ordagranna

Red lektion igår och jag är jättenöjd. Även om ridinstruktören käkat taggtråd och var på mig som en hök. Det var inte mycket fru Carlsson lyckades med igår, om man säger så... Men allt beror på hur man ser på det. Jag klev av hästen och kände mig nöjd med min prestation, det var mycket som funkade igår som tidigare inte alls gjort det. Men kan någon förklara för mig varför en del tror att det är OK att skritta, skritta, skritta och dessutom jobba med sidförande skänkel på volten och vara allmänt i vägen när det är beordrat både trav och galopp??? Att hålla undan för den ryttaren var inte helt enkelt ska jag säga... //

Är fortfarande utan bredband. Har kommit på att jag nog får kosta på mig ett företagsabonnemang på mitt bredbandsavtal hos Telia iallafall. Då lovar de hjälp inom 24 timmar. Låter som en utopi men man kan ju alltid hoppas. =) Det här börjar bli jobbigt. Allt blir liksom halvgjort. //

Det åskade på Orust igår. Idag funkar inte mitt bredband. Sitter hos mina föräldrar och jobbar en stund. De har bredband. Man är verkligen beroende... Vi har konstaterat att felet ligger i Telias ledningar och inte hos mig iallafall. Skönt. Telia låter meddela att lagning kan ske tidigast på torsdag. Känner mig lite vingklippt. /Anna

Red lektion igår och provade att rida på hackamore på allvar. Det gick faktiskt över förväntan och jag bestämde mig på stående fot att avboka min plats på knypplingskursen... :-) Jag ska bara träna på att inte hålla så himlans hårt i min lilla stackars häst, fick jag order om. Men det känns så läskigt att inte ha något bett, så jag försöker väl kompensera det på något vis genom att hålla i ordentligt, vad vet jag. Hur som helst så var det riktgt roligt och det är med viss barnslig gnällighet jag överlåter till dottern att rida idag; jag vill ju rida mera!!

//

Läs även andra bloggares åsikter om rida, hackamore, knyppling

Bloggbesökare som följt mig en tid vet att vi i våras lämnade ifrån oss en kär gammal vän; Miri. Jennies foderhäst som vi haft som vår egen i mer än fyra år. När vi körde henne till sitt nya hem var det många tårar och undertecknad uppförde sig som en tolvåring när vi skulle åka därifrån. På många sätt var faktiskt bortlämnandet av Miri värre än att ta bort en häst för gott. Usch.

I förrgår ringde iallafall den nya fodermatten och undrade om vi visste någon som ville ha Miri. "Annars får hon gå till slakt."
- På inga som helst villkor! Då tar vi hem henne till oss igen! sa jag. Hur jag nu tänkte där för det är trångt i stallet som det är... men det hade gått att lösa på endera viset. Här ska inte slaktas någon häst!

Sedan ringde vi Jeanette som varit intresserad av Miri redan i våras men som av olika anledningar inte riktigt hann med i svängarna. Hon blev jätteglad och nu flyttar Miri med största sannolikhet till henne, dvs tvärs över våran åker! Miri kommer nästan hem igen och det känns underbart!

//

Läs även andra bloggares åsikter om häst

Ännu en helg läggs till handlingarna och resultaten av den är bland annat en hel del social samvaro med släkt och vänner. Brorsan informerade mig för övrigt om att de visst kommer till oss i jul. Jag har på något vis förträngt förra årets julafton. Var helt övertygad om att de var hos oss förra julen, men fick ge mig när jag letade fram bildbevis på att så inte var fallet. =)

Ridningen har dottern stått för denna helg medan jag har mockat och fixat, men det kändes helt OK. Hade ett hopp-pass i paddocken igår och det gick jättebra. Jennie är modig så hon vågar hoppa med Nettan, det gör inte jag. Ännu. Jennie har gett sig attan på att mamma ska ta sig över något litet hinder i skogen iallafall så hon visade mig igår vart vi ska öva på denna självmordsliknande konst. Om man tittar bakom ekipaget på bilden nedan kan man eventuellt se en liten pinne på hela 30 cm höjd över stigen, det är där jag ska ramla av senare i veckan.... =)



Och i paddocken har vi synnerligen gott om vatten just nu. Iallafall i ena delen men Nettan är jätteduktig och bryr sig inte om att det plaskar om benen. Underlaget är fast under ytan så att säga så hon kliver på, bara man övertygar henne om det från början.



Igår fick vi så äntligen tagit hem vår halm också och även om antalet balar inte blev så många så verkar de defintivt vara tyngre än förra årets så jag tror vi ska klara oss tills det är dags för sommarbetet igen. Känns alltid skönt att ha löst sådant.

