Sov gott Inger

Vi har mest träffats i samband med flyttstädningar. Tillsammans har vi legat på golv och skurat lister, dammat väggar och torkat ur skåp. Vi har skrattat och vi har talat allvar och vi har druckit vin. Med cider i, givetvis. För så ska vin drickas; det tyckte vi båda.
- Men herregud, man kan väl inte blanda cider i vinet!?
- Jodå, det går så bra. Det blir mer lättdrucket då.

Och där någonstans fann vi varandra.

Inger och jag har även träffats utan dammtrasor och skurhinkar. Huvudsakligen i samband med kalas, hos våra vänner, det vill säga Ingers son och svärdotter med familj. Alltid lika glad, alltid lika rak och alltid lika varm. Man blev glad av att träffa Inger. Och även om vi egentligen inte hann träffas så många gånger så tyckte jag väldigt mycket om henne. Hon träffade en del av mitt hjärta som ganska få människor gör. Jag kände mig hemma.

Varför ska sjukdom och en på tok för tidig död drabba en så levnadsglad människa? Det känns så orättvist.

Hon sitter på sitt moln och håller ett öga på de sina. Det är jag övertygad om.

Sov gott Inger.

//

Kommentarer
Postat av: Mia

Vad vackert du skriver. Sjukdom och död är alltid tragiskt, särskilt om det drabbar de som borde ha många år kvar i livet.

// Kram Mia

2008-07-08 @ 10:47:20
URL: http://ordochbild.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0