Jag lever!
Jag har fullt upp, därav lite glest mellan bloggandet. Har fått en kortare projektanställning som just nu innebär att jag plötsligt fått ett himlans underligt liv. Jag hinner ingenting! Plötsligt har jag tider att passa på morgonen, och kommer hem sent och är jättetrött. Resten av familjen hävdar att det är så här de flesta människor faktiskt har det i sin vardag. Kan det vara möjligt?
//
Hästledigt
Jennie och Nettan-Plättan mars 09.
//
Läs även andra bloggares åsikter om häst, ridning
"Jag klev av, mamma."
- Om du tar in Nettan mamma så kan jag borsta medan du mockar och gör maten.
Schysst arbetsfördelning. =) När vi sadlat på och kommit ut i paddocken drog jag för repet över utgången - men DET var väl tur! - och så hjälpte jag honom upp. Nicke är bara 130 hög och Nettan är närmare 170 i mankhöjd. Lite lyfthjälp är liksom nödvändig!
Han var jätteduktig och skrittade runt mig på stora mittvolten och svängde och vände och stannade och flyttade på denna stora häst utan större problem. Redan där borde jag ha anat oråd för om Nettan reagerar på hans små fjäderben så har hon en "känslig" dag. Nicke har ridit både på Nettan och andra hästar tidigare men jag känner mig ju inte helt trygg i hans ridning. Efter en liten stund provade vi på att trava.
- Oj så skumpigt mamma!
När Nettan bröt av till skritt tyckte den rediga mamman att det vore väl bra om det var Nicke som bestämde när gångarten skulle ändras, och inte hästen... Dumt av mig. Nicke travade igång igen och gjorde det så bra så han lyckades fatta galopp istället. Min 8-åriga son galopperade alltså för första gången i sitt liv och det på mammas JÄTTEhäst...
Men det såg lugnt och fint ut så jag blev inte hysteriskt. De galoppade ett halv varv på fyrkanten medan jag genskjöt dem i ena hörnet för att ta tag i tygeln. Av någon outgrundlig anledning tog jag istället tag i sonens ben och lyckas därmed hjälpa honom med att skänkla Nettan som gör precis som hon blir tillsagd. Det vill säga springer fortare... Hann jag ta tag i tygeln? Hann jag få stopp på ekipaget? Hann jag förhindra en avramling? Nej.
Efter ytterligare en långsida - denna gång i full galopp - faller Nicke som en modig fura rakt ner i gruset och Nettan tvärstannar och undrar varför den lille ryttaren sitter på backen och inte i hennes sadel?
Ledsen Nicke reser sig storgråtande, pekar på Nettan och hulkade:
- Jag klev av, mamma....
Min lille modige son. Han tappade andan en stund och satt modigt upp igen, efter viss övertalning dock. Det var först senare på kvällen som tankarna började snurra. Usch, vad hade inte kunnat hända? Men som både maken och dottern sa: De kan snubbla på mattkanten eller bli överkörda på väg till bussen varje dag också. Men man kanske inte ska utmana ödet för mycket...
Tror Nicke får hålla sig på backen ett tag.
//
Läs även andra bloggares åsikter om häst, ridning, ödet
Dansa dig lycklig!
Kolla!! Man blir bara så glad! //
Kämpa för uppmärksamhet
Är just hemkommen från 2-årskalas hos min bror. Det var alltså inte brorsan som fyllde två, utan hans yngsta avkomma, den lilla söta T. Vad är det hos dessa små enmetrare som gör att fullvuxna människor kastar sig ner på golvet och krälar runt och åmar sig bara för att få lite uppmärksamhet av denna lilla söta varelse och hennes minst lika goa två år äldre storasyster E?
Vem vinner kampen om att få de flesta kramarna? Är det mormor? Eller är det farmor? Farfar då? Kanske är det någon av mostrarna som utgår med seger eller möjligen blir det någon av kusinerna som står på rad för att få en puss?
Oh no, my friends. Det är givetvis faster! Det vill säga moi!
