Man kan inte låta bli att förundras
Fakta 1. Får man utbetalningar från Nordea utställda på sitt företag kan man endast lösa in dem på ett Nordea-kontor. (Kostar dessutom 50 spänn per avi...)
Fakta 2. På Orust finns inga Nordea-kontor
Jag tog mig därför in till Nordea-kontoret i Stenungsund. Tog en kölapp och väntade snällt på min tur. Låter blicken vandra... Och vad skådar mitt norra öga?
Jo, detta:
Jag befann mig alltså på en bank som inte hade några pengar. Som VERKLIGEN inte hade några pengar om man ska tolka antalet utropstecken på anslaget. Fascinerande. Jag som i min enfald alltid har trott att det liksom är just pengarna som är affärsidén med banker... Så tokigt av mig.
Slutsats: Att lösa in mina avier på just detta kontor tedde sig plötsligt som en aning svårt. När det så blev min tur i samma ögonblick som kontantbristen upptäcktes, undrade jag stilla vart närmsta Nordea-kontor MED kontanter fanns.
- I Kungälv! sa damen surt och undrade sedan varför jag bad om en blankett för uppsägning av mitt Postgiro-konto.
Det kan man ju undra.
Inte sexigt
Jag har tur som ofta kan styra min arbetstid så jag kan ta hand om min häst i dagsljus, för att ge sig iväg kvällstid i mörker och kyla är vare sig kul eller särskilt sexigt. Frusen transport, femtioelva täcken, frusna fingrar, isiga vägar, fullt i ridhuset (ingen vill rida utomhus i kolmörker på isen)...
I morgon har jag morgonjouren i stallet. Fodring, täckning och utsläpp av sju glada hästar i varierande storlek. Klockan sju på morgonen känns inte det heller så sexigt.
//
Coola hästtjejer
Minus 16 och blåsigt. Yrsnö och iskyla. Perfekt ridväder! =) Vad gör man inte för att hålla igång sina fyrbentingar...
- Ni är skogstokiga! sa Tone.
- Jajamensan! sa jag och Pernilla och tvingade med Tone ut för att föreviga oss modiga vintertrotsare.
Men kallt var det. Som attan. 
Kallt? Ja. Så det blev istappar på mulen....
...och jag som inte ens gillar vinter och snö...
Vi har fått låna ett kandar (tack Annelie!) och Jennie provar och känner sig fram. Nettan har med största sannolikhet gått på kandar tidigare i sitt liv, däremot inte vi... Igår fick jag för mig att prova jag med så jag satt upp i jeans och stora kängor. Kändes väl sådär... Och så många tyglar det var att hålla reda på helt plötsligt. Håller mig nog till det vanliga tränset i fortsättningen. =)
Nettan i närbild. Jag testar kandar. Många tyglar...
Jennie och Nettan jobbar!
PS: För den som undrar hur det gick på Pepparkakshoppningen strax innan jul, kan jag avslöja att varken jag eller Nettan har några planer på att ställa upp i fler liknande event. Man ska väl sluta när man är på topp?? =) Ett stilla stopp på hinder nr 2 som klarades av med ett jämfotahopp. Vi var felfria ända till sista hindret som jag egentligen missade men sedan lyckades komma över efter FYRA försök.... Nåväl. Vi var där och vi genomförde. Jag är stolt! För ett halvår sedan hoppade jag inte alls,vare sig med eller utan häst.
Här kommer bildbevis (lånat från Pernillas Facebook-album). Notera gärna hinderhöjden. 50 centimeter. Fast jag föredrar uttrycket "en halvmeter". Låter lite högre liksom...
A very merry Christmas!
Tröttsamt att vara kollega till mig
Utsikt från ett utedass
Jag gillar utedass. Jag är visserligen glad över att vi har en vanlig toastol här hemma, men utedass så där någon gång ibland är helt okej, iallafall om man som här kan sitta med dörren på vid gavel och göra det man ska, titta ut över skogen och fundera lite över livet en stund.
Maken och hans bror har ett litet hus nere vid vattnet i Boxvik. Här står också ett utedass längst ned på tomten, med en makalös utskikt över Boxviks kile. Där kan man sitta med dörren öppen och titta ut över ett glittrande vatten och känna doften av posch. Det är livskvalitet.
Kanske ska nästa projekt hos Carlssons bli ett utedass? För sommarbruk.
Utsikt från ett utedass i Myckleby.
//
Debut med bildbevis
- Men vad är det värsta som kan hända? undrade min instruktör.
- Att jag spyr, svimmar och ramlar av vid X, stönade jag.
