Ska jag eventuellt kanske om utifall att...
//
Inte ett uns av tvekan!
- Det här fixar Nettan. Hon har ju hoppat ganska bra det sista.
- Självklart. Bara styr och håll igång henne så går det jättebra.
- Och 70 centimeter är ju inte högt.
Det har varit Clear Round på ridklubben idag. Vi kom till klubben mitt i banbygget. Och vad skådar våra små blå? Om inte en massa blomster i fladdrande storlekar och modeller. Om blommor vid hinder tycker Nettan INTE! Det kan räcka med en eländig liten plastblomma vid en dressyrbokstav så blir denna dressyrdam synnerligen misstänksam. Att då bli utsatt för dubbla uppsättningar grönsaker vid varje hinder i en hopptävling kunde ju tänkas kunna göra denna clear round synnerligen intessant... Det hör dessutom till saken att Nettan fram till i våras varit en riktig tvärnitare vid hinder och Jennie har testat sin säkerhetsväst onödigt många gånger. Helt trygga i Vår lilla Plätts hoppning är vi således inte!
Men undrens tid är inte förbi! Jennie var jätteduktig och modig. Framhoppningen - utan blommor - gick som en dans och inne på banan fortsatte de i samma stil. Inte ett uns av tvekan! Wow!
Sitter nu och funderar över nästa steg; är det för sent att kvala in till Globen-tävlingarna i december?
;-)
Det känns lite konstigt...
I en himlans massa år, säg 15?, har jag varit på den stora bokmässan i Göteborg varje höst. Antingen har jag arbetet som mäss- eller konferensvärdinna eller så har jag jobbat för någon tidning eller så har jag bara strosat, lyssnat på författare och förläggare, vimlat på mässgolvet och bara njutit av atmosfären. I år åker jag inte ens dit. Av ren självbevarelesedrift. Jag har inga jobb inbokade, har inte ens försökt, och jag har just nu inte råd att lägga pengar på böcker jag egentligen inte behöver. Jag prioriterar Englands-resan i oktober istället. En helt OK prioritering.
Jag hade lovat Nicke att få följa med till bokmässan nästa gång och han blev jättebesviken när han insåg att det inte blir i år. Då fick jag lite dåligt samvete...
Nåväl. Bokmässan kommer tillbaka nästa år och då är vi på plats igen!
Att åldersbestämma en blockflöjt
Blockflöjtsboken "Tjo Flöjt" (Gud så klämmigt namn. Påhittigt minsann!) inköptes men när det kom till själva instrumentet tyckte den goda modern, det vill säga undertecknad, att det var ett onödigt inköp eftersom min flöjt faktiskt fanns kvar någonstans. Här fanns det pengar att spara helt enkelt! Efter bara en kvarts letande i gömmorna fann jag den kära gamla träflöjten (kom inte å säg att jag inte har koll på mina grejor!). Något tummad, väl inbiten och lite charmigt sliten. Tyckte jag. Jag klappade den ömt och började tala om alla de fina upplevelser jag haft tillsammans med det instrument som lade grunderna till att jag sedan spelade gitarr nästan varje dag fram tills dess att dottern föddes. Där någonstans bytte fru Carlsson fokus. Kanske var det då jag blev vuxen?
Resten av familjen skakade på huvudet men lyssnade med viss förvåning på truddelutten jag och mina fingrar plötsligt mindes. Så roligt. Tänk att Nicke nu skulle få ta med sig min fina träflöjt till musikskolan och spela för samma musiklärare som jag själv gjorde en gång.
Det blev onsdag. Flöjten packades ned och sonen åkte till skolan. Det blev eftermiddag och sonen hämtades från fritids.
- Gick det bra på blockflöjtslektionen?
- Jooooo.... Men jag måste nog ha en ny flöjt mamma.
- ?????
- Magistern sa att den var jättefin men liten gammal och lite sönder och så, så det vore bra om vi köpte en i plast istället. En som är hel....
Vafalls?! Min fina flöjt!? Inget fel på den! Och vaddå gammal? Den är ju faktiskt bara.... vänta, låt mig räkna lite... 34 år. Det är väl ingen ålder på en blockflöjt? Eller...?
Min fiiiina, nästan nya blockflöjt, endast 34 år gammal.
//
Skrynkelfri?
Hästuppdatering: Nettan Plättan fortsätter att vara ohalt och fräsch. Jag tackar för det. Som för att bevisa hur pigg hon är hade hon igår lyckats dra loss en hel plåt på sin boxvägg. Tur att hon inte skadade sig men hon vet verkligen hur man skaffar sin matte jobb. Får backa ur alla skruvar och sätta i längre samt sätta någon slags skyddsbräda i nederkant så hon inte fastnar igen. Håhåjaja. Har man inte jobb så skaffar hästen det åt en. =)
//
En modeblogg?
