Död bil
Lastade in hästen i transporten. Ropade hej svejs till stallkamraten och vred på nyckeln. Inte ett ljud. Hysterisk blick på klockan. Ringde maken.
- Kom omedelbart och byt bil med din hustru! Fria ridtiden i manegen är snart slut och bilen är död!!
Lastade ur en förvirrad häst igen.
- Ööööhhh, var det inte ovanligt kort sträcka till klubben idag, matte??
Den rätt vaccinerade maken hade förstånd nog att komma omedelbums. Bort med trasig bil, hängde på transporten på frisk dito. Ut med hästen ur stallet igen. In med hästen i transporten. Och iväg till klubben för ett träningspass inomhus. Alldeles för kallt att rida ute igår.
Maken och sonen fick skjuts hem av snälla stallkamraten - tack Ann-Sofie! - och några timmar senare bogserade vi hem den döda bilen. Jag gillar inte döda bilar. Livet blir så komplicerat då.
//
Läs även andra bloggares åsikter om hästtransport, bil
Men du har en händig karl, han lagar döda bilar.
Kram Bodil
Lösningen på döden i detta fall verkar betyda en ny liten datamanick till instrumentbrädan på cirkus tio tusen pix...
=(
Som du beskrev det var det lätt att leva sig in i situationen ... Stressigt värre? Och när hästen var inlastad och allt, inte roligt! :-) //Bea.
Svar på din kommentar i min blogg: I så fall måste jag ju köpa Ridsport specialen och få lite klarhet i sporrarnas vara eller inte vara. Helt klart! :-D
Åh välkommen till klubben med strulande bilar. Våran Volvo startar bara när den känner för det vilket är gott frustrerande när man ska i väg med hästen eller nått annat. Vi har inte drag på den andra bilen så det ställer till det en hel del.
Och dyrt kan det ju bli också suck, lider med dej.
