ordagranna

Vi åkte till sommarstallet med glatt sinne, trots ösregn. Idag skulle Nettan hem från sommarbetet. Det är alltid med ett visst vemod men ändå med en skön känsla av att saker och ting blir som det brukar vara. Vi packade bilen full med sadlar, ryktsaker, pinaler och foder (inte klokt vad grejer man inte tycks klara sig utan!) och lastade hästen på transporten.

- Hej svejs, sommarbetet! sa vi och puttrade iväg ut på stora vägen. Tanken var att vi skulle mellanlanda på ridklubben och träna lite hoppning på hemvägen. På klubben hade vi dessutom stämt träff med en av "de äldre ungdomarna" (45+) i vår hästiga bekantskapskrets och vi såg fram emot en trevlig eftermiddag i manegen i gott sällskap.

Då dör bilen. Bara tvärdör mitt i en sväng, alldeles intill pendelparkeringen vid Tegneby korsväg. På ren vilja och envishet fick jag bilen att rulla ända in på parkeringen så att vi inte stod allt för mycket ivägen. Bara lite, tyckte han som senare kom för att parkera sin bil... Regnet fortsatte ösa ned och bilen ville inte starta. Vad göra? Jo, man ringer bilmekarkunnig make för omedelbar assistans!

- Åh herregud. Inte det också. Jag har just plockat sönder den andra bilen... Jag får ta traktorn. Jag kommer!

Jag och dottern och hästen (i transporten) stod snällt kvar på parkeringen. Jaha. Någon hoppning kunde det ju inte bli tal om. Frågan var om vi ens skulle komma hem? Maken anlände, la pannan i djupa veck och konstaterade att bränslepumpen hade lagt av.

Vi har sällan blivit så utstirrade som när vi lastade vi ur hästen mitt på parkeringen i korsvägen. Cool och trafiksäker häst, tack och lov. Dottern satte hjälmen på huvudet, sadlade och satt upp. Det fick bli till att rida hem hästen.

Jag satte mig i bilen och lät mig och transporten bogseras hem av maken i traktorn, ivrigt påhejjad av sonen.

Hur som helst. Nettan kom på plats, bilen och transporten kom hem och i morgon åker jag till Falköping. Dock inte i någon av våra bilar... =)





//

Läs även andra bloggares åsikter om sommarbete, bränslepump, regn

Goda mödrar bakar bullar. Om detta kriterie stämmer så har jag varit en alldeles utmärkt mor idag, ty jag har bakat kanelbullar tillsammans med mina barn. Duktig mamma! Och gott blev det också.



Ett annat kriterie som ska uppfyllas för att vara en god mor är att man gör saker tillsammans med sina barn. Förutom bullbaket så har jag även lastat barnen i bilen och hästen i transporten och kört till ridklubbens paddock. Där står nämligen en hel hinderbana uppställd. Jennie hoppade och jag höjde och sänkte hinder allt efter behag. Nettan hoppade och det gick kalasbra! Kanske skulle vi (dvs Jennie och Nettan alltså) våga oss på den där 90-clear rounden om någon månad...?


Kolla de pigga öronen! (På hästen...)

Min yngre avkomma ringde dock mormor ganska direkt efter ankomsten till ridklubben och beställde hämtning. Där sket sig min goda mor-grej en aning... Ja ja. You can´t win them all!

Goda mödrar kör också ett par maskiner tvätt samt byter sängkläder i allas sängar. Check and done!
Nu är jag ju inte bara mor utan även hustru och en god sådan har middagen klar när maken kommer hem. Och det hade jag!

//


Läs även andra bloggares åsikter om bullar, god mor, häst, barn

När man inte syns, när det känns som om man bara klankas på och när självförtroendet går i botten; då blir man krympt. Igår blev jag krympt. Och egentligen av ingen anledning alls för antagligen sitter "krymptheten" bara i mitt eget huvud. För inte kan det vara folks mening att jag ska ha järnkoll på allt? Att jag inte ska få veta vad som dryftats i viktiga telefonsamtal som berör oss alla? Att min kompetens ska vara fullt utvecklad och klockren och att andras egon glatt ska lysa medans mitt eget krymper? Eller att jag blir bortglömd alternativt petad i kön?

Idag är ingen bra dag. Jag tror jag drar en filt över huvudet ett tag och inväntar hovslagaren. Kan ju ta en stund....

//
Läs även andra bloggares åsikter om krympt, självförtroende

Klockan är halv ett på natten och jag sitter vid datorn. Inte för att uträtta något vettigt eller för att jag måste, utan för att laddningen på MP3:n tog slut mitt i ett jättespännande kapitel i min hörbok... undrar hur länge man måste låta MP3:n sitta kvar i datorn för att ladda tillräckligt så jag får veta om de klarar sig eller inte. Vilka då? Johan och Carina naturligtvis i boken "I denna ljuva sommartid" av Mari Ljungstedt. Himla bra bok för övrigt.

Natti natti

//


Läs även andra bloggares åsikter om MP3, Ljungstedt

Jag skrev ett långt inlägg om vår vackra jasminbuske som vi fick av svärfar i samband med att vi byggde och flyttade in i vårt hus i slutet på 80-talet. Men när jag tryckte på spara och publicera så avbröts hela skiten och allt bara fösvann. Så nu blir det inget långt inlägg. Bara en bild (halvrisig tagen med mobilen) på vår jasminbuske som i år blommar som aldrig förr.

Så det så.



//

Läs även andra bloggares åsikter om jasmin