ordagranna

Jag har varit hästtjej i cirkus 16 år. Av dessa 16 år har jag haft ansvar för en "egen" häst - som medryttare, fodervärd eller ägare - i omkring 15 år. Som hästmänniska är vintern tuff. Jag brukar säga att det vore käckt om man kunde ställa hästen i garderoben från december till mitten av mars. För det spelar ingen roll hur glamoröst man försöker få det att låta men det är INTE kul att ha häst på vintern. Det är kallt, du fryser, det är hårt i backen så det går knappt att rida, vägarna är isiga så du törs knappt ge dig ut ens på en stilla skrittpromenad, du måste brodda, brodda ur, kånka på frusna ensilagebalar, knacka hål på vattentunnor, vattnet riskerar frysa i stallet, det är så halt så det går inte att köra hästtransport, det blir kolsvart tidigt om kvällarna, det är beckmörkt tidigt på mornarna så du ser knappt handen när du ska morgonfodra och släppa ut...

Man kan ju fråga sig varför man håller på överhuvudtaget?? Kan det bero på den där mjuka mulen som snosar en i nacken när man kommer med hö? Eller på den varma gnäggningen när du ropar på din häst? Eller handlar det om de där futtiga sekunderna i manegen då allt liksom bara stämmer? Eller är det sammanhållningen mellan oss hästmänniskor? Det meditativa i att bara vara i stallet?

Jag tror att det är viktigt att dra ned på ambitionsnivån en stund. Låta annat ta tid under vintern. Göra andra saker än att rida tillsammans med din häst. Det är iallafall så jag orkar vara hästmänniska även vintertid. Och faktum är att i år har inte vintern känts riktigt lika jobbig som förr. En bidragande orsak är säkert att vi denna vintern bara har en häst att bekymra oss om, och att Jennie och jag delar på sysslorna på ett helt annat sätt. Nettan blir faktiskt motionerad ungefär lika mycket som under sommarhalvåret, men på en annan nivå. Det är ju inte alltid det blir ordentliga träningspass. Man får helt enkelt rätta sig efter väder, vind och verklighet. Och lediga tider i ridhuset. =)

// Läs även andra bloggares åsikter om vinter, ridning, häst