Jag - en väderkvarn?
OBS! Huvudsakligen för hästinitierade.
OBS igen! Varning för gnäll. =)
Jag red lektion igår. Vid förra veckans ridlektion hade jag bekymmer med att sätta energi i Nettan utan att hon sprang iväg. Mer yttertygel alltså. I går funkade det rätt OK. Iallafall under lättridning. Istället har jag tydligen börjat vifta något alldeles kollosalt med mina armar när jag riden, modell väderkvarn. Det kan ju inte vara allt för snyggt. Och inte speciellt effektivt och snällt mot hästen heller. Alltså blir nästa projekt att sluta leka väderkvarn.
Och om jag slutar leka väderkvarn kanske jag får bättre balans i sadeln och klarar av att sitta till ordentligt i nedsutten trav. Igår kändes det omöjligt. Förutom en kort stund ungefär halvvägs in i lektionen igår då Nettan kändes ytterst trevlig och allt bara flöt på, så kändes det mesta omöjligt igår. Det mesta kändes fel, fel, fel. Och på läktaren satt den sportlovslediga dottern. Hon brukar alltid ha något positivt att säga de gånger hon varit med och kollat på sin mor i ridhuset, men igår höll hon tyst. Diplomatiskt av henne. Antingen var hon stum av beundran (skulle inte tro det!) eller så var det så illa så hon helt enkelt valde att inte säga något alls.
Däremot tyckte hon att vi skulle börja träna lite hemma på vardagsrumsgolvet tillsamman om kvällarna. Situps, plankan och andra trevliga magmuskelövningar. Jag hummade lite om att det vore ju en JÄTTEBRA idé...
Jag vill ha vår så att man kan träna hemma i paddocken igen, i lugn och ro, utan att behöva göra ett tretimmarsprojekt av ett enkelt dressyrpass bara för att man måste in till klubben.
Nu ska jag sluta gnälla och börja jobba istället.
//
Läs även andra bloggares åsikter om väderkvarn, ridning, häst, gnäll
OBS igen! Varning för gnäll. =)
Jag red lektion igår. Vid förra veckans ridlektion hade jag bekymmer med att sätta energi i Nettan utan att hon sprang iväg. Mer yttertygel alltså. I går funkade det rätt OK. Iallafall under lättridning. Istället har jag tydligen börjat vifta något alldeles kollosalt med mina armar när jag riden, modell väderkvarn. Det kan ju inte vara allt för snyggt. Och inte speciellt effektivt och snällt mot hästen heller. Alltså blir nästa projekt att sluta leka väderkvarn.
Och om jag slutar leka väderkvarn kanske jag får bättre balans i sadeln och klarar av att sitta till ordentligt i nedsutten trav. Igår kändes det omöjligt. Förutom en kort stund ungefär halvvägs in i lektionen igår då Nettan kändes ytterst trevlig och allt bara flöt på, så kändes det mesta omöjligt igår. Det mesta kändes fel, fel, fel. Och på läktaren satt den sportlovslediga dottern. Hon brukar alltid ha något positivt att säga de gånger hon varit med och kollat på sin mor i ridhuset, men igår höll hon tyst. Diplomatiskt av henne. Antingen var hon stum av beundran (skulle inte tro det!) eller så var det så illa så hon helt enkelt valde att inte säga något alls.
Däremot tyckte hon att vi skulle börja träna lite hemma på vardagsrumsgolvet tillsamman om kvällarna. Situps, plankan och andra trevliga magmuskelövningar. Jag hummade lite om att det vore ju en JÄTTEBRA idé...
Jag vill ha vår så att man kan träna hemma i paddocken igen, i lugn och ro, utan att behöva göra ett tretimmarsprojekt av ett enkelt dressyrpass bara för att man måste in till klubben.
Nu ska jag sluta gnälla och börja jobba istället.
//
Läs även andra bloggares åsikter om väderkvarn, ridning, häst, gnäll
Kommentarer
Postat av: Annika
Jag tror inte alls att du ser ut som en väderkvarn och om du gör det så är det nog en väldigt liten väderkvarn ;-))
Postat av: Pernilla
Jag tyckte det såg trevligt ut! Ni är ett mycket fint par du & Nettan..!
Hänger helt klart på idèn om att gå ut i paddocken med en hårblås. Haha... För nu è jag riktigt LESS på detta underlaget. Red 30 min häromdagen och jag fick då snällt göra två avsittningar för att kratsa ur styltorna på Calle.. Hrm?! Nää, nu håller vi tummar och tår för att våren åtminstonde är på väg!! tummen upp Kramar! (Kanske syns på Scandinavium imorgon?! ;) )
Trackback