=)
//
Slö, slapp och likgiltig
Läs även andra bloggares åsikter om katt, slapp
Sjukstugan har stängt
Jag har varit på ridklubben tillsammans med min häst och haft en riktigt lyckad ridlektion om jag får säga det själv. Jag var nöjd iallafall. Och det räcker för mig. Tjolahopp! Nettan tyckte att jag var en onödig typ när jag skulle ta in henne från hagen inför färden till ridklubben.
- Jag trivs bättre här matte! såg hon ut att säga. Och nog ser hon ut att ha det ganska gott i vårsolen...
//
Läs även andra bloggares åsikter om Apoteket, sjukstuga, ridning
Sjukstuga
//
Läs även andra bloggares åsikter om sjukstuga, Hair, feber, halsont
De kom hem igen
//
PS: Ryggen mår bra igen, så länge jag inte leker gummimannen och försöker böja mig för långt åt ena sidan. Men vem vill vara gummimannen. Egentligen?
Läs även andra bloggares åsikter om Gran Canaria, Miami
Aj. Dumma fjärrkontroll.
Måtte detta vara snabbt övergående, för jag har varken tid eller lust att ha ont i ryggen.
Jag ska aldrig mer sträcka mig efter en fjärrkontroll! =)
//
Läs även andra bloggares åsikter om ryggont, fjärrkontroll, stall
Kryssning till Miami?
När ens föräldrar befinner sig på Gran Canaria, och plötsligt ringer med andan i halsen och ber en kontakta närmsta resebyrå för att undersöka kostnaden för en fem dagars kryssning till Miami, då börjar man undra... Har de fått solsting? Har de gjort något olagligt och måste fly landet? Har de druckit för många paraplydrinkar? Har de blivit allmänt tossiga eller vill de helt enkelt inte komma hem????
Nu ska jag snart gå ut i solskenet!
//
Oj då
Klockan åtta igår morse fick jag alltså ställa mig och frosta av frysen... Kan jag då hjälpa att en liten bullpåse med två ensamma stackars bullar skrek om att få hälsa på i min mage? Nä, det kan jag ju inte hjälpa. Men i övrigt så har jag skött mig.
Motionen igår var ett dressyrpass i paddocken. Ganska snällt sådant, åtminstone mot min kropp, men Nettan fick jobba. Hon var inte på humör igår och när Jennie mockat klart (bra arbetsfördelning!) kom hon ut och skrek på mig. Sedan satte hon sig upp själv och insåg att vi för dagen hade en häst som inte hade lust. Så kan det vara.
Min debut på Youtube. Skitig Nettan äter lunchhö 10 mars 2009.
I övrigt har våren kommit på allvar till vårt stall. Det märker man på alla leriga hästben som ska spolas. Det vill säga, alla andra har bara smutsiga ben, Nettan är smutsig hela hon. Hon är numera döpt till Lerdrottningen... Lerdrottningens matte önskar att hon istället kallades för Prinsessan Renlig.
Jag tackar gud - eller möjligen Charlotta som äger stallet - för spolboxen!
//
Läs även andra bloggares åsikter om vikt, frys, motion, ridning, lera
Jag är ett tekniskt under!
Tårtor, kakor och chips
Vågen kommer dock inte att säga mums i morgon. Vägdag på måndagar nämligen. Men om man samtidigt som man ställer sig på vågen, håller handen mot badrumsbänken, så tappar man genast några kilo. Tror jag får köra en sådan fuskis i morgon...
/ Läs även andra bloggares åsikter om vikt, våg, tårta, chips
Jag älskar Annelie!
Det var då Annelie kom in i mitt liv. Annelie bad mig dubbelklicka lite här och där, skriva in ett par koder och vips så funkar mina programvaruuppdateringar!!
- Men hur gör jag den dagen jag byter dator. Måste jag ha nya uppdateringar då och gå igenom allt det här igen?!
- Nej nej. Då ringer du bara hit och uppger det här ärendenumret XXXXX. Jag sätter en specialbevakning på dig så att du slipper det här i fortsättningen. Blir det strul så ringer du bara. Nu har du röda mattan in till vår support.
Annelie! Du har räddat mitt liv. Åtminstone mitt arbetsliv.
Nu ska jag fira med en balja kaffe!
