter bättre med en halv mil. =) Vi har haft härliga dagar med slalomåkning hela dagarna men idag blåste det och såg eländigt ut upp mot toppen så vi nöjde oss med en tur på längden. Sist jag åkte på längden var när jag gick i åttonde klass. Ett tag sedan alltså. Det var VÄLDIGT smala skidor måste jag säga. Jag undrade förvirrat var stödhjulen fanns. Då HÅNSKRATTADE killen i skidshopen åt mig. Taskig typ. Fast han var snygg den där unge grabben. Måste skicka Jennie dit. Nu stod jag och Kicki och Kicki där och log lite fånigt. Barnarov. Men söt var han!

Nu råder en stilla frid i vår fjällstuga. Vi är 15 personer på 160 kvm lyx. Tack Christer för att vi får låna din fantastiska stuga! Vi har det underbart!  Stuga och stuga förresten. Det är ett större hus än vi har hemma och med en standrad som är en AAAANING högre än den vi är vana vid...
Köpa fjällstuga med skidor och golf.
Jag vet att jag har lovat bilder men jag fick inte med sladden till kameran. Några bilder kan det alltså inte bli förrän vi kommit hem. Tills dess kan ni få nöja er med bilden ovan från http://www.fjallhusistoten.se/ (där det ligger bilder på Christers stuga som vi bor i denna underbara vecka) och nedan från http://www.stoten.se/.


I fjällstugan

Nu sitter jag i fjällstugan i Stöten. Mysigt! Har haft en skön dag i backarna med ömsom sol, ömsom moln. I morgon tänker jag försöka fixa lite bilder. Om jag orkar ta med mig kameran till backen förstås. Vi får väl se. Återkommer i morgon.

//

PS. Skidbralllorna är för stora!!!! Roligt att det någon gång är på det hållet!!

Snorig

Visst är det typiskt? På söndag åker vi till fjällen och vad är då jag? Snorig. Inte sjuk på riktigt utan bara lite halvrisig och snorig och kraxig. Förra året fick jag någon hysterisk stressreaktion som gjorde att jag en vecka innan fjällenresan började se dubbelt. Har väl aldrig kommit in på akuten så snabbt i hela mitt liv. Magnetröntgen av skallen och full fart. Som väl var hittades det ingenting - "Vi har inte hittat någonting i ditt huvud!", sa en AT-läkare till mig. Tack så mycket. NÅGOT hoppas jag trots allt finns där.... - utan det troliga är att det hela utlöstes av stress. Jag som inte ens kände mig speciellt stressad. konstigt.

2006 var vi friska vid avfärd men då blev Nicke sjuk ett par dagar på plats i feber, men det gick ganska bra. 2005 var vi dåliga hela bunten dagarna innan vi skulle åka. Influensa och vi trodde att vår fjällresa skulle gå i stöpet totalt. Några dagar innan kulminerade det hela med att jag fick galopperande öroninflammation och det värkte hål på trumhinnan. Hurra, så roligt det inte var. Men det blev fjällen då också. Med extra mössor och pannband. Fast jag var lite lomhörd.

Man ska tydligen vara lite sjuk vid fjällresan. Verkar vara något som ingår i paketet hos familjen Carlsson. hade tänkt vara extra förberedd i år och ha tränat lite extra på gymmet den här veckan, men det har ju skitit sig. Kan ju inte hosta mig igenom styrketräningen liksom. Och solariet som jag tänkt att besöka samtidigt får också vara. Då blir jag väl sjuk på allvar. Hellre blek och frisk än brun och sjuk! =)

Idag skiner solen igen och det är suveränt väder. Har varit och morgonfodrat, täckat och släppt ut 7 hästar på morgonkvisten. Helt OK syssla när solen skiner och våren anas bland minusgraderna.

//

Solen skiner!

