ordagranna

Jag är stum. Igår kväll lyckades jag få tillgång till allt detta hemliga som jag tidigare känt att Facebook är. En klubb liksom för väl initierade, lite som en sekt. Nu är jag också sektmedlem och i morse hade jag fått nya vänner (eller ja, jag visste ju att de fanns förut men nu finns de liksom på riktigt i Facebook om ni fattar hur jag menar.) Jag känner mig viktig! =)

Men, det har uppstått problem. Jag har massor att göra idag och har verkligen inte tid med något Facebookande och försök till att förstå dess mystik, men GUUUD så kuligt!! Jag får ta en stund i helgen och lära mig rätt beteende i denna för mig nya undre värld.

Nu ska jag jobba!!

//
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook

Nu så. Jag finns. På Facebook alltså. Nu ska jag bara begripa till vilken nytta och hur det funkar. Jag TROR att jag lyckats bjuda in en vän. Om jag har gjort rätt. Annika!! Har jag gjort rätt???

// Förvirrad
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook

Jag har förstått att om man inte finns på Facebook så finns man i princip inte alls. Försökte därför i morse registrera ett konto. Gick inget bra. Registreringstjänsten säger att det är något fel på mig, så registrering tillåts inte. Intressant. Kan det kanske vara så att jag är för gammal? Tanken slog mig när jag fick skrolla lååångt ned i listan för födelseår. 1967 var oroväckande långt ner faktiskt.

Nåväl. Nu är ett hjälp mig-mail skickat till facebook. Vi får väl se vad de svarar. Kanske finns det speciella hjälpmedel för damer över 40 som vill vara med på facebook? Jag återkommer i frågan.

//
Läs även andra bloggares åsikter om facebook

Min mormor var hej och du med hela kungafamiljen. Iallafall kunde det låta så.

- Ja, tänk. Nu har Madeleine fått en häst igen.
- Madeleine????
- Ja, Carl-Gustafs dotter du vet. Kungen, Anna. Kungen!

Min lilla mormor finns inte mer och någon bör axla hennes mantel som royalist. Jag axlar den gärna. Inom lämpliga ramar och gränser men jag tycker faktiskt att det är lite roligt med kungligheter. Och gårdagens händelse i det kungliga slottet går väl knappast att ignorera, vare sig man tror på den kungliga kronans värde eller ej. Tänk att mannen av folket äntligen får sin prinsessa. Jag tycker det är bra.

Grattis Vickan! Ska bli kul att se dig bli drottning en dag!


Läs även andra bloggares åsikter om förlovning, Victoria, Kungen

Försökte fotografera min häst i hagen i morse. Det gick så där. Hon kom liksom lite nära...



I vanliga fall är hon inte speciellt intresserad av att gosa, men i morse var det tydligen JÄTTEINTRESSANT att pussa på matte. =) Vi hade en fin stund i går eftermiddag i solskenet också. Klättrade lite i skogen, skruttade lite i snön på åkern och galoppade på grusvägen som faktiskt - HURRA! - var ren från både snö och is en bra bit. Härligt!

Idag ska jag jobba som en liten iller. Inte för att jag är helt säker på hur de jobbar men jag tror att de jobbar ganska hårt. =)

//
Läs även andra bloggares åsikter om ridning, häst

.... jag vann lotterihästen i Scandinavium någon gång.... Undrar hur det känns, att sitta där på läktaren och höra sitt eget lottnummer ropas upp? Jag provar gärna det någon gång! Och inte hade jag sett så här cool ut, det kan jag garantera. Undrar om man skulle få lov att sitta upp och rida ett varv inne på Scandinavium? Jag menar, det är ju faktiskt min häst, som jag just vunnit?

Man kan ju få drömma iallafall.

I år vann jag inte så mycket som ett litet täcke från Agria. Inte i år heller alltså. Suck.

//
Läs även andra bloggares åsikter om scandinavium, lotterihäst, Trocadero

Lördag kväll. Väldigt mörkt. Väldigt mycket snö. Blåsigt. Yrsnö. DÅ får min dotter för sig att henne mamma borde rida barbacka och träna sin sits. Och varför inte utföra detta på ett snöigt gärde...? Mot bättre vetande går jag med på eländet.

