ordagranna

Ibland sitter jag vid min dator och ljudar högt för mig själv. Måtte ingen höra mig. Vadan detta? Jo, jag läser på http://www.bilddagboken.se/ emellanåt. Dottern har en öppen (betyder att den inte är hemlig. OBS.) dagbok upplagd där, liksom många av hennes kompisar. Himlans roligt att läsa och se bilder på de små liven i en del... hmmmm, ska vi säga "udda" situationer... =) Man får liksom en annan bild (nä men så lustig jag blev!) av dem. Och så får man en inblick i deras tankar.

Ljudningen kommer in i bilden när det gäller läsningen av kommentarerna. En del måste helt enkelt läsas högt för att man ska förstå. Svenska språket håller helt klart på att utarmas. Eller så är det jag som är liiiite känslig.

Några exempel:
"HAHAHAH jag ba skit vem har dödad alla dom huvudena :o men så såg jag att det varplastdockor xD"
"VI ÄR SÅ HIMLA MYCKET TVÅ!!"
"Yippie!!jag får FAAN Estet..ja."
"oooooooooo du e snöööööggggg ! "
"lätt de gjorde auu!!!!!! "

Hajjar ni att man måste ljuda högt och långsamt för att förstå? Ett annat uttryck jag ofta hittar är "Naw". Verkar uttrycka ömhet. Tror jag.

För övrigt håller vi koll på hästsporten denna helg, via följande länk: www.stockholmhorseshow.com.

Nu ska jag masa mig i säng istället för att sitta här mitt i natten.

Natti natti.

//

Läs även andra bloggares åsikter om svenska, språk, bilddagboken

Red lektion igår och kom till ridklubben med en häst som gick på tårna och lekte turbo så fort hon kom åt. Nettan är en stor häst som dessutom är lite äldre så därför brukar vi vara på plats en dryg halvtimme innan lektionsstart. Redan under den halvtimmen blev jag varse vad jag satt på för dagen. En fånig dam som såg spöken i varje hörn och som laddade järnet i varje gångartsförändring eller ökning. Efter den femte racerrundan som egentligen skulle ha föreställt en samlad galopp på mittvolten tänkte jag att det här kommer att gå åt skogen. Ack så fel jag hade!

Vi hade en toppenlektion där det mesta sa klick. Äntligen! Och vet ni vad?! Jag satt ned i trav i princip hela tiden och behöll både samling och hyfsat tempo. Jag var så glad när jag kom hem så familjen stillsamt fick be mig hålla klaffen.

Jobbigt när inte ens de närmaste klarar av att ta andras framgång... =)

//
Läs även andra bloggares åsikter om lektion, ridning

Har inte alls tid att göra blogginlägg egentligen men vill bara tipsa om en himlans bra blogg, helt i min anda. Gör ett besök hos Åke Cato!

Jag får inspiration och jag liksom bara njuuuuter när jag läser hans texter. Tycker om hans sätt att behandla språket. Hoppas ni också gör det.



//
Läs även andra bloggares åsikter om Åke Cato

Scen: Kolsvart stallbacke igårkväll.

Lastade in hästen i transporten. Ropade hej svejs till stallkamraten och vred på nyckeln. Inte ett ljud. Hysterisk blick på klockan. Ringde maken.
- Kom omedelbart och byt bil med din hustru! Fria ridtiden i manegen är snart slut och bilen är död!!

Lastade ur en förvirrad häst igen.
- Ööööhhh, var det inte ovanligt kort sträcka till klubben idag, matte??

Den rätt vaccinerade maken hade förstånd nog att komma omedelbums. Bort med trasig bil, hängde på transporten på frisk dito. Ut med hästen ur stallet igen. In med hästen i transporten. Och iväg till klubben för ett träningspass inomhus. Alldeles för kallt att rida ute igår.

Maken och sonen fick skjuts hem av snälla stallkamraten - tack Ann-Sofie! - och några timmar senare bogserade vi hem den döda bilen. Jag gillar inte döda bilar. Livet blir så komplicerat då.

//
Läs även andra bloggares åsikter om hästtransport, bil

Jag fick ett mail. Från Viktväktarna. De tyckte att jag borde komma och hälsa på och försökte locka med en av alla dessa succes-storys:

"Johan gick på ett möte hos ViktVäktarna och blev jättenöjd. - Vilken aha-upplevelse! De två första veckorna gick jag ner sex kilo, säger Johan, som fick blodad tand och gick på möte varje vecka. Resultatet blev en stor belöning - närmare ett kilo i snitt per vecka och totalt 30 kilo."

