ordagranna

Ber om ursäkt om tyskan är fel, men jag har varit i Berlin i helgen. Eller snarare sedan i torsdags. Kom hem igår söndag. Det är svårt att prata tyska nykter. Vid midnatt i Tyskland pratade jag flytande (hmmm) tyska. Visst är det konstigt?

Kom till Berlin på torsdagseftermiddagen. Inkvarterades på hotell tillsammans med Micael och hela hans arbetsplats inklusive respektive. Och gissa om vi haft det kul?! Var på Die Grune (hittar inte det tyska U:et på tangentbordet!) Woche och knatade igenom nästan alla 27 mässhallar. Livsmedel, vin och öl, jordbruk, små djur, stora djur, hem- och hushåll i en härlig blandning. Riktigt trevligt. Fast OJ vad ont i fötterna jag fick av allt promenerande. Vi har ägnat fyra dagar i Berlin åt att GÅ och GÅ och GÅ. Fötterna känns som platta ankfötter. Men det var det värt. En eftermiddag åkte vi dock buss och fick en fantastiskt bra guidning i Berlin. Guiden var helt otrolig och kan varmt rekommenderas. Hör av er om ni vill ha tips!

Var bland annat på Olympiastadion i berlin som till OS i Berlin 1936 rymde mer än 100 000 åskådare. Häftigt. Härlig akustik som givetvis måste testas. Du gamla du fria och folkets jubel ljöd från läktarna där delar av vårt resesällskap, inklusive jag själv, stod och vrålade. Övriga besökare skakade på sina huvuden...

När vi kom hem på söndagen väntade vår buggkurs. Fötterna skrek i protest när jag snörade på mig dansskorna men att missa en lektion är lika med att man är helt väck till nästa gång, så det var bara att le tappert och kasta sig ut i dansens stapplande virvlar.

Idag väntar ridskolan. Solen skiner. Och här sitter jag och borde arbeta istället för att blogga. =)

Idag kom ÄNTLIGEN min kära lilla bok. Min alldeles egna lilla bok som jag väntat på så himla länge. Känns helt overkligt. Jag har skrivit en bok som faktiskt nu finns hos omkring 3000 medlemmar i en hästbokklubb. Konstig känsla. Det är ingen märkvärdig bok. Det är inget litterärt mästerverk som kommer att ge mig Nobelpriset eller ens kommunens kulturpris, men det är MIN bok som JAG har skrivit och som fler nu kommer att läsa. Svårt att ta in.

  

Det här ger mersmak. Framförallt ger det mig en kick att ta tag i den här trista svackan som jag befunnit mig i ett tag. HÄR SKA ARBETAS!!

Vänligen Eder Författarinna  =)

Det är mycket häst nu för tiden. Känns som om jag är mer i stallet och på ridklubben än hemma. Det är ett under att maken inte har sparkat bakut ännu. Jag är tacksam så länge han håller sig lugn och stilla... =) Å andra sidan är det faktiskt han som uppmuntrat mig till att fortsätta och han är den som har protesterat mest när vi pratat om att lämna ifrån oss Jennies lilla Miri. Så lite förtjust i hästlivet är nog han också, trots allt. Han är himla duktig på att kånka hösilagebalar och köra vatten och sån´t iallafall. Och när han tror att ingen ser så står han och gullar med hästarna. Jag har allt sett honom!

Nu är det iallafall bestämt och samtalet till ägarna är ringt. Jennies häst Miri Pride ska lämnas vidare och få glädja någon annan skogsmulleryttare, för även om hon numera funkar bra på ridbanan också och så trivs hon bäst i skogen. Hon är dessutom väldigt trygg att rida ut på. Jennie har gjort underverk med hästen och det känns jättejobbigt att tänka på att vi ska lämna henne ifrån oss. Hon har varit hos oss i fyra år och hade vi haft eget stall och hästen trivdes med att gå och skrota - vilket hon definitivt inte gör, detta är en mycket social häst. - så hade hon fått vara kvar hur länge som helst. Nu är det bestämt att vi ska börja leta efter en annan fodervärd åt henne och boxplatsen är uppsagd till sommaren. Förhoppningsvis har vi en lösning innan dess.

Min ena Kicki-kompis letar häst och det är så roligt att få vara en del i hästletandet igen. Igår visade det sig att vi tittat på samma pålle! Ett urfint ungsto (5 år) som verkade helt perfekt. Precis en sådan häst som jag själv tittade efter när vi letade för ett år sedan, fast jag vill nog helst ha en häst som är en aning äldre. Sedan att kärlek råkade uppstå när jag träffade den då 16-åriga Zabonett på stallbacken, är en helt annan femma. Riktigt så gammal hade jag kanske inte tänkt mig men ibland säger det klick...

