Åldersnojja
Ibland kan jag bli lite stressad av att åren går. Det är ju så mycket man vill hinna med! Och i ärlighetens namn så var det ju ett tag sedan man passerade 29... Därför blir jag så innerligt glad när jag läser om Ulla Håkansson.
http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=264820
Lutar mig en aning tillbaka och konstaterar att det finns gott om tid att göra allt det där jag vill. Fast starta hästar i Grand Prix vete sjutton om jag någonsin hinner med förstås... Tror det krävs en hel del annat än bara tid där. =)
//
Synd att man redan har gift sig...
När jag och maken gifte oss i maj 1991 hade vi ett synnerligen traditionellt bröllop. Om man undantar att prästen Valter lyckades döpa om maken litegrann så gick allt väldigt traditionsenligt till.
Så dumt. Det var ju naturligtvis SÅ HÄR det skulle gått till:
Helt underbar!
//
"Vad sa du att du hette sa du?"
Numera har de ändrat namnet till Kick, antagligen för att Käck kan bli synnerligen svårt vid en internationell lansering. När man ska uttala ena delen av mitt efternamn på engelska blir det nämligen utan prickar och då låter det [kack]. "Kack" på engelska är tydligen slang för ungefär skräp, fågelskit och andra trevligheter. Till och med jag inser svårigheten i en engelsktalande marknadsföring...
Jag fick lära mig översättningen den hårda vägen på den tiden jag var en hårt arbetande fast anställd med A-skatt. (Numera är jag en hårt arbetande frilans med F-skatt...). Jag jobbade med en produktlansering via företagets kontor i London och varje gång som jag ringde dit - vilket jag gjorde sisådär ett par gånger om dagen - presenterade jag mig givetvis.
- Hi! It´s Anna Kack calling again.... (Jag var inte gift då, därför inget Carlsson)
- (Fniss, fniss, fniss) Hello Anna! Seen any birds today??
VERY FUNNY!
Det var vid den tiden jag också lyckades få hjärnsläpp och ringde och frågade om deras kontorschef var gratis. Svårt med engelskan ibland. Speciellt om man försöker översätta "ledig" till "free"...
Det engelska kontoret fick stänga efter en tid. Det hade dock varken med fågelskit eller ledigheter att göra.
//
Tomt i öronen
Det har varit så tomt i mina öron ett tag nu - hörboken tog slut för en dryg vecka sedan nämligen. Nu är det mitt i natten och dags att sova - hög tid! - men jag bara måste få tankat hem Anna Janssons senaste. Så nu sitter jag här och väntar på att nedladdningen ska bli klar.
Jag är lite av ett "svensk deckar-freak" och blev riktigt deppig när jag insåg att jag hört klart på alla Mari Jungstedts böcker. kom då på att jag hade en kvar i Jansson-sviten istället, "Först när givaren är död". Men det går lite låååångsamt med nedladdningen.
Tror jag går och borstar tänderna så länge.
Natti natt på er!
//
3-gradigt halt vänster bak
Jag har gått lite orent några dagar. I förmiddags kontaktade jag farbror doktorn eftersom jag vaknade med en kraftig hälta. Efter en längre tids väntan på den så kallade drop in-mottagningen blev jag utsatt för hältutredning inklusive böjprov. Är tacksam att han hoppade över longering på olika underlag.... Att bli böjd och bänd åt olika håll gör förbannat ont när man har ont i knäet.
- Du har en meniskskada och ett uttänjnt ledband.
- Åhå... Hur kom du på det?
- När jag klämde på ledbanden stönade du bara, när jag böjde åt andra hållet i knäleden skrek du. Helt klart menisken.
Se där. Tänk vad de får lära sig på läkarutbildningarna nu för tiden. Doktorn haltade för övrigt han också. Och gick på kryckor.
- Vad har du gjort?
- Åkt skidor. Det gick inget bra alls.
Nä. Det såg jag ju. Tyckte att han kunde låna ut en krycka till mig men se det gjorde han inte. Jag får halta vidare utan stöd i livet och vänta på en magnetröntgen istället.
Undrar för övrigt hur gammal man är när man avslutat sin läkarutbildning? Denne farbror doktor såg ut att vara max 22. Men han var både snygg och trevlig. Och halt.
//
En elak mor
(Annika K! Jag vågar inte göra annat än uppdatera då´rå.... =) Kram på dig!)
- Mamma, varför får inte jag gå med mina kompisar och knacka dörr och se ut som ett monster och få godis och pengar?
- Därför att din mamma och pappa tycker att det är ett satans oskick att springa runt och tigga godis.
Sonen är deprimerad över sina föräldrars aviga inställning till den amerikaniserade versionen av Allhelgonahelgen. Den här helgen föredrar vi att, utan en massa bestyr, vara hemma och ägna en extra tanke till dem som inte finns kvar bland oss. Att andra låter sina ungar springa runt och tigga hos grannarna är deras ensak, men våra gör det inte och har aldrig gjort. Det här är inte bundet till enbart hösten. Vi är lika elaka på påsk. De påskkärringar som eventuellt vågar knacka på hos Carlssons brukar få en clementin eller kanske - om inte maken käkat upp det - någon liten godisbit, men våra egna påskgubbar och påskkärringar får stanna hemma. Så det så.