Jag säger bara GRATTIS Johan!! Själv har jag knatat in hos Viktväktarna i olika omgångar och perioder i mitt liv. Varje gång har det slutat med viktnedgång, och därefter viktuppgång. Inte bara de kilona jag just blivit av med utan gärna ytterligare ett par, tre kilo har belastat min annars så vackra kropp. Summa sumarum är att jag idag väger omkring 15 kilo mer än vad jag gjorde när jag första gången gick till ett Viktväktar-möte, vilket var i december (Urkorkat. Alldeles innan jul.) år 1990. Jag skulle gifta mig i maj året efter och ville gärna bli lite smal och vacker inför det stundande bröllopet.

Idag är jag en glad och rund 40+-åring med både kärlekshandtag och en extra haka. Nutrilettandet från förra månaden gick väl sådär men det fick mig att komma igång med hälsotänket igen iallafall. De två kilona jag blev av med då är fortfarande borta och numera äter jag lagad lunch varje dag. Ordning på torpet.

Nu ska jag ha kaffe.

// Läs även andra bloggares åsikter om viktväktarna, nutrilett, banta

- Mamma, vet du vad vi lärde oss i skolan idag?
- Näää....
- Jo, om man vänder på eiffeltornet så blir det Paris. Hur kan det bli det??

En bra fråga min son. Det där med palindrom är inte så lätt att förstå, speciellt inte om man blandar in ett eiffeltorn mitt i alltihop. =)

Ni vet väl vad en palindrom är? En perfekt palindrom är ord som får samma betydelse oavsett om man läser dem fram- eller baklänges, men det kan också vara ord som överhuvudtaget har betydelse när de läses baklänges, även om det är en annan betydelse än framlängesbetydelsen. Hängde ni med?

Sonens palindrom skulle alltså vara Paris = Sirap. 
En klassiker.  Men jag tyckte att bilden av ett uppochnedvänt eiffeltorn var betydligt roligare. Man måste ha ett öppet sinne!

//

Läs även andra bloggares åsikter om eiffeltornet, palindrom

Igår kom första snön till Orust. Den kom i form av små runda mjuka kulor. Såg nästan ut som hagel fast ändå inte. Jag gillar inte snö. Snö ska man ha på julafton och på sportlovsveckan, lokalt över Sälen där vi brukar befinna oss då. Därutöver kan det kvitta. Snö är kallt, blött och jobbigt. Basta. Och bor man på västkusten är snö sällan vitt. Snö brukar vara en svartbrungrå slaskig massa. Det kan jag vara utan.

I onsdags kväll red jag lektion. Tyckte själv att det gick sådär, men J var positiv till både mig och hästen. Undrar om han slagit sig eller om han hade dåligt samvete för hur han var vid senaste lektionen? Nåväl, jag suger i mig och jobbar vidare. Igår kväll samlades vi för krattning av vallar i paddocken och saltning. Tyvärr räckte saltet bara till stora mittvolten, men det får duga så länge. Ska se om vi kan få tag på STOOOOOR säck salt via min kompis lantbrukaren. Mer ekonomi och mer långvarigt än det duttandet vi höll på med igår.

Nu ska jag gå och sätta på kaffe!

//

PS: Jag är med i en utlottning av fina grejer hos Vitt hus med vita knutar. Kolla hennes blogg! En härlig inspirationskälla.


Läs även andra bloggares åsikter om första snön, ridning, salt

Dags att stoppa pressarna igen. Läste till mig förtvivlan på Hillevi Wahls blogg att Rikard Palm omorgansieras bort från Rapport. Denna underbara förvirrade kille som verkar så gulligt normal i mina ögon. Han gäspar, säger fel, har humor... Jag gillar Rikard! Och nu ska han bort. Tragiskt. Hoppas att han dyker upp i något annat trevligt sammanhang. varför inte en egen talkshow?

// Läs även andra bloggares åsikter om Rikard Palm, Rapport

Ikväll är det dags för ridlektion igen. Huga! Är lite pirrig faktiskt. Fånigt, eller hur? Men nu var det faktiskt ett tag sedan sist. I onsdags var jag ju i England och onsdagen dessförinnan hade vi teori. Å andra sidan har jag varit en flitig ryttare på hemmaplan och om jag får säga det själv så tycker jag faktiskt att det har skett en positiv förändring i min ridning på bara ett par veckor. Vi får väl se om den kära J tycker detsamma...

I övrigt har jag drabbats av nervösa magmuskler. De skriker i protest efter flera dagars intensiva träningspass i paddocken i nedsutten trav (min akilleshäl som bekant!).

Återkommer med rapport i morgon. Nu ska jag arbeta!

/Anna
Läs även andra bloggares åsikter om magmuskler, häst, ridlektion

Storebror Lukas i England visade några glada klipp.