Nu ska jag arbeta!


Läs även andra bloggares åsikter om helg, hoppning, rida, vatten

Inlägg för huvudsakligen hästinitierade: =)

Så har veterinären varit här. Vi passade på att köra en tandraspning på sex hästar när han ändå var i stallet. Och så kollade han Nettans sår. Det blir till att smörja med Helosan så gott det går och sedan är det totalt bettförbud i 2-3 månader. Inte jättejippie men ganska OK. Vi har ju redan ridit henne på hackamore till och från sedan i somras, så helt nytt är det ju inte. Det är väl mest jag som tycker illa om det. Man har liksom inget att "ta" i och det känns som om hon liksom försvinner. Men det är ju en vanesak.

//
Läs även andra bloggares åsikter om veterinär, bett, hackamore

Att ringa en veterinär och fråga om råd eller diskutera något är svårt. Det slutar ALLTID med att de säger: "Svårt att säga. Jag måste komma och titta." Och vips så ser man hur en tusenlapp bara försvinner. Missförstå mig rätt. Naturligtvis ska hästen ha den vård den behöver, även om det kostar pengar, men visst är det konstigt att man aldrig bara kan få ett råd rakt upp och ned?

Så nu sitter jag här och väntar på att telefonen ska ringa för att få veta om de kommer ut idag eller i morgon, eller kanske inte förrän på måndag. Jag som bara ville ha tips på någon bra salva...

Läs även andra bloggares åsikter om veterinär

Ibland vill man bara hoppa av hästen och ställa sig och grina. Skrika till ridläraren att "ser du inte att jag försöker!!". Visst låter det moget? Anmäla sig till en knypplingskurs på onsdagskvällarna istället... Nettan är en stor häst, både på höjden och längden. Mycket att rida ihop och jag klarar helt enkelt inte av det. Ibland funkar det bättre, ibland sämre. Idag funkade det defintivt sämre. Men hon var fin över bommarna på böjt spår. Duktig flicka. När vi bytte till höger varv kände jag plötsligt hur jag fick en cementklump i högerhanden. Aj aj. Det visade sig att hennes sår i höger mungipa hade gått upp igen. Skit också. Den där mungipan fick mycket stryk när vi var i kärret i juni och det blir liksom aldrig riktigt bra. Ska ringa veterinären i morgon och fråga om råd.

Nu ska jag dricka te och tycka lite synd om mig själv.

//

Läs även andra bloggares åsikter om ridning, ridlektion

Nej nej nej. Jag har inte lagt ridstövlarna på hyllan till förmån för bergsbestigning. Det är högen med ren tvätt jag syftar på. Ingen har haft tid att ägna sig åt denna på en vecka snart och nu börjar det sina i skåp, lådor och garderober. Blev uppringd av en tvättmedelssäljare igår kväll. Trevlig grabb som kunde erbjuda allt i tvättmedelsväg och dessutom lite såpa och annat smått och gott.

- Har du någon som tar hand om min tvätt så slår jag till direkt! sa jag.
- Njaaee, de är så svårt att paketera gossarna på ett bra sätt. Det kan bli vissa leveransbekymmer, påstod killen i andra änden av luren.
- Hör av dig när ni löst det. Jag lovar att handla!

Man kan alltså ta sig till månen men inte få hemleverans av tvättomhändertagande man i sina bästa år. Konstigt.

//
Läs även andra bloggares åsikter om tvätt, mount everest

Det slog mig plötsligt att det snart är jul. Bara sex veckor kvar till första advent. Känns ganska OK. Vi tar ganska lätt på julen i vår familj. Tack och lov. Och i år lär vi inte bli många runt julbordet härhemma eftersom min lillebror och hans familj firar med svägerskans familj i år. Ser ut att bli en lugn jul. Bäst av alla dagar i julhelgen är juldagen. Då är det julefrid hos Carlssons med pyjamas hela dagen och bara mys. Mmmm, blir nästan lite julsugen. =)

Läs även andra bloggares åsikter om jul, julbord, advent

Så var helgen över och det är måndag morgon igen. Det har varit en bra helg. I lördags var det tävling i Ljungskile och en dag som inleddes med regn och rusk slutade i uppehåll och ganska skönt höstväder på ett väldigt välorganiserad tävling. Rent tävlingsmässigt gick det väl sådär och Jennie var definitvt inte nöjd efter Lätt C:n. Efter att ha haft en kanonframridning där Nettan såg jättefin ut, dog hon alldeles ute på banan och lyfte knappt på fötterna i geggan.  Det var blött och lerigt överallt och att ha putsat benen på sin vita häst, visade sig snabbt vara "overkill". Kolla Nettans ben!



