ordagranna

Jag har fått några utbetalningar från Telia (hallelulja!) eftersom de till slut höll med om att jag faktiskt haft onödigt mycket krångel med mitt bredband. Varför de väljer att göra återbetalningen i fyra delar är för mig en gåta men så har de gjort. Därför sitter jag här med fyra stycken utbetalningsavier från Nordea i min hand på totalt 2.300 kronor. Tack så mycket. Bara att åka och lösa in dem till kontanter. Eller?

Fakta 1. Får man utbetalningar från Nordea utställda på sitt företag kan man endast lösa in dem på ett Nordea-kontor. (Kostar dessutom 50 spänn per avi...)
Fakta 2. På Orust finns inga Nordea-kontor

Jag tog mig därför in till Nordea-kontoret i Stenungsund. Tog en kölapp och väntade snällt på min tur. Låter blicken vandra... Och vad skådar mitt norra öga?

Jo, detta:


Jag befann mig alltså på en bank som inte hade några pengar. Som VERKLIGEN inte hade några pengar om man ska tolka antalet utropstecken på anslaget. Fascinerande. Jag som i min enfald alltid har trott att det liksom är just pengarna som är affärsidén med banker... Så tokigt av mig.

Slutsats: Att lösa in mina avier på just detta kontor tedde sig plötsligt som en aning svårt. När det så blev min tur i samma ögonblick som kontantbristen upptäcktes, undrade jag stilla vart närmsta Nordea-kontor MED kontanter fanns.
- I Kungälv! sa damen surt och undrade sedan varför jag bad om en blankett för uppsägning av mitt Postgiro-konto.

Det kan man ju undra.

För ganska exakt ett år sedan hade jag förmånen att få vara med vid en clinic som Pether Markne höll på Ia Lindholm och Denni Haukssons anläggning strax utanför Malmköping. Han sa väldigt mycket klokt; bland annat att vardagsridning minsann inte är så sexigt. Jag är benägen att hålla med honom. Elavbrott, sönderfrusna vattenledningar med översvämning som följd, musinvasion, såphala vägar, oridbar paddock... Den här vintern går till historien för oss hästägare i denna del av landet. Vi är inte vana!

Jag har tur som ofta kan styra min arbetstid så jag kan ta hand om min häst i dagsljus, för att ge sig iväg kvällstid i mörker och kyla är vare sig kul eller särskilt sexigt. Frusen transport, femtioelva täcken, frusna fingrar, isiga vägar, fullt i ridhuset (ingen vill rida utomhus i kolmörker på isen)...

I morgon har jag morgonjouren i stallet. Fodring, täckning och utsläpp av sju glada hästar i varierande storlek. Klockan sju på morgonen känns inte det heller så sexigt.

//