Nu hände inget av det och med viss förvåning konstaterade jag att jag inte kände mig speciellt nervös, vare sig veckorna innan eller på själva tävlingsdagen. Tro´t eller ej. Visserligen hade jag en förskräckligt ofokuserad framridning med lite skritt här och lite skrutt där och "kanske skulle jag göra lite vändningar också och hjälp vad hon springer i galoppen..." Dottern påstår att jag betedde mig drogpåverkat. Då undrar ju genast en mor och vän av ordning vad HON vet om sådant uppträdande??
Jag valde att göra min debut i LC:1. Valet är självklart; det är nämligen det enda program jag kan. Alltså var det jag och X antal ponnyryttare i varierande storlekar och åldrar som red dagens första klass. Mina vuxna kamrater ställde upp i sådana där konstiga program som LB:1 och LA:1 och annat besvärligt. Men varför krångla till det?
Jag kan härmed meddela att jag fick rosett och 69,62 %! Såååå stolt och lycklig. Möjligen en något snäll domare i Jan Banan och möjligen att han fick lite grus i ögat vid ett tidigt avbrott i vänstergaloppen, men JAG GJORDE DET!!!
Två veckor senare var det dags igen. Maskeraddressyr och Anna "Karlsson på taket" Carlsson-Käck red en LC:1 igen - jag kan ju inget annat program! - och fick ihop 70 %! Den ritten har jag bara vaga minnen av. Nettan var laddad till tusen redan innan vi skulle in på banan och när Karlsson på taket-signaturen drogs igång i manegen på 110 decibell for vi iväg som skjutna ur en kanon och sladdade lite tjusigt in på banan vid A. Energi och tempo kändes inte direkt som vårt största problem....
Blodad tand! Nu har jag skaffat mig kavaj. Ska kanske ta och fixa ett par vita brallor också vad det lider. Vi smyger igång det hela lite försiktigt... På söndag är det Pepparkakshoppning på klubben. Hoppning för livrädda med lägsta möjliga höjd 30 cm. Jag har tagit i och anmält mig till skyhöga 50...
Rosett! Lättad att det är över!
Grisar och svin - vaccination självklart!
- Mamma, blir det någon julskinka i år? Sonen tittade på mig med frågande blick.
Jag kan förstå hans undran. Det är mycket svin och gris just nu i medierna, och inget av det känns speciellt upplyftande. Det ena svinet blir man sjuk av, andra grisar verkar inte må så bra. De kliver på varandra och gnager på sina döda släktingar. Jag säger som årets vinnare av Bonniers Stora Journalistpris, Sverker Olofsson: Ska det va på det viset?
I soffan ligger dottern i sviterna efter gårdagens svininfluensavaccination. Feber och allmänt risig. Sonen fick sin spruta för ett par veckor sedan och mådde prima. Maken och jag tillhör åldersgruppen "lågprioriterade vuxna över 40" så vi ska enligt planen få ta våra sprutor i vecka 50. Återstår att se hur vi mår efter det.
Det pågår diskussioner om huruvida man ska vaccinera sig eller ej. Var och en blir salig på sin tro men för mig är det en självklarhet att vaccinera både mig själv och mina barn. Som samhällsmedborgare har man en skyldighet att göra så gott man kan för att inte föra smittan vidare. Tycker jag.
- Men folk dör ju av vaccinet! säger de som väljer att avstå.
Vi har i många år kunnat vaccinera oss mot vinterns influensor. Och folk har dött av de vaccinationerna också, något som dock inte uppmärksammats i medierna på samma vis som årets "hype". Hade jag varit 80 plus och haft ett svagt hjärta kanske jag hade funderat en vända till, men som fullt frisk medelålders kvinna finns det inga ursäkter kan jag tycka; naturligtvis vaccinerar jag mig.
By the way så ska Carlssons ha julskinka även i år. Och by the way igen så heter det ju inte ens svininfluensa. "Den nya influensan", så heter den.
Knorr på er!
//
Åldersnojja
Ibland kan jag bli lite stressad av att åren går. Det är ju så mycket man vill hinna med! Och i ärlighetens namn så var det ju ett tag sedan man passerade 29... Därför blir jag så innerligt glad när jag läser om Ulla Håkansson.
http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=264820
Lutar mig en aning tillbaka och konstaterar att det finns gott om tid att göra allt det där jag vill. Fast starta hästar i Grand Prix vete sjutton om jag någonsin hinner med förstås... Tror det krävs en hel del annat än bara tid där. =)
//
Synd att man redan har gift sig...
När jag och maken gifte oss i maj 1991 hade vi ett synnerligen traditionellt bröllop. Om man undantar att prästen Valter lyckades döpa om maken litegrann så gick allt väldigt traditionsenligt till.
Så dumt. Det var ju naturligtvis SÅ HÄR det skulle gått till:
Helt underbar!