Det är ju inne att modeblogga. Då är det viktigt att informera sina läsare om dagens klädsel, inköpsställe och pris. Jag provar:
Om Ordagranna var en modeblogg skulle det idag stå så här:
Dagens outfit:
T-shirt - svart, lätt urtvättad med Harry Boy på bröstet. Vunnen i lotteri i samband med hästtävlingar på Scandinavium för ett pinsamt antal år sedan. Kostnad: 0:-
Byxa - svarta. Vid mjukismodell med piratlängd. Premie hos H&M i samband med postorderköp för något år sedan. Kostnad: 0 kr
Strumpor - fluffiga, grönrandiga från Göksäter. (Orusts eget Ullared)
Trosor - rödprickiga i bomull. inköpta i England förra året. (Man ser att de är från England för tvättlappen sitter åt höger. =) Kostnad: ca 10 SEK tror jag
BH - Vit, pusch up från Ullared. Kostnad: 75:-
Lotteri, gratis premie, Ullared och Göksäter? Klingar inte riktigt lika bra som .... Här skulle jag skriva in lite moderna klädskapare men kom för ögonblicket inte på en enda. Hm. Nä. Jag tror inte att modeblogga är något för mig. Jag gillar slitna ridbyxor, en skön tröja och ett par bekväma skor.
Hej på er!
//
Jag finns numera på bulgariska!
Häromdagen damp det ner ett bokpaket i brevlådan. Vad var detta? Det var något bekant över omslaget men vem fasen kunde läsa vad det egentligen stod?? Det tog en stund innan jag kopplade; boken har översatts och givits ut i - Bulgarien! Av alla länder. Lite otippat. =)
Patrick Swayze död
Om någon frågar mig vilken film i livet som jag minns bäst och som har betytt något för mig, önskar jag att jag kunde svara något extremt djupt och eftertänksamt. Men ack nej. Mitt svar skulle tveklöst bli Dirty Dancing (1987). Det måhända att Dirty Dancing inte håller måttet för vad som är politiskt korrekt när det gäller film, men för mig - och för många andra - är DD filmen no 1.
Nu är Patrick Swayze död. I cancer. På tok för tidigt. Ikväll ska jag plocka fram den gamla VHS:en och stoppa in min extremt dåliga kopia av Dirty Dancing. Han är lite suddig bitvis, den där Patrick, men det gör inget. Jag ska njuta av varenda sekund.
http://www.youtube.com/watch?v=6oKUTOLSeMM
//
Retro?
Längst in i handskfacket hittade jag till slut ett par. Och inte vilka som helst. Några kvarlevor från 1980-talet tror jag. Och vet ni vad det läskigaste är? Jo, det är att maken fortfarande använder dem!! Dock enbart när han kör bil.
- Köpa nya solglasögon? Varför det??!
Är det OK om man ber honom att endast använda dem när det är mörkt..?
Den här kalaspinglan kunde man alltså se på väg 160 söderut tidigare i veckan:
//
Öm i fossingarna
Efter nästan två timmars utredning med spring, böj, longering ute, longering inne, provocerande ridprov i 15-20 minuter konstateras att hon helt enkelt med största sannolikhet "bara" är öm i fötterna. Vila inne på mjukt underlag några dagar till men ska ridas som vanligt, men i mjuk sandpaddock. Hon hade visserligen en engradig böjprovsreaktion på vänster bak, men inget som syntes under ridningen. "Hon är trots allt 18 år och har opererat det där bakbenet för tio år sedan. En viss reaktion måste man nästan räkna med."
Tack, någon där uppe. Jag hade nästan räknat ut min häst redan. I natt ska jag sova jättegott.
//
Färdig?
Undrar varför man aldrig känner sig riktigt färdig och aldrig riktigt ikapp? Jobblistan tar liksom aldrig slut - fast det är ju ett kärt problem när man är egenföretagare förstås... tyvärr syns det inte lika tydligt i plånboken. - och på hemmafronten ska vi helst inte ens börja fundera. Men som en hästig vän så förnuftigt skrev på Facebook; det är väl det som är livet?
I eftermiddag åker jag och hästen till veterinären. Det är alltså hästen som ska undersökas, inte jag. Håll tummar, tår och hovar för att de inte hittar några jobbiga allvarligheter.
//
Grannen har skaffat kattungar...
Grannen har skaffat två små söta ludentottar som springer runt uppe hos oss och mjauar och är helt enkelt bedårande. Våra stora katter tittar förnärmat på dem och undrar vad det är för luddiga kryp som kommer farande. Vi tvåbenta Carlssons smälter och blir urtöntiga när grannmissarna tittar upp och hälsar på hos oss. Fast de måste ju förstå att de inte bor hos oss. Viktigt.
- Barnen, kela inte med kattungarna här uppe hos oss utan locka ner dem till grannen och gosa med dem där istället.
Men hur lätt är det att stå emot dem? Järnvilja! Den här utsikten - inklusive ljudeffekter - hade vi igår när vi åt middag:
//
Förlåt...
Annat nytt för sensommaren är att undertecknad har skaffat sig stavar. Ni vet sådana där pinnar man stakar sig fram med i takt när man är ute och går. Ser urlöjligt ut och jag trodde aldrig jag skulle falla till föga men det gjorde jag. Och vet ni vad det värsta är? (Sänk rösten) Det är riktigt roligt att gå med dem!
Nu ska jag vara social med familjen, åtminstone den delen som fortfarande är vaken i soffan. Blir antagligen någon av katterna.
//