Fakta:
- Min klädsel: termobralla och stor vinterjacka.
- Höjd på häst: nästan 1.70

Problemställning:
- Hur ta sig upp utan sadel med stigbyglar och klättra på?

Problemlösning:
- Tantstegen utanför stallet (en stubbe)

Problemställning 2:
- Hästeländet vägrar att ställa sig tillräckligt nära stubben.

Problemlösning 2:
- Man kastar sig över den stackars hästen och blir hängande på sniskan, gapskrattande och med benen inpackade i termobyxor. Tack Marie för att du kom och puttade mig osmidiga människa på rätt köl.

Till slut satt jag iallafall där. För första gången barbacka på Nettan. Jennie fick LEDA mig ner till gärdet för jag tyckte att det kändes fruktansvärt vingligt. Nettan hade järnkoll på det mesta. Visste ni till exempel att buskar i dikeskanten kan vara oerhört farliga en lördagkväll? Vi avslutade i paddocken ett par varv men jag hade förstånd att sluta INNAN jag ramlade av. =)



Bildbevis! Inte i bästa kvalitet men om man kisar lite kan man kanske se nå´t...

Jag lär ju inte bli någon cirkusartist och jag törs knappast erkänna det men det var ganska roligt faktiskt. Trots snöstorm. I går kväll åkte vi till ridklubben och manegen istället. Hade sådan tur så vi fick vara helt själva. Jennie höll ridlektion för sin gamla mamma och även om jag blir sur på henne mellan varven så är det vädligt nyttigt. Men det är ju tur att man är kvinna och har simultankapacitet.
- Ner med hälen, håll handen still, upp med blicken, mer energi, sträck på dig, böj mer, forma mer, ställ henne inåt, glöm inte blicken....

Det har varit mycket häst denna helg. I fredags var jag med ena Kicki-kompisen och Malin Frisör på Göteborg Horse Show. Jan Brink och Briar gjorde sin sista tävling i Sverige och det var ett avsked som fick ögonen att tåras av rörelse. Att se Briar flyta fram med en ständigt leende Brink på ryggen var underbart. Att applådera under en dressyrritt är i normala fall en dödssynd men när ekipaget styrde upp mot medellinjen och avslutet på sin kur började publiken applådera i takt med musiken och Jan Brinks leende blev om möjligt ännu bredare och lyckligare. Scandinavium kokade och publiken stod upp och skrek. Jag med.



Vet ni förresten vad det är för likhet mellan Nettan och Briar?
De är 18 år båda två... =)

//

Läs även andra bloggares åsikter om snöstorm, ridning, häst, Göteborg Horse Show, Scandinavium, Briar, Jan Brink

I morgon befinner jag mig HÄR tillsammans med andra likasinnade. I år ska jag inte skriva så mycket som en rad om den stora hästfesten i Göteborg - Göteborg Horse Show som inleddes i dag och avslutas på söndag. Förra året var det  lite körigt, men detta år ska jag bara strosa runt och njuta, kolla på mässan på dagen och njuta av föreställning och tävling på kvällen.

Ser speciellt fram emot Grand Prix Küren. Tänkte liksom kolla av hur de riktiga elitryttarna gör. Leker de också väderkvarnar och har svårt för att sitta kvar i sadeln i den korta traven...? Antagligen inte. =)



//

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg Horse Show, Scandinavium

OBS! Huvudsakligen för hästinitierade.
OBS igen! Varning för gnäll. =)

Jag red lektion igår. Vid förra veckans ridlektion hade jag bekymmer med att sätta energi i Nettan utan att hon sprang iväg. Mer yttertygel alltså. I går funkade det rätt OK. Iallafall under lättridning. Istället har jag tydligen börjat vifta något alldeles kollosalt med mina armar när jag riden, modell väderkvarn. Det kan ju inte vara allt för snyggt. Och inte speciellt effektivt och snällt mot hästen heller. Alltså blir nästa projekt att sluta leka väderkvarn.

Och om jag slutar leka väderkvarn kanske jag får bättre balans i sadeln och klarar av att sitta till ordentligt i nedsutten trav. Igår kändes det omöjligt. Förutom en kort stund ungefär halvvägs in i lektionen igår då Nettan kändes ytterst trevlig och allt bara flöt på, så kändes det mesta omöjligt igår. Det mesta kändes fel, fel, fel. Och på läktaren satt den sportlovslediga dottern. Hon brukar alltid ha något positivt att säga de gånger hon varit med och kollat på sin mor i ridhuset, men igår höll hon tyst. Diplomatiskt av henne. Antingen var hon stum av beundran (skulle inte tro det!) eller så var det så illa så hon helt enkelt valde att inte säga något alls.