Hur som helst så blev det blygsamma 61.48% i Lätt C:1. I Lätt B:1 var målsättningen att få högre procent än förra helgen och det klarade hon. Det blev fullt godkända 60% och en Nettan som klev på ganska mycket bättre än i första klassen, även om det som vanligt stod "mer energi önskvärt" i protokollet. Vi har ingen koll på placeringarna men gissningsvis någonstans i övre halvan på Lätt C:n och en bit ner i den under halvan på Lätt B.n.

I går var det söndag och flitens lampa lyste hos Carlssons. Städning, tvättning, brödbak, en sväng till Torp för mathandling, hämtning av lagade smycken som legat ett tag samt inhandling av lite fräscha skönhetsprodukter till undertecknad. minns inte sist jag köpte ny mascara.... Kom hem, käkade lunch, Jennie satte sig och pluggade och jag och Nicke åkte till stallet och grejjade ett par timmar. Jag fick till och med ridit en sväng. Kom hem lagom till världscupen i hästhoppning från Oslo på TV, dog i soffan och kollade på tjusiga hopphästar (men ingen såg lika snäll ut som Nettan!) lagade middag och umgicks med familjen. Häpp! Sicken helg!

Nu ska jag arbeta!!

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, ridning, helg

Var ute på Blocket en vända nu på lunchen och döm om min förvåning när jag hittar mitt eget namn där ute, under Böcker till salu! Det är en tjej som säljer massor med hästböcker och tidningar och där i listan och på bilden ser jag min lilla bok: "Mia & Stall Norgården". Lite skojjigt. En sökning på fransosen som fick Nobels litteraturpris igår, gav däremot ingenting. Alltså är jag mer poppis än Le Clézio! Åtminstone på Blocket.se. =)

//

Läs även andra bloggares åsikter om Le Clézio, Blocket, Nobel

Idag känner jag mig inte alls lika eländig som igår. Bara lite. Tog en promenix i morse. Hann iväg innan regnet kom. Just nu öser det ned på utsidan. Jag sitter här inne i värmen med mysbralla och slappiströja. På något sätt känner man sig inte alls lika tjock i brallor med resår... =) Har ett strikt arbetsschema idag som jag hittills har hållt perfekt. Oj vad jag ska producera! Och så ska jag betala leverantörsfakturor och moms och sån´t där trist. Det är kul att vara egen företagare när pengarna ploppar in på kontona, men ack så trist när man inser att hälften och mer än så ibland, ska ut direkt igen.

I morgon ska Nettan och Jennie på tävlingar i Ljungskile. En LC:1 och en LB:1 igen. Betydligt fler starter i morgon än förra helgen och troligen också större konkurrens, men det ska bli väldigt roligt iallafall.  Det spelar inte så stor roll om det blir rosetter, bara vi känner att vi gjort vårt bästa när vi åker därifrån. Tävlingarna går troligen på utomhusbana (beror på vädret) och då kan det gå lite hur som helst. Med en häst som inte bryr sig om stora traktorer med gödselspridarna utfällda en halvmeter ifrån hennes bakben, men som kan sprätta iväg för små osynliga gröna gubbar eller bajsar på ridbanan, så vet man aldrig. =) Ikväll är det stallpyssel som gäller. Jennie och Nettan ska rida igenom programmen ordentligt och sedan ska Nettan tvättas och knoppas och vi ska packa inför morgondagen. Klockan ringer vid humana halv sju i morgon bitti men det är ändå skönt att ha allt så klart som möjligt.

Nu ska jag arbeta!

//
Läs även andra bloggares åsikter om banta, tjock, rida, hästar

Har varit ute på ett par jobb idag. Bland annat hos en viktcoach som jag skulle intervjua. I vanliga fall är jag en ganska ödmjuk men tydlig journalist. Jag har koll på intervjun och vet vilka frågor jag vill ställa. I få - jag säger få! - fall blir jag liten, ömklig och tveksam till min roll. Idag blev det en sådan intervju. Lämnade visserligen lokalen med ett block fullt med anteckningar och bra bilder i kameran, men samtidigt med en känsla av att ha tillbringat den senaste timmen med någon som försökt frälsa mig från ondo, eller snarare från min kropp. Inte speciellt tydligt utan ytterst subtilt gjort. Eller så var det min kroppsligt dåliga självkänsla som överröstade min proffessionalism som journalist. Usch.

