Stoppa pressarna! Tanten har hoppat!!
Igår red jag lektion. För dottern. När hon släpade fram bommar och elände började jag ana oråd.
- Nej då mamma. Du ska bara gå över bommar. Inget annat.
När hon sedan började lägga upp bommarna på lite höjder, blev jag ännu mer misstänksam.
- Nej då mamma. Vi ska bara få Nettan att lyfta på benen bättre.
När hon sedan började tjata om att jag skulle "rida an" i ett högre tempo, fattade jag ju vart åt det lutade liksom... Och kan ni tänka er. Plötsligt blev det ett ofrivilligt skutt av det hela. Inget vackert sådant men ändock.
- Ska du inte prova att rida an ordentligt? säger dottern oskyldigt. Precis som om jag inte skulle våga då va? Ja jädrans i min lilla låda. Jag tänkte att det värsta som kan hända det är att jag faller av och bryter nacken. Jag styrde, ökade tempot, reste mig i stuigbyglarna och vi seglade över i värsta Baryard-stilen. Jag lovar. Min otäcka unge till dotter bara log segervisst.
- Snyggt mamma! sa hon och började plocka bort bommarna.
Hur högt hindret var? Ja, antagligen omkring en och trettio. Minus den där första ettan...
God natt på er! Nu ska jag vårda min träningsvärk från igår, som späddes på idag av nedsutten trav ett helt ridpass. (Jag klarar det hyfsat bra nu faktiskt!!) Dock enbart dressyr idag. Någon måtta får det vara.
//
Åh. Nu är jag imponerad. För jag är faktiskt lite ..rädd för hästar. s
De är dock väldigt fina. Och jag skulle vilja våga.
Ett mål g ott som något:)
Svar från din kommentar inne hos mig:
Jaa; jag tror det. Att vi kan lära oss mycket utav våra barn. I alla åldrar.
Kram Lallis
Hejsan Hopp(san)!
Tänk...det var inte så länge sedan vi höll små bebisar i famnen och nu domderar de oss fullständigt...kanske bra ibland...Såg att du varit i England...såg otroligt skönt ut...liksom inte något novemberrusk at all!
Ha en skön dag!
Kram,
Ing-Britt