Däremot tyckte hon att vi skulle börja träna lite hemma på vardagsrumsgolvet tillsamman om kvällarna. Situps, plankan och andra trevliga magmuskelövningar. Jag hummade lite om att det vore ju en JÄTTEBRA idé...

Jag vill ha vår så att man kan träna hemma i paddocken igen, i lugn och ro, utan att behöva göra ett tretimmarsprojekt av ett enkelt dressyrpass bara för att man måste in till klubben.

Nu ska jag sluta gnälla och börja jobba istället.

//
Läs även andra bloggares åsikter om väderkvarn, ridning, häst, gnäll

Det är sportlov på Orust och dottern är hemma hela veckan lång. Sonen är av praktiska skäl på fritids måndag och fredag. Tisdag, onsdag och torsdag är han hemma eftersom jag då har jobb som gör att han kan skrota på hemmaplan samtidigt. Brukar funka ganska bra.

Hade dock inte räknat med att även maken skulle vara hemma idag. Han kom hem tidigt igår med en rygg som inte mår bra. Och om han faktiskt går hem tidigare och dessutom stannar hemma dagen efter, då har han VERKLIGEN ont. Han är inte den som sjukskriver sig i första taget. Han är inte speciellt störig att ha hemma samtidigt som jag jobbar. Egentligen. Däremot har han åsikter om det mesta när det gäller mitt upplägg av arbetsdag...

Ang. morgonfodringen och hästutsläpp i morse:
- Jaha, vore det inte bättre om du tog ut hästarna tidigare så får du ju mer tid till arbete?

Ang. kaffedrickning i soffan tillsammans med honom själv:
- När brukar du börja jobba egentligen?

Ang. hämtning av mer kaffe för en stund sedan:
- Är det så här du jobbar?

Och klockan är bara strax efter nio på förmiddagen... Han kommer att få blodstörtning och hjärtinfarkt när han inser att jag vid elva-snåret lägger ner arbetet totalt för ett par timmar för att köra häst och dotter till ridklubben och en SVINDYR privatlektion. Kanske, kanske har han somnat i sin soffa då... =)

Sist jag räknade hade jag två barn. Idag känns det som om jag har tre.

Nä. Bäst att jag arbetar lite då.

//

Läs även andra bloggares åsikter om barn, sportlov, arbete

I mitt jobb ingår det allt som oftast att bidra med bilder till mina texter. Alltså måste jag fotografera. Låt oss konstatera att fotografera är svårt och kräver kunskaper som undertecknad inte besitter så mycket av som jag skule önska. Jag har under åren som frilans avancerat från vanlig kompaktkamera via digital kompaktkamera till att sedan några år tillbaka jobba med en digital systemkamera modell hyfsat avancerad. Jag har lärt mig de mest grundläggande inställningarna och jobbar inte speciellt mycket med att ställa om vitbalans, slutartid och fokuseringspunkter och gud vet allt vad det heter. Klarar mig hyfsat men tycker att jag det senaste året faktiskt blivit SÄMRE på att fotografera! Och det är ju inte bra att gå baklänges i sin utveckling. Det har hänt att jag fått åka tillbaka till intervjuobjektet och ta om bilderna för att jag helt enkelt inte har givit mig själv tid att ta bra bilder från början! Illa.

Min målsättning för i år är att bli en bättre fotograf. Och jag har ordnat mig en foto-mentor. Vi ska starta i mars och det ska bli jätteroligt!! Nu kanske jag inte kommer att bli så bra som ett proffs som exempelvis Marielle Andersson-Gueye men kanske kan jag åtminstone slippa komma hem med gulaktiga bilder tagna i taskigt ljus i ett ridhus eller stall, röda ögon och suddiga öron...

Så här vackra bilder vill jag också ta! (Foto: Marielle Andersson-Gueye)
     

//
Läs även andra bloggares åsikter om fotografera, Marielle Andersson-Gueye, häst

Tog med hästen till ridklubben vid 13-tiden idag.  Lite busigt gjort eftersom det är en vanlig sketen måndag och jag egentligen skulle ha jobbat.

