Dålig mor. JÄTTEDÅLIG mor.
FÖRLÅT GUMMAN!
Min äldsta avkomma hade den taskiga tajmingen att födas den 29 februari. Året var 1992 och det var skottår. Givetvis pluppar lillfisen (2550 gr och 46 cm lång. hon var inte direkt stor...) ut just den dagen som egentligen inte finns. Plupp och plupp förresten. Kejsarsnitt blev det. Varför göra något "som vanligt" liksom?
Detta har till följd att hennes födelsedag egentligen bara inträffar var fjärde år. Förra året fyllde hon år "på riktigt" eftersom det då fanns den 29 februari i almenackan. Hon fyllde då 4 år. Eller 16. Det beror på hur man ser det. Vi firade iallafall riktigt ordentligt med huset fullt med folk. Jätteroligt.
De år då datumet inte finns, brukar vi fira den siste februari, dvs den 28:e. I år hade hon bjudit hem kompisar den 28:e, alltså i lördags och vi andra i familjen hade lovat att hålla oss borta. Hennes födelsedag skulle vi fira med familjen i går, dvs den 1 mars. Och presenter har hon redan fått eftersom både piano och skor behövdes tidigare i år. Med det upplägget är det väl inte så konstigt att det blev som det blev...
I lördags morse väckte jag Jennie bryskt klockan 6 på morgonen. Dags för morgonfodring och utsläpp av hästar. Och så skulle vi åka in till ridklubben och rida ett pass innan ridlektionerna började så vi ville vara tidigt ute. När morgonsysslorna i stallet var klara lastades Nettan i transporten och vi åker iväg. Någonstans mellan stallet och ridklubben börjar vi prata om vårens första tävling som ligger den 29 mars. I mitt huvud börjar det mala... "Hmmm. 29:e.... Bekant siffra." Ja men herregud!!!
- Öööhhhh, grattis på födelsedagen förresten....
DÅLIG MOR!!!!! Ser ni hur bokstäverna liksom blinkar i neon ovanför mitt huvud? DÅLIG MOR SOM GLÖMMER SIN DOTTERS FÖDELSEDAG!!!!
Jennie tog det ganska bra men antagligen är det den här typen av händelser som hon tar upp med sin terapeut någon gång i framtiden. Eller så kanske hon redan idag hänger på skolpsykologens dörr och behöver tala ut om sin gräsliga helg och hennes ännu gräsligare föräldrar...
Som plåster på såren blev hon ordentligt firad igår med frukost på sängen och paket och tårta och hembakade bullar. (Jag fick så dåligt samvete så jag ställde mig och bakade 90 bullar och 50 sockerdrömmar på lördag eftermiddag...Jag bakar typ aldrig annars så ni förstår hur dåligt samvete jag hade!)
I övrigt har jag plötsligt fått en bro att balansera över när jag ska in till mitt arbetsrum. Maken har kletat gojjamojja på golvet utanför min dörr och till helgen ska det bli klinkers i hela nybygget. Kanske kanske har vi en ny groventré att se fram emot kring påsk eller så? 
Och så snöar det. Igen. Min ridning i eftermiddag får ske med broddade hovar i snöyran. Jag försöker se det positiva med snö och broddar, hårda ridvägar och bottenfrusen paddock (underhåll? vaddå??) men jag börjar lessna på vintern nu. det positiva är att det ju faktiskt bör komma en vår snart. =)
//
Hälsa Jennie att det kommer att komma en dag då hon uppskattar att födelsedagen glöms bort ;-))
Det måste vara ett dilemma att födas en dag som "inte finns". Fast å andra sidan kan hon ju fira två dagar istället. Både den sista februari och den 1:a mars ;o) = Bubbla presenter!!!
Ta det lugnt i snön, det är riktigt halt.
// Kram Mia
Kanske kan du kompensera med biljetter och resa till P & L i juni :-)
Grattis till Jennie i efterskott! De börjar bli stora nu...döttrarna...trivs hon på gymnasiet? Jag tycker nog det var lite hårt att bli bryskt väckt så tidigt på födelsedagen...men bullarna jämnar ut det hela...det håller jag med dig om...
Ni får ha det gott där ute...
Vet du vad...jag har fått morsan att börja blogga...vet inte hur hon lyckades schabbla till det ´med sin adress...men hon finns som blogg som följer mig...hon kallar sig för Skogsbittan...kan nog vara bra för att hålla henne uppdaterad på datorn...
Kram,
Ing-Britt