- Jo men jag har gått ned 33 kilo och det var INGET problem. (menande blick på min lekamen som plötsligt kändes som en fettblobba där i soffan).
- Ehhhh, så roligt. Kan vi ta formalian först... Hur stavar du ditt efternamn?
- Och om man använder sig av min metod lyckas alla! Även hopplösa fall. (minsann, såpass alltså.Menande blick igen.)
- När startade du din verksamhet?
- Nämnde jag att det finns olika smaker på pulvret? Vilken skulle du själv föredra? Låt mig berätta hur det fungerar. Bla bla bla bla bla....

Jag gick därifrån med famnen full av informationsbroschyrer och en ännu taskigare kroppsuppfattning än tidigare. Min fina tunika som jag hade satt på mig i morse kändes plötsligt som ett graviditetstält och mina höga stövlar som jag glatt mig åt att få plocka fram ur garderoben igen, kändes plötsligt hopplöst omoderna. Och varför hade jag inte jobbat mig mer med make upen i morse?

Varför blir det så? Jag försöker ju bara vara jag...

//

Läs även andra bloggares åsikter om vikt, banta, självkänsla

Nu har jag lusläst sportsidorna och lokaldelen i vårt husorgan Bohusläningen i två dagar. Inte en rad om min dotters framgångar på dressyrbanorna i helgen! Ofattbart! Har de ingen näsa för nyheter på den där blaskan eller??! =)

Kolla Nettans pannluggsfriss! Så snygg blir man när knopparna plockas ur efter väl genomförd tävlingsdag.




Läs även andra bloggares åsikter om sportsidorna, Bohusläningen, knoppar

Promenerade med sonen till bussen i morse och fortsatte sedan till stallet. Morgonfodring och utsläpp av åtta hästar och så promenad tillbaka hem igen. En härlig inledning på dagen! Nedanför vårt hus möttes jag av grannens får. På det stora hela en "får"träfflig morgon!




Läs även andra bloggares åsikter om får

I går hade vi klockan på 04.45. Notera att det igår var söndag. Jennie och jag tog oss ut i ösregn, mörker och orkanvindar och fodrade hästar, släppte ut några av dem och lastade sedan vår egen på transporten och åkte till Munkedal på dressyrtävling. Och om den tidiga väckningen är något symptomatiskt för dagens resultat, så ska vi ALLTID gå upp så tidigt på tävlingsdagarna hädanefter. =)

Det blev en andraplacering och blå rosett i LC:1 och en delad niondeplats i debuten i LB:1!  

 

Läs även andra bloggares åsikter om dressyr, tävling, rosett

Rubriken talar sitt tydliga språk; jag red lektion igår och det gick FANTASTISKT bra! Om jag får säga det själv. Inte alls omöjligt att jag skulle kunna bli Louise "Lussan" Nathorst efterträdare faktiskt. =) Nettan var urduktig och jag med! Hurra vad det är roligt att rida!!'

//

Läs även andra bloggares åsikter om ridning, Lussan

Jag: Skulle vilja boka tid för vaccinationer av fyra hästar, två hundar och två katter. Vill gärna att ni känner över hästarna i munnen också eftersom det är två år sedan tandraspning. Gärna idag men det går bra i morgon också.
Kvinnliga veterinären (med ett ironiskt tonfall): Jaha. Ja, det kan jag ju inte lova.
Jag: Öööhhh, neheeej...
Veterinären: Nej vi kommer när vi kommer.
Jag: Är det nya rutiner ni har då för detta har ju aldrig varit något problem tidigare.
Veterinären: Det vet jag ingenting om och hur menar du med tandraspning? Ska vi sedera och sätta munstege så tar ju det en väldig tid. Det kan du ju inte begära att vi ska göra med så kort varsel. Något annat är ju ingen idé för annars kommer man ju inte åt hela vägen. Då är det onödigt att ens se över tänderna.
Jag (förvånat frågande): Jag menar inget konstigare än det ni alltid har gjort, dvs känna och titta och eventuellt raspa om det behövs. Menar du att det dina kollegor har utfört och tagit betalt för de senaste femton åren som jag har haft häst, har varit onödigt? Jag förstår inte....
Veterinären (djupt suckande): Nä, jag hör det...

Hur otrevlig får man va? Vi är normalt sett begåvade med kanonbra distriktsveterinärer här i området men det gär var en ny stjärna som inte ens presenterade sig. Nu hoppas jag att veterinären ringer snart och säger att hon - eller helst någon annan! - kommer, helst i morgon förmiddag, men det vågade jag inte ens nämna att det fanns önskemål om. Om veterinären kommer idag blir jag själv med hela djurflocken och det har jag liksom inte riktigt tid med...

Nu ska jag arbeta!

//

Läs även andra bloggares åsikter om veterinär, vaccination, häst