- Se där ja. Här kommer lyxhustrun! sa Herr J med glimten i ögat när jag mötte honom utanför ridhuset.

Lyxhustru? Ja, om man med det menar att man först ska hänga på hästtransporten på bilen vilket innebär trix och X antal backningar innan man hamnar rätt. Trögvevat stödhjul och skitig krok. Ont i axeln. Jakt på ett styck häst i hagen som inte alls var intresserad av att åka iväg och jobba en timme. Ryktning. Påklädning och lastning av häst. Färd till ridklubb på bitvis isig väg. Dressyrpass. Svettigt. Lastning av häst. Färd hem och utsläpp av häst. Mockning av hästtransport inklusive försök till att suga upp hästpiss i densamme. Mockning av två boxar, livsfarlig skottkärretömning på glashal avsats mot gödselstack. Kånkande på halmbalar samt packning höpåsar. Dammigt och "bösigt". Klättrande upp och ned för brant stege till och från höloft. Soping av golv. Hemfärd. Avhakning av hästtransport på gårdsplan. (Inklämd på nåder mellan traktorerna...) Trögvevat stödhjul samt kopplingshandske som inte ville släppa utan våld från bilens dragkrok. Ännu mer ont i axeln.

Lyxhustru? Okej då. Jag trivs ju!

Projektrapport: Minus 2,5 kg

//
Läs även andra bloggares åsikter om lyxhustru, häst, ridning

Minns ni barnvisan: "Hemma på vår gård, där står en gammal Ford. Utan hjul och utan däck och motorn den är väck!"

Hos Carlssons är det nästan precis så. Fast vi har traktorer på vår gårdsplan. Massor. Eller åtminstone tre och det tycker jag räcker bra. Skicket på traktorerna är av varierat slag från hyfsat risig men funkar bra ändå ned till för jäkla dålig funkar knappt alls.



Man kan ju fråga sig vad man har så många traktorer till? Det undrar jag med. Maken ser dock en nödvändig nytta med samtliga tre. Pratar till och med om att skaffa en till. Det är ungefär där någonstans jag brukar hota med skilsmässa. Jag och dottern hävdar att han ska sälja åtminstone en, kanske till och med två. Tänk så mycket roligt man skulle kunna köpa för de pengarna! Som till exempel en häst till eller varför inte två... Det är ungefär där någonstans som maken brukar hota med skilsmässa.

Jag har försökt få maken att åtminstone lämna ut någon av traktorerna på foder. Då fnyser han bara och menar att ingen skulle kunna ta hand om hans fina små traktorer lika bra som han själv. Jag brukar då försiktigt nämna den där motorsågen (vi har nämligen ett antal sådana också...)  som sedan i höstas har en jätteduktig fodervärd på andra sidan ön, men det örat vill han liksom inte höra på.

"Jag tycker om mina traktorer! Den gamle Zetorn har affektionsvärde, den nye är himla bra och Ferguson ska jag greja lite med så kanske vi kan sälja den sedan med en ENORM vinst!"

Jaja. Små pojkar - små leksaker. Stora pojkar - stora leksaker.

//
Läs även andra bloggares åsikter om traktorer, Zetor, Ferguson

Snön ligger djup och blöt på taken. Endast tomten är naken. Eller nå´t.

I natt har det snöat och det håller fortfarande på. Var är våren?? Jag bara undrar. Och jag tror minsann att hästarna också undrar. Fick lite akut ta hand om morgonens utsläpp och morgonfodring i stallet i morse. Nu var jag visserligen där extra tidigt (halv sex) så det kan ju ha varit därför som hästarna såg lite yrvakna ut, men jag tror faktiskt att även snön påverkade dem. De såg liksom ut att sucka djupt när jag öppnade stalldörren och visade dem allt det vita som låg som fluffigt vispad grädde på marken.

"What?? Ska det verkligen vara på det här viset??"

Nettan tog några försiktiga kliv innan hon förstod att man faktiskt kunde gå i grädden. Det har varit lite knöligt att hålla igång sin pålle den sista veckan. Är det inte snö så är det is eller slask eller helt enkelt bara skitväder. Att lasta häst och köra transport i skitväder går visserligen bra så länge det inte är allt för halt, men att rida hemma i blåst och fem minus är inget roligt. Förr gav jag mig ut i allt väder. Inte nu längre. Jag har blivit bekväm.

