ordagranna

Idag var det dags igen för sammandrag med sonens fotbollslag. Tre matcher spelas på raken och glada fotbollshuliganer på typ 1.40 över havet samlades inför dagens vedermödor. Några fotbollsmammor - däribland jag själv - blev stående och tittar på uppvärmningen innan det var dags att ta plats i vårt Gilleby-läger på ena långsidan.

Mamma 1: - Ja, så var det dags igen...
Mamma 2: - Och nästa helg är det cup i Skärhamn.
Jag ironiskt med talande ansiktsuttryck): - Mycket fotboll blir det. Vi drog lott om vem som skulle följa med idag. Maken vann... Alltså är jag här.
Mamma 1 och 2 och 3 och typ alla föräldrar inom hörbart avstånd tittar på mig med viss avsmak.
Mamma 3: Ja, jag tycker då att det är ROLIGT att följa med.
Mamma 2: Ja och snart får vi inte vara med alls. Det är ju en så kort tid i livet...
Mamma 1: Jag och min man prioriterar GÄRNA fotbollen för XXXXXX.
Mamma 2: Men vi är ju tydligen olika....

Ridå. Fru Carlsson är en missförstådd och inte någon äkta fotbollsmorsa. Det står ju helt klart. Är jag konstig som om jag fick välja inte ägnar en hel lördag åt att titta på fotboll???? När jag väl sitter på plats tycker jag att det är rätt OK  - faktiskt helt OK - men det är defintivt inte mitt förstahandsval och det står jag för.

Killarna spelade för övrigt skitbra och lyfte sig själva hundra procent. Bollarna studsade tyvärr inte deras väg idag och de fick åka hem med tre förluster men om det är spelet som räknas så vann de. Duktiga killar! Och jag vrålade precis lika mycket som de andra mammorna. Så mycket så att sonen när vi kom hem lite försiktigt uindrade om jag kunde sluta låta så mycket när han spelade match:

- Du stör min koncentration!

//

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, fotbollsmorsa