Underbart med lite vårkänsla! Solen skiner och det ser jättegott ut när man tittar ut genom fönstren. Fönster som för övrigt inte alls ser lika roliga ut i solskenet, men det får vi ta en annan dag... Tog en promenix på lunchen. Bara 20 minuter men lagom för att friska upp hjärnan innan kaffet. Jätteskönt i lä, svinkallt i blåsten. Det finns nog hopp om en vår iallafall!

har ägnat förmiddagen åt reportageplanering och om hälften av dem "går in" så har jag både april och maj hemma rent ekonomiskt. Vad jag ska leva på från nu fram tills dess är mera oklart. Ett sätt skulle kunna vara att sätta sig och arbeta med det jag borde nu istället för att blogga.

Bäst att jag tar tag i jobbhögarna igen.

/

PS: Det fick bli ett par nya i XL... =(

Som ni minns så skulle jag prova skidbrallor för ett tag sedan. Nu har jag gjort det. Tråkig historia. De gick igen och jag fick knäppt dem och det gick att böja sig om man gjorde det snabbt och samtidigt liksom höll in magen och lät ena benet flyga bakåt. Men vem vill åka skidor och vara rädd för att brallorna ska spricka hela tiden? Jag gjorde det förra året. Räcker så. Tack tack.

Jag kapitulerade inför våghelvetet och min lekamens bördighet - låter bättre än att säga att jag har blivit otympligt fet de senaste 2-3 åren - och åkte och köpte mig ett par nya skidbrallor. Denna gång i storlek XL. Tror baske mig att det dessutom är herrstorleken. Extra rymlig XL alltså. Fan också. Jag tror jag tröstar mig med en kaka till kaffet.

Min bok är på riktigt!!

När jag fick veta att EGMONT ville ge ut min bok "Mia och Stall Norgården" blev jag ju så himlans himlans glad. Allt har gått ganska fort sedan den där dagen sent i höstas och nu är boken här och jag ser min lilla friex-hög på byrån varje dag. Det känns ändå lite overkligt. Då kom ett mail, från Svenska Barnboksinstitutet, via redaktören på EGMONT:

Hej!
Jag skulle behöva Anna Carlsson Käcks födelseår eftersom hon, efter
vad jag kan se, debuterar i barnbokssammanhang med Mia & Stall
Norrgården.

Bästa hälsningar/
XXXX
Svenska barnboksinstitutet/The Swedish Institute for Children´s Books
Odengatan 61, SE-113 22 STOCKHOLM

Fattar ni?! Min bok är på riktigt!!

Städning

I helgen ägnade jag mig åt röjning och städning av våra två skåp i sadelkammaren och vår hörna av foderkammaren. Man blir glad av att röja! Lyckades till och med slänga en hel kasse med skräp som jag samlat på mig.

Så här såg det ut FÖRE städning i de båda skåpen:
image19  image20

Och så här ser det ut nu (och förhoppningsvis några dagar till):
image21  image22

På söndag åker vi till Stöten för en veckas skidåkning. Våra hästar tas om hand av Amanda, Pia och Rebecka och Marie. Massor med tack! det är detta som föranleder den stora städningen! =) För att överhuvudtaget ge dem en chans att hitta i våra skåp och dessutom veta vad som är vad ute bland fodret, gjordes en ordentlig märkning av tunnor också. Dessutom skrevs foderstaterna rent (svårt för dem att veta vad våra pilar och streck och plus betyder  annars kanske....) så nu är det en riktig fröjd att blanda foder!

Kolla bara:
image23  Välstädat med märkta fodertunnor!

Som ni förstår så händer inte detta så ofta. Det är därför jag har dokumenterat det hela! =) Även Nettan gillade städningen:
image24

Och Jennie och Miri levde på hoppet:
image25

För den som är nyfiken kan jag också avslöja att jag till slut beslutade mig för att vara med på den där ridlektionen i fredags kväll. Och det gick riktigt, riktigt bra! Bomarbetet var lite vinglit i början men till slut fick vi kläm på det, både jag och Nettan. Avslutningsvis blev det skolan öppna och kan ni tänka er; jag kom ihåg hur man gjorde! Fick till en riktigt bra en i slutet. Självförtroendet fick sig en kick och jag är jätteglad! Kan absolut tänka mig att hälsa på med hästen på ridklubben igen!

