Stavproblem och räknefel
Det är nyttigt att röra sig. Därför skaffade jag mig - efter viss vånda, det ser ju så töntigt ut! - ett par gåstavar i våras. Och faktum är att promenerandet blir betydligt mer effektivt med de där pinnarna i handen. Och om man dessutom vet hur många steg man tar när man går så blir det liksom lite roligare. Jag har gått med stegräknare förr men blev inspirerad i veckan av en väninna att börja igen. Så igår hängde jag på mig stegräknaren direkt på morgonen. Vid lunchtid kunde jag dock konstatera att så där vidare värst många steg blir det inte av att sitta hemma på rumpan framför en dator...
- Jag får ta en promenad! tänkte jag hurtigt och tog stavarna med mig mot stallet. Jag kunde ju alltid mocka så var det gjort för dagen.
I svängen cirka 200 meter hemifrån och en kilometer från stallet försvinner liksom högra staven ner i backen i riktning mot kineserna. Trasig. Skit också. Stavarna fick lägga sig och vila i dikeskanten medan jag knatade vidare mot stallet, stavlös. 
Döda stavar i viloläge vid dikeskant.
Anländer stallet varm och rosig av den raska och friska promenaden. Kränger av mig jackan och hör ett skrammel mot stallgolvet. Tittar ner. Där ligger min stegräknare OCH HAR NOLLSTÄLLT SIG!!!!
Någon däruppe måtte tycka att den där fru Carlsson egentligen inte behöver röra på sig. Nu kan jag varken räkna eller stava så idag blir jag sittande på min feta ända vid datorn hela dagen. Punkt. Å andra sidan kanske jag kan få gjort lite mer idag då...
//
Det där är en typikalitet som drabbar mig också. Stavarna gick sönder andra gången jag använde dem. Och stegräknaren är helt opålitlig, för det kan väl inte vara så att jag bara går tusen steg om dagen...
Jag kan inte tänka mig att du har stavproblem vid datorn. Å andra sidan är det välgörande även för hjärnan med motion. Jag läste en gång om en västsvensk författar (en kvinna förstås men jag har glömt bort namnet) som hade skrivmaskinen på underredet till en gammal trampsymaskin. Hon trampade medan hon skrev. Något för Ordagranna kanske.