//
"Vad sa du att du hette sa du?"
Numera har de ändrat namnet till Kick, antagligen för att Käck kan bli synnerligen svårt vid en internationell lansering. När man ska uttala ena delen av mitt efternamn på engelska blir det nämligen utan prickar och då låter det [kack]. "Kack" på engelska är tydligen slang för ungefär skräp, fågelskit och andra trevligheter. Till och med jag inser svårigheten i en engelsktalande marknadsföring...
Jag fick lära mig översättningen den hårda vägen på den tiden jag var en hårt arbetande fast anställd med A-skatt. (Numera är jag en hårt arbetande frilans med F-skatt...). Jag jobbade med en produktlansering via företagets kontor i London och varje gång som jag ringde dit - vilket jag gjorde sisådär ett par gånger om dagen - presenterade jag mig givetvis.
- Hi! It´s Anna Kack calling again.... (Jag var inte gift då, därför inget Carlsson)
- (Fniss, fniss, fniss) Hello Anna! Seen any birds today??
VERY FUNNY!
Det var vid den tiden jag också lyckades få hjärnsläpp och ringde och frågade om deras kontorschef var gratis. Svårt med engelskan ibland. Speciellt om man försöker översätta "ledig" till "free"...
Det engelska kontoret fick stänga efter en tid. Det hade dock varken med fågelskit eller ledigheter att göra.
//
Tomt i öronen
Det har varit så tomt i mina öron ett tag nu - hörboken tog slut för en dryg vecka sedan nämligen. Nu är det mitt i natten och dags att sova - hög tid! - men jag bara måste få tankat hem Anna Janssons senaste. Så nu sitter jag här och väntar på att nedladdningen ska bli klar.
Jag är lite av ett "svensk deckar-freak" och blev riktigt deppig när jag insåg att jag hört klart på alla Mari Jungstedts böcker. kom då på att jag hade en kvar i Jansson-sviten istället, "Först när givaren är död". Men det går lite låååångsamt med nedladdningen.
Tror jag går och borstar tänderna så länge.
Natti natt på er!
//
3-gradigt halt vänster bak
Jag har gått lite orent några dagar. I förmiddags kontaktade jag farbror doktorn eftersom jag vaknade med en kraftig hälta. Efter en längre tids väntan på den så kallade drop in-mottagningen blev jag utsatt för hältutredning inklusive böjprov. Är tacksam att han hoppade över longering på olika underlag.... Att bli böjd och bänd åt olika håll gör förbannat ont när man har ont i knäet.
- Du har en meniskskada och ett uttänjnt ledband.
- Åhå... Hur kom du på det?
- När jag klämde på ledbanden stönade du bara, när jag böjde åt andra hållet i knäleden skrek du. Helt klart menisken.
Se där. Tänk vad de får lära sig på läkarutbildningarna nu för tiden. Doktorn haltade för övrigt han också. Och gick på kryckor.
- Vad har du gjort?
- Åkt skidor. Det gick inget bra alls.
Nä. Det såg jag ju. Tyckte att han kunde låna ut en krycka till mig men se det gjorde han inte. Jag får halta vidare utan stöd i livet och vänta på en magnetröntgen istället.
Undrar för övrigt hur gammal man är när man avslutat sin läkarutbildning? Denne farbror doktor såg ut att vara max 22. Men han var både snygg och trevlig. Och halt.
//
En elak mor
(Annika K! Jag vågar inte göra annat än uppdatera då´rå.... =) Kram på dig!)
- Mamma, varför får inte jag gå med mina kompisar och knacka dörr och se ut som ett monster och få godis och pengar?
- Därför att din mamma och pappa tycker att det är ett satans oskick att springa runt och tigga godis.
Sonen är deprimerad över sina föräldrars aviga inställning till den amerikaniserade versionen av Allhelgonahelgen. Den här helgen föredrar vi att, utan en massa bestyr, vara hemma och ägna en extra tanke till dem som inte finns kvar bland oss. Att andra låter sina ungar springa runt och tigga hos grannarna är deras ensak, men våra gör det inte och har aldrig gjort. Det här är inte bundet till enbart hösten. Vi är lika elaka på påsk. De påskkärringar som eventuellt vågar knacka på hos Carlssons brukar få en clementin eller kanske - om inte maken käkat upp det - någon liten godisbit, men våra egna påskgubbar och påskkärringar får stanna hemma. Så det så.
I övrigt går helgen i pysslandets tecken. Jag ska vara med i dressyrmaskerad i morgon och det ryktas om att Nettans ryttare starkt kommer att påminna om Karlsson på Taket.
Nu ska jag tillverka en propeller.
//