//
Läs även andra bloggares åsikter om Annelie, Adobe, kundsupport, röda mattan
Kundservice????????
Samtalen pågick under hösten, det skulle skickas reklamationsblanketter, ingenting hände och efter ett tag tröttnade jag helt enkelt på Adobe och sköt på problemet. I måndags tog jag tag i det igen. Skrev ett reklamationsbrev som avslutades med att jag ville skicka tillbaka de för mig värdelösa programmen samt få tillbaka mina pengar.
I går blev jag uppringd av deras kundsupport. Inga pengar men de skulle kunna tänka sig att som ett undantag, nota bene, låsa upp de fellicensierade programmen åt mig så om jag bara avinstallerade allt vad Adobes programvaraor hette från min dator och sedan ringde igen, så skulle allt lösa sig.
I dag avinstallerade jag rubb och stubb och ringer Kundsupporten. Får efter en kvarts väntan dra hela ärendet igen eftersom de tydligen inte är läskunniga (hela mitt ärendes historik syns hos dem genom att jag anger mitt kundnummer).
- Var på din hårddisk har du installerat programmen?
- Just nu ingenstans eftersom jag skulle avinstallera allt enligt Supportkille Femtioelva.
- Ja men då får du installera allt igen och så ringer du tillbaka.
Installerar om alltsammans. Ringer igen. Väntar i tio minuter.
- Jahaaaaa. InDesign sa du?
- Just det. Och Dreamweaver.
- Ja då ska du prata med Supportkille Sjuhundratrettiotre istället men han är upptagen nu. Kan jag be honom ringa dig?
En timme senare ringer Supportkille Sjuhundratrettiotre.
- Låsa upp? Står det inget om här. Kan du ringa tillbaka till DET HÄR numret istället?
Ringer upp det nya numret. Väntetid cirka tio minuter.
- Njaee, det här får nog den Tekniska Kundsupporten ta hand om. Ring samma nummer som du ringde nu men välj val 6 istället för 2 som du gjorde när du hamnade här.
Ringer upp igen. Väljer nogsamt nummer 6. Väntetid tjugo minuter.
- Welcome to Adobe. How can I help you?
- Öööhhh, do you speak swedish?
- No. But I can have someone to phone you back. What is your phonenumber?
Så eftersom jag kände att jag INTE orkade dra allt på engelska också så sitter jag nu här och väntar på att bli uppringd av Supportmänniska ettusentrettioelva...
Är det jag som är känslig men är inte detta liiiite rörigt och tröttsamt??
//
Läs även andra bloggares åsikter om Adobe, kundsupport, Indesign, Dreamweaver
Avinstallation
//
Läs även andra bloggares åsikter om Adobe
Friskola?
Å andra sidan ska ju skolan ska läggas ner och det är allmänt elände. Upp på barrikaderna igen! Genom åren har vi genomlevt många brandkårsutryckningar i och för denna skola av olika anledningar. Det har baske mig varit något i princip varje år sedan dottern började på dagis. Med risk för att få hela skolans oerhört engagerade föräldrar på mig (Kanonengagerade och beundransvärda. Det ska absolut inte falla någon skugga över dem!) så säger jag: Nu orkar inte familjen Carlsson stå på de där barrikaderna längre, hur behjärtansvärda ändamålen än må vara. Och att ta över och starta friskola känns inte som ett alternativ för oss.
Jag tror friskola kanske kan vara ett bra alternativ så länge man har ett stort elevunderlag och därmed goda resurser att ta hand om eleverna, men vad gör man när problem uppstår, ex den totala katastrof som uppstod i sonens klass? Hur skulle man löst det i en pytteliten friskola med ännu mer begränsade resurser? Jag ser det som omöjligt.
Jag såg på talkshowen Skavlan i helgen och hörde Stellan Skarsgård yttra sig om friskolors vara eller inte vara. Det han sa lät klokt och det var ungefär så här:
"Jag tycker att mina skattepengar, dvs skolpengen, uteslutande ska gå till att höja statusen och öka resurserna i de statliga skolorna. Varför ska jag betala så att privata friskolor ska kunna locka med dyrbara laptops och liknande för att få elever till sig?"