BOKRAPPORT: Fick mail från redaktören och förlaget igår. Mitt bokpaket med min bok är på väg till mig!!! Och omkring 3000 ex ligger redan ute hos läsare som är medlemmar i hästbokklubben!! Det svindlar lite när jag tänker på det. Tänk om min bok landar hos mig idag?! Jag ska genast fatta posto vid brevlådan. Regnar visserligen men jag får väl dra på mig sydvästen. =)

Annat jag måste göra ganska snart är att prova mina skidbrallor. Har en obehaglig känsla av att de har krympt i garderoben sedan förra året, och då blir det kris. Redan då hade de krympt lite från året innan nämligen... Vi åker till Stöten och åker skidor vecka 8 och då är det bra om jag inte är byxlös.

På bilden nedan syns inte brallorna men det är från 2006 och då passade de iallafall... Håll tummarna!


//

De tretton huliganerna blev bara elva. Här följer en kalas-rapport:

ANTAL HAMBURGARE
40 stycken

ANTAL LITER SAFT
ca 20

GOA SKRATT
Hundratals. Det är något visst med grabbar i 6-8 årsåldern.

ANTAL HÄRDSMÄLTOR
Inte fler än två rejäla som resulterade i gråt. Jobbigt när man leker en lek som går ut på att ha sönder varandras ballonger och gossaerna blir upprörda när deras ballonger - HÄPP! - faktiskt går sönder...

ANTAL LEKAR
Några stycken. Storasyster Jennie hade planerat fler men killar i den här åldern verkar föredra att springa runt och skrika och låta så mycket som möjligt istället...

ANTAL TRÖTTA VUXNA
3 stycken.

ANTAL NÖJDA SÖNER
 1 styck. Och det var ju liksom det som var meningen. =)

   Nöjd Nicke.

Imorgon klockan 11.00 öppnar vi dörrarna för totalt 13 stycken huliganer i form av Nickes samtliga klasskompisar (OBS endast killar i denna ovanligt lilla klass. Kanske var det något i vattnet det året...?) och tre löshästar som han inte kan leva utan. Närmare bestämt; det ska bli barnkalas för Nicke, som fyllde 7 år alldeles innan jul. Tack och lov för Jennie som lovat att hjälpa till och som planerat skattjakt och lekar i samråd med bästisen Lojsan. Tack tjejer! Det känns inte lika betungande att ta sig an denna uppgift när jag vet att ni håller i trådarna. Själv får jag väl roa mig med att steka hamburgare och fylla på saftglasen. =)  Micael undrade oroligt om han behövde vara hemma..? "Självklart!" sa jag och då såg han lite matt ut. Nu har han iallafall blåst upp närmare 30 ballonger. Bra jobbat, men han fuskade! Gick ner i garaget och startade kompressorn. Fusk tycker jag.

Skattjakten är förberedd, godispåsarna packade och bordet är dukat och klart. Att göra någon större städning känns meningslöst men en snabb röjning av hallen och en dammsugning är nog på sin plats i morgon bitti. Sedan kan de få komma, de små söta liven....

Idag har jag förresten plockat bort julen. Nästan. Röda dukar ligger kvar över morgondagen också, sedan ryker även de. Och på måndag ska jag åka och köpa TULPANER i massor. Jag älskar tulpaner. Försökte hinta min make om att DET VORE TREVLIGT MED LITE TULPANER, vi får väl se om budskapet nådde fram.

Inledningsvis i denna blogg skrev jag om att mitt manus hade blivit antaget. Hurra! Snabba puckar utlovades och boken skulle tryckas redan i december, vilket jag vet att den också har gjorts. Jag har godkänt omslag och allt möjligt och det hela känns smått overkligt. Boken ges ut som erbjudande i en Hästbokklubb och upplagan är för mig astronomisk, vilket tyvärr inte ersättningen är... =( Men nu undrar jag; VAR ÄR MIN BOK????????? Går till brevlådan varje dag och förväntar mig finna min lilla bäbis, men ack nej.

Jag övar mig i att vara tålmodig! Det går så där...

Arbetslust! VAR ÄR DU???

Sorry, det var ett tag sedan jag skrev, men jag har faktiskt tagit allmänt ledigt från datorn. Varje gång jag drar igång datorn tycks jag fastna i jobb - trots att jag lovat både mig själv och min familj att vara ledig! - så därför har jag gett mig själv dataförbud några dagar. Men nu är jag på G igen!