Om dagen känns trist, kan jag varmt rekommendera denna:
 

Eller varför inte denna (kräver tio minuter av din tid):



Läs även andra bloggares åsikter om Ken Lee, Achmed

Utsikten från vardagsrumsfönstret - GENOM fönstret - kl 8.30 denna tisdag:



Idag ska jag till Kållered och göra ett par jobb. Har ingen större lust att ens sticka ut näsan i det här vädret, men det är väl bara att bylta på sig och knata ut med kamera, block och penna i högsta hugg. Ska försöka komma ihåg och ta med MP3:n också. Det är ju en bit till Kållered liksom och jag lyssnar just nu på Skumtimmen av Johan Theorin (heter han tror jag....) och den är faktiskt riktigt bra. Lite annorlunda mot vad jag annars brukar läsa men definitivt både läs- och lyssnadsvärd.

// Läs även andra bloggares åsikter om väderlek, Theorin, skumtimmen, Kållered

Igår red jag lektion. För dottern. När hon släpade fram bommar och elände började jag ana oråd.
- Nej då mamma. Du ska bara gå över bommar. Inget annat.
När hon sedan började lägga upp bommarna på lite höjder, blev jag ännu mer misstänksam.
- Nej då mamma. Vi ska bara få Nettan att lyfta på benen bättre.
När hon sedan började tjata om att jag skulle "rida an" i ett högre tempo, fattade jag ju vart åt det lutade liksom... Och kan ni tänka er. Plötsligt blev det ett ofrivilligt skutt av det hela. Inget vackert sådant men ändock.
- Ska du inte prova att rida an ordentligt? säger dottern oskyldigt. Precis som om jag inte skulle våga då va? Ja jädrans i min lilla låda. Jag tänkte att det värsta som kan hända det är att jag faller av och bryter nacken. Jag styrde, ökade tempot, reste mig i stuigbyglarna och vi seglade över i värsta Baryard-stilen. Jag lovar. Min otäcka unge till dotter bara log segervisst.
- Snyggt mamma! sa hon och började plocka bort bommarna.

Hur högt hindret var? Ja, antagligen omkring en och trettio. Minus den där första ettan...

God natt på er! Nu ska jag vårda min träningsvärk från igår, som späddes på idag av nedsutten trav ett helt ridpass. (Jag klarar det hyfsat bra nu faktiskt!!) Dock enbart dressyr idag. Någon måtta får det vara.

//

Läs även andra bloggares åsikter om hoppning, bommar, dressyr, hinder

Nu är jag tillbaka efter några härliga dagar i St Albans hos Annika. Tack kompis! Nu känner jag mig vederkvickt och redo att ta tag i mitt arbetsliv igen. Och min vardag. Redan på söndagen lyckades jag ganska väl med att blunda för det faktum att samtliga dammråttor låg kvar och väntade på mig här hemma...

Dammråttor eller ej; England var engelskt och Annika med familj borde öppna B&B omedelbums! Stor potential finnes!

En liten bildkavalkad:
 
Marknad i St Albans. Lördag förmiddag. Närmast kameran nacken
på pappa Peter, storesbror Lukas och lintotten Emil.

Annika! Fetaosten var kanongod!!
Var dock orolig för läckage i handväskan, men det funkade fint! =)


Duvor i parken. OBS! Vi matade dem inte ty det är ett ålderstecken.
Vi sparar det till pensionsåldern är uppnådd.


Hallå!! När öppnar det här fiket egentligen??? (OK. Jag SKA försöka
tänka på min hållning. Sträck på dig, hösäck!)


Väl värt att vänta på... Men det fick bli kaffe istället för te.


Äldsta puben i England lär ligga i St Albans. De fajtande tupparna
fick besök av oss på fredagskvällen. En av få pubar som tillåter
BÅDE barn och hundar. Samtidigt.


Och vad ska en hästskrivande frilansskribent köpa i England om
inte en hästtidning!?


Lilla söta Vicky och min sängkamrat katten Boy. Det höll på att bli
lite trångt när jag skulle åka hem för jag försökte klämma ned
både katt och hund och hade dessutom planer på att sno med mig
Annikas foderhästs boxgranne också. Synd att man inte får ha hur
mycket handbagage som helst när man flyger med Ryan Air...

Men NÄSTA gång! Då jäklans!

//

Läs även andra bloggares åsikter om England, St Albans, barn

Blev utan bredband igen i söndags kväll. Skällde ut en stackars människa på Telias felanmälan, bad om ursäkt och smörade som attan istället. Vet inte om det hjälpte men förra gångens sex bredbandslösa dagar förvandlades plötsligt till endast 1,5 dag denna gång, så nu funkar allt igen. Skönt!