Idag hade jag tänkt longera min dam i paddocken, men jag tror det får bli en liten tur runt fälten istället. En go galopp i snön är ju aldrig fel. Om det inte är för blött och mjukt under snön så vi sjunker ner till kineserna. Då blir inte Bonden Bertil glad för då blir det så stora hål i hans åkermark. Petig man. =)

Nu ska jag jobba!

//


Läs även andra bloggares åsikter om snö, ridning, vinter

Igår skrev jag om hur man som hästmänniska orkade genom vintern. Kände mig ganska stark. Det har inte varit lika tufft i år, skrev jag visst. Idag kom snön. I stora äckliga blöta flingor.

Att lasta en häst och ta sig till veckans ridlektion kändes som ett självmordsuppdrag, så det fick liksom vara.

Orka vinter? Där fick jag så jag teg. //

Jag har varit hästtjej i cirkus 16 år. Av dessa 16 år har jag haft ansvar för en "egen" häst - som medryttare, fodervärd eller ägare - i omkring 15 år. Som hästmänniska är vintern tuff. Jag brukar säga att det vore käckt om man kunde ställa hästen i garderoben från december till mitten av mars. För det spelar ingen roll hur glamoröst man försöker få det att låta men det är INTE kul att ha häst på vintern. Det är kallt, du fryser, det är hårt i backen så det går knappt att rida, vägarna är isiga så du törs knappt ge dig ut ens på en stilla skrittpromenad, du måste brodda, brodda ur, kånka på frusna ensilagebalar, knacka hål på vattentunnor, vattnet riskerar frysa i stallet, det är så halt så det går inte att köra hästtransport, det blir kolsvart tidigt om kvällarna, det är beckmörkt tidigt på mornarna så du ser knappt handen när du ska morgonfodra och släppa ut...

Man kan ju fråga sig varför man håller på överhuvudtaget?? Kan det bero på den där mjuka mulen som snosar en i nacken när man kommer med hö? Eller på den varma gnäggningen när du ropar på din häst? Eller handlar det om de där futtiga sekunderna i manegen då allt liksom bara stämmer? Eller är det sammanhållningen mellan oss hästmänniskor? Det meditativa i att bara vara i stallet?

Jag tror att det är viktigt att dra ned på ambitionsnivån en stund. Låta annat ta tid under vintern. Göra andra saker än att rida tillsammans med din häst. Det är iallafall så jag orkar vara hästmänniska även vintertid. Och faktum är att i år har inte vintern känts riktigt lika jobbig som förr. En bidragande orsak är säkert att vi denna vintern bara har en häst att bekymra oss om, och att Jennie och jag delar på sysslorna på ett helt annat sätt. Nettan blir faktiskt motionerad ungefär lika mycket som under sommarhalvåret, men på en annan nivå. Det är ju inte alltid det blir ordentliga träningspass. Man får helt enkelt rätta sig efter väder, vind och verklighet. Och lediga tider i ridhuset. =)

// Läs även andra bloggares åsikter om vinter, ridning, häst

I dagens samhälle där det är ack så viktigt att hålla sig ung, fräsch och skrynkelfri får inga kroppsdelar glömmas bort. En del på min kropp som sällan förorsakar några problem på just skrynklings- och åldringsfronten är mina armhålor. Men om jag nu skulle få problem där och uppleva mig som gammal just under armarna, finns det nu hjälp att få:



Jag har för säkerhets skull köpt ett ex. Ifall jag skulle vakna en morgon och känna mig gammal. =)

För övrigt har helgen gått i förkylningens och hostans tecken. I lördags fick vi avbryta den stilla skritturen på frusna ängar för att matte, dvs jag, hostade så mycket så hon höll på att trilla av. Igår nöjde vi oss med löshoppning på ridklubben. Nettan ser ut att älska löshoppning och när hon och Jennie sedan gav sig av på en kort barbackasväng i skogen bakom ridklubben efteråt var det svårt att se vem av de två som njöt mest i vintersolen.

//
Läs även andra bloggares åsikter om pro-age, rynkor, löshoppning, ridning