Julhelgen som strax före jul tedde sig så lååååång, är redan förbi. Vad har jag gjort? I princip ingenting. Julhelgen var som sagt ganska lugn. Fortsatte med en mycket trevlig nyår hos goda vänner. Hade inte alls tänkt att bli så sena eftersom jag hade hand om stallet på morgonen och skulle upp klockan 7, men det kändes inte så viktigt kring småtimmarna... Kändes desto mer klockan 7 när klockan ringde på nyårsdagen kan jag säga...

Så här några dagar in på det nya året levererar jag ett inlägg med mycket frustrationer. Jag när ett hopp om att de försvinner om man skriver ned dem. En tvärtomgrej mot att sticka huvudet i sanden. Så håll i er, här kommer Annas okronologiska frustratuioner i januari 2008!

F R U S T R A T I O N  1
Skulle rida jättemycket. Nix. Däremot har dottern ridit desto mer.  Jag har groomat och mest stått brevid och huttrat. Skaffade oss ett manegekort som gäller sedan 1/1 och det har vi hunnit utnyttja en gång. Tanken var att vi skulle varit iväg åtminstone någon mer gång innan skolorna börjar, vilket de gör i morgon... Men så här söt var iallafall min Nettan vid årets Tomtehoppning i mitten av december:



F R U S T R A T I O N  2
Skulle grejja med utbygget: Mja, maken har pysslat och visst har det gått framåt men vi hade nog tänkt oss att få gjort lite mer än så.  Denna frustration hänger tajt ihop med nästa frustration:

F R U S T R A T I O N  3
Jag behöver ett riktigt kontor!!! Börjar bli MYCKET trött på att sitta bakom makens säng med mina pappershögar och ha resten av arbetsmaterialet i klädkammaren, källaren samt garaget. Min inspiration försvinner i samma veva som jag sätter mig bland sovrummets dammråttor och måste börja med att lyfta bort något som någon annan lämnat efter sig på MIN arbetsplat. Exempelvis en hög med rena kläder som borde sorterats in i någons (MAKENS!!!!) garderob, en äppleskrutt, fyra bananskal i olika förruttnelsestadier samt en hög med låtlistor (DOTTERN har suttit på MSN) alternativt gårdgagens arbetshäg som idag borde ligga i "jobb som väntar på respons-högen" och inte mitt på skrivbordet och ta plats som inte finns.´

F R U S T R A T I O N  4
Mitt hem i största allmänhet behöver en uppfräschning. Men var är min ork? Det verkar så enkelt att köpa sig en burk färg och några penslar och sätta igång. Eller varför inte dra igång en liten trevlig tapetsering? Men det slår stopp direkt. När ska tid finnas?

F R U S T R A T I O N  5
Alla dessa jobb-ideér som ligger och väntar på att förverkligas. Men de ska jag faktiskt ta tag i. Det är mitt nyårslöfte till mig själv. Det och att må ännu bättre 2008. Kändes lite extra roligt att komma till gymmet i morse. Fullt med folk som dragit igång sina nyårslöften om att träna mer detta år. Själv kunde jag med stolthet säga att jag började redan i höstas och faktiskt fortfarande håller på. Känns bra! =)

F R U S T R A T I O N  6
Klumpen i magen. Jag har på känn att jag sårat någon utan att förstå det. Har frågat "någon" men fått nekande svar. Ändå kvarstår obehagskänslan. Och min intuition brukar stämma. Även om jag faktiskt kan hålla med om att  jag- så här i eftertankens kranka blekhet - kanske kunde ha skött det hela på annat vis. Dock ligger händelsen månader tillbaka i tiden och jag förstår inte varför detta har kommit till ytan nu? Känns inget bra alls.

F R U S T R A T I O N  7
Sjuk häst. Eller ja, sjuk och sjuk. Dotterns Miri går lite knackigt och ömmar så fort underlaget blir hårt och har inte varit sig riktigt lik ett tag. En hätutredning är kanske att överdriva men jag ringde iallafall till veterinären för att kolla och fick en prisuppskattning. Inte gratis. Men Miri är en kär vän och förtjänar all hjälp som går att få. Rekommenderades dock att låta henne vila och sedan sätta igång henne på mjukt underlag lite försiktigt efter ett par veckors vila, så det ska vi göra.

Nåväl. Det nya året har börjat. I morgon börjar jag arbeta på allvar och alla gamla dåliga samveten ska rensas bort. Åtminstone från skrivbordet!

//