Jag har inte riktigt tänkt klart men jag tror jag håller med Stellan Skarsgård. Varför ödsla skattepengar på privata skolor när de statliga skolorna skriker efter mer pengar, fler lärartjänster och bättre läromedel?
//
Läs även andra bloggares åsikter om friskola, Skavlan, Stellan Skarsgård
Som en säl.
Idag har jag förutom de vanliga onda i axlar och överarmar, även en lättare whiplash-känsla i nacken, ont i halsmusklerna och för jädra ont i ena axeln. Ena höften är öm och det är väldigt synd om mig tycker jag nog.
=(
Läs även andra bloggares åsikter om is, halka, säl, whiplash
Dålig mor. JÄTTEDÅLIG mor.
FÖRLÅT GUMMAN!
Min äldsta avkomma hade den taskiga tajmingen att födas den 29 februari. Året var 1992 och det var skottår. Givetvis pluppar lillfisen (2550 gr och 46 cm lång. hon var inte direkt stor...) ut just den dagen som egentligen inte finns. Plupp och plupp förresten. Kejsarsnitt blev det. Varför göra något "som vanligt" liksom?
Detta har till följd att hennes födelsedag egentligen bara inträffar var fjärde år. Förra året fyllde hon år "på riktigt" eftersom det då fanns den 29 februari i almenackan. Hon fyllde då 4 år. Eller 16. Det beror på hur man ser det. Vi firade iallafall riktigt ordentligt med huset fullt med folk. Jätteroligt.
De år då datumet inte finns, brukar vi fira den siste februari, dvs den 28:e. I år hade hon bjudit hem kompisar den 28:e, alltså i lördags och vi andra i familjen hade lovat att hålla oss borta. Hennes födelsedag skulle vi fira med familjen i går, dvs den 1 mars. Och presenter har hon redan fått eftersom både piano och skor behövdes tidigare i år. Med det upplägget är det väl inte så konstigt att det blev som det blev...
I lördags morse väckte jag Jennie bryskt klockan 6 på morgonen. Dags för morgonfodring och utsläpp av hästar. Och så skulle vi åka in till ridklubben och rida ett pass innan ridlektionerna började så vi ville vara tidigt ute. När morgonsysslorna i stallet var klara lastades Nettan i transporten och vi åker iväg. Någonstans mellan stallet och ridklubben börjar vi prata om vårens första tävling som ligger den 29 mars. I mitt huvud börjar det mala... "Hmmm. 29:e.... Bekant siffra." Ja men herregud!!!
- Öööhhhh, grattis på födelsedagen förresten....
DÅLIG MOR!!!!! Ser ni hur bokstäverna liksom blinkar i neon ovanför mitt huvud? DÅLIG MOR SOM GLÖMMER SIN DOTTERS FÖDELSEDAG!!!!
Jennie tog det ganska bra men antagligen är det den här typen av händelser som hon tar upp med sin terapeut någon gång i framtiden. Eller så kanske hon redan idag hänger på skolpsykologens dörr och behöver tala ut om sin gräsliga helg och hennes ännu gräsligare föräldrar...
Som plåster på såren blev hon ordentligt firad igår med frukost på sängen och paket och tårta och hembakade bullar. (Jag fick så dåligt samvete så jag ställde mig och bakade 90 bullar och 50 sockerdrömmar på lördag eftermiddag...Jag bakar typ aldrig annars så ni förstår hur dåligt samvete jag hade!)
I övrigt har jag plötsligt fått en bro att balansera över när jag ska in till mitt arbetsrum. Maken har kletat gojjamojja på golvet utanför min dörr och till helgen ska det bli klinkers i hela nybygget. Kanske kanske har vi en ny groventré att se fram emot kring påsk eller så? 
Och så snöar det. Igen. Min ridning i eftermiddag får ske med broddade hovar i snöyran. Jag försöker se det positiva med snö och broddar, hårda ridvägar och bottenfrusen paddock (underhåll? vaddå??) men jag börjar lessna på vintern nu. det positiva är att det ju faktiskt bör komma en vår snart. =)
//