Nu måste jag arbeta!

//

Upp-och-ned!

Sonen var hemma med hosta och förkylning i fredags. Han fick sitta en stund och spela spel på mammas dator. Plötsligt hör jag:
- Mamma, allt är upp och ned!
- Nej då, det kan det ju inte vara. kom nu och ät lite lunch.
- Ja men det är säkert mamma, allt är upp och ned!
- Det var då ett underligt spel han hittat, tänkte jag och lät det hela bero.

Framåt kvällningen skulle jag gå och stänga av datorn. Och möts då av denna bildskärm:

image18

Allt VAR verkligen upp och ned. Jag ska aldrig misstro den gossen igen. Försökte få ordning på det hela själv (Har ni någonsin försökt att jobba på en dator där allt är upp och ned? Markören rör sig åt fel håll, dvs att allt är spegelvänt och blir MYCKET konstigt!) men efter att till slut bara ha kvar alternativet att rent fysiskt vända hela bildskärmen upp och ned, så ringde jag teknik-Tony. Alla borde ha en teknik-Tony. Han är suverän. Mitt på blanka söndagsförmiddagen (jag orkade liksom inte ta tag i problemet förrän då) och dessutom mitt i en rumsrenovering, släppte han allt och avslöjade hur man får allt på rätt köl igen.
- Höger musknapp vet du. Välj normal...

Hur enkelt som helst när man visste hur man skulle göra. TACK! Känns skönt att slippa arbeta stående på huvudet idag!

//


Ping (pong)

Det finns så mycket konstiga ord i bloggvärlden. Som exempelvis att "pinga" sina inlägg? det är iallafall vad jag nu har gjort och ska nu testa för att se om det funkar.

Hej på en stund!


Ska jag eller ska jag inte...?

Hade siktat in mig på att hoppa in och rida en lektion på ridklubben i fredags. Inte på min egen häst utan på någon av ridskolans eftersom jag gärna vill testa och se om jag har samma problem på en annan häst som på min egen. Men tji fick jag. Det var fullt i den gruppen som jag hade tänkt mig. Brukar alltid finnas plats men inte just i fredags. Det finns plats på fredag denna veckan istället, fast då har de hoppning.

- Men vi ska bara köra bommar och markarbete, säger ridläraren. Han tycker att jag ska ta med mig min Nettan och komma in och vara med. - Jag lovar att vi inte ska hoppa så mycket som en centimeter. (Jag gillar ju inte att hoppa, som bekant.)

Och nu går jag här och velar. Tänk att så till synes enkla beslut ska behöva vara så svåra att ta???

Kul konditionsträning!

På söndagskvällarna tar jag och maken våra dansskor och åker till den lokala bygdegården för att gå på buggkurs. Halva bekantskapskretsen är där och det är riktigt, riktigt roligt! Vi dansar i princip oavbrutet i 2,5 timme!!! Vi har en kvarts rast i mitten och så en och annan genomgång då och då, men i övrigt trampar fötterna runt hela tiden. Himlans bra konditionsträning! Men jisses vad svettig man blir! Fast det blir ju alla så det är helt okej. Men jag måste erkänna att jag i början hade lite svårt att inte bry mig om att svetten lackar och att en främmande karl ska snurra runt med mig med sina händer mellan tredje och fjärde bilringen samtidigt som jag känner hur ofräsch jag är. Men okej, det har sina tjusningar.

Igår var vi inne på ridklubben på förmiddagen och hade med oss Nettan. Jennie red och sedan jag och då blev det plötsligt folkvandring in i ridhuset. Fullt med både hästar och människor, både till häst och på läktaren. Jag är INTE bekväm med att rida med publik! Så Jennie fick sitta upp igen. Jag red väl en kvart och sedan blir jag så sur på mig själv som känner så där. Skärpning Anna!

RSS 2.0