Egentligen har jag inte alls tid att sitta här och babbla. Jag ska packa min lilla minimala väska. Åker till Annika och St Albans i England i morgon. Det ska bli himlans skönt och roligt. Stackars Annika börjar nog känna sig som något slags pensionatsvärdinna. Läste på hennes blogg att det var mamma Märta ut idag och Anna in i morgon. Och innan dess har besökarna kommit och gått i strida strömmar.

Nu går jag och packar!

See you next week!

/Anna
Läs även andra bloggares åsikter om bredband, England

Man blir vacker av att hålla ansiktet i regnet, det visste ni väl? Jag har just kommit hem från en ridtur i fullkomligt ösregn. Ni kan tro vad vacker jag blir! I övrigt är toa ockuperat av dottern och hennes skönhet- och hälsastuderande kompis L. L håller på och bleker slingor på min dotter. Det sitter följdaktligen ett ufo på en köksstol intill toastolen. Niklas undrade om man måste se ut så där när man är på toa. Det måste man inte.

- Skönt! pustade han nöjt och slängde sig i soffan framför TV:n. Så ovanligt. Planen att köpa ett Xbox 360 till honom i julklapp känns inte helt genomtänkt. Han är fullkomligt absorberad av TV och dator. Och då ska man veta att vi inte har så väldigt mycket mer än patients på datorn och att TV-tittande är hyfsat begränsat.

Fredagskväll. Känns skönt. Tror att vi ska gynna den italienska restaurangnäringen i kväll. Pizza alltså. Okej, okej. Det går dåligt ihop med Nutrilettandet men jag har varit duktig flicka och tagit mina påsar istället för frukost och lunch. Då kan jag tänka mig att dela en pizza med maken. Sitter nu och väntar på att herr hovslagare ska ringa och säga att han är i antågande. Kan ju vara lämpligt att tajma hans ankomst med pizzahämtningen. Jag är inte bara matsmart; jag tänker miljömässigt också! =)

Ha en skön helg!
Läs även andra bloggares åsikter om Nutrilett, slingor, Xbox, pizza

Egentligen är jag emot Nutrilett och liknande bantningsmetoder men det här går ju inte längre. Snart får jag söka in till Kolmården som flodhäst eller nå´t. Har ersatt två mål om dagen med Nutrilett sedan igår och än så länge går det rätt OK. Tyvärr gillar jag mat... Men det vore ju helt klart trevligt om brallorna kändes lite större om någon vecka...

//

Läs även andra bloggares åsikter om flodhäst; nutrilett

I söndags var jag och Jennie och hälsade på Miri hos hennes nya fodervärd. Oh vad det känns bra! Vad som retar mig är att de grejjer som vi skickade med till den tidigare fodervärden - där det alltså inte fungerade speciellt bra - helt plötsligt inte finns. Konstigt att ett par täcken, ett träns, schabrak med Miris namn inbroderat, transportskydd med mera med mera, bara har försvunnit... Morr. Jag blir lite ilsk. Nu ska jag dricka kaffe och vara flitig som en myra. Samtidigt. Man har väl simultankapacitet! =)

//
Läs även andra bloggares åsikter om fodervärd, häst

Vaknade trött som en råtta i morse. Vacklade upp till soffan och la mig en stund för att se om man eventuellt skulle bli lite piggare där än i sängen. Och det blev jag! Lyckades tajma direktsändningen av Obamas tal till folket, precis efter att han utropats till USAs nya president. En historisk seger. Jag blev nästan lite patriotisk. Fast att jag inte är amerikan. Konstigt. Visst var det en aning väckelsemöte över det hela men det må vara hänt. Han kan tala den gossen!

Och när man tänker lite längre så inser man hur stort det faktiskt är. Jag blev rörd där i min svenska, slitna gamla soffa klockan 6 på morgonen en helt vanlig onsdag. Tror jag ska bli amerikan.


Läs även andra bloggares åsikter om Obama, USA

Min snälla granne M knackade på dörren härom dagen. Jag fick en jättekram och en flaska fin champagne. Vadan detta?
- Jag har fått svar från Försäkringskassan! Överklagan har gått igenom!

I sensomras hjälpte jag henne att överklaga Försäkringskassan rent horribla beslut om hur hennes arbetssituation borde se ut enligt deras läkare. (Låååång historia som inte ska ältas i detta forum.) Och nu hade de alltså behandlat ärendet - igen! - och tagit sitt förnuft till fånga. Underbart! Jag glädjs verkligen med M som har ett gräsligt år bakom sig. Kan det måhända vara så att det vänder nu...? Vi får hoppas det.



Jag vet inte om min dotter läser sin mammas blogg, men om nu så skulle vara fallet, vill jag bara ge ett lite moderligt tips inför nästa gång du har förfest hemma; Även kapsyler av diverse slag är ganska avslöjande....

Kramar

Läs även andra bloggares åsikter om champagne, försäkringskassan, förfest, kapsyler