I övrigt går helgen i pysslandets tecken. Jag ska vara med i dressyrmaskerad i morgon och det ryktas om att Nettans ryttare starkt kommer att påminna om Karlsson på Taket.
Nu ska jag tillverka en propeller.
//
Jag är numera en modern och mobil människa
Och nu kom Kicki in i cafeterian så nu måste jag nog vara lite social. Hihi.
//
Stavproblem och räknefel
Det är nyttigt att röra sig. Därför skaffade jag mig - efter viss vånda, det ser ju så töntigt ut! - ett par gåstavar i våras. Och faktum är att promenerandet blir betydligt mer effektivt med de där pinnarna i handen. Och om man dessutom vet hur många steg man tar när man går så blir det liksom lite roligare. Jag har gått med stegräknare förr men blev inspirerad i veckan av en väninna att börja igen. Så igår hängde jag på mig stegräknaren direkt på morgonen. Vid lunchtid kunde jag dock konstatera att så där vidare värst många steg blir det inte av att sitta hemma på rumpan framför en dator...
- Jag får ta en promenad! tänkte jag hurtigt och tog stavarna med mig mot stallet. Jag kunde ju alltid mocka så var det gjort för dagen.
I svängen cirka 200 meter hemifrån och en kilometer från stallet försvinner liksom högra staven ner i backen i riktning mot kineserna. Trasig. Skit också. Stavarna fick lägga sig och vila i dikeskanten medan jag knatade vidare mot stallet, stavlös. 
Döda stavar i viloläge vid dikeskant.
Anländer stallet varm och rosig av den raska och friska promenaden. Kränger av mig jackan och hör ett skrammel mot stallgolvet. Tittar ner. Där ligger min stegräknare OCH HAR NOLLSTÄLLT SIG!!!!
Någon däruppe måtte tycka att den där fru Carlsson egentligen inte behöver röra på sig. Nu kan jag varken räkna eller stava så idag blir jag sittande på min feta ända vid datorn hela dagen. Punkt. Å andra sidan kanske jag kan få gjort lite mer idag då...
//
Ska jag eventuellt kanske om utifall att...
//
Inte ett uns av tvekan!
- Det här fixar Nettan. Hon har ju hoppat ganska bra det sista.
- Självklart. Bara styr och håll igång henne så går det jättebra.
- Och 70 centimeter är ju inte högt.
Det har varit Clear Round på ridklubben idag. Vi kom till klubben mitt i banbygget. Och vad skådar våra små blå? Om inte en massa blomster i fladdrande storlekar och modeller. Om blommor vid hinder tycker Nettan INTE! Det kan räcka med en eländig liten plastblomma vid en dressyrbokstav så blir denna dressyrdam synnerligen misstänksam. Att då bli utsatt för dubbla uppsättningar grönsaker vid varje hinder i en hopptävling kunde ju tänkas kunna göra denna clear round synnerligen intessant... Det hör dessutom till saken att Nettan fram till i våras varit en riktig tvärnitare vid hinder och Jennie har testat sin säkerhetsväst onödigt många gånger. Helt trygga i Vår lilla Plätts hoppning är vi således inte!
Men undrens tid är inte förbi! Jennie var jätteduktig och modig. Framhoppningen - utan blommor - gick som en dans och inne på banan fortsatte de i samma stil. Inte ett uns av tvekan! Wow!
Sitter nu och funderar över nästa steg; är det för sent att kvala in till Globen-tävlingarna i december?
;-)
Det känns lite konstigt...
I en himlans massa år, säg 15?, har jag varit på den stora bokmässan i Göteborg varje höst. Antingen har jag arbetet som mäss- eller konferensvärdinna eller så har jag jobbat för någon tidning eller så har jag bara strosat, lyssnat på författare och förläggare, vimlat på mässgolvet och bara njutit av atmosfären. I år åker jag inte ens dit. Av ren självbevarelesedrift. Jag har inga jobb inbokade, har inte ens försökt, och jag har just nu inte råd att lägga pengar på böcker jag egentligen inte behöver. Jag prioriterar Englands-resan i oktober istället. En helt OK prioritering.
Jag hade lovat Nicke att få följa med till bokmässan nästa gång och han blev jättebesviken när han insåg att det inte blir i år. Då fick jag lite dåligt samvete...
Nåväl. Bokmässan kommer tillbaka nästa år och då är vi på plats igen!
Att åldersbestämma en blockflöjt
Blockflöjtsboken "Tjo Flöjt" (Gud så klämmigt namn. Påhittigt minsann!) inköptes men när det kom till själva instrumentet tyckte den goda modern, det vill säga undertecknad, att det var ett onödigt inköp eftersom min flöjt faktiskt fanns kvar någonstans. Här fanns det pengar att spara helt enkelt! Efter bara en kvarts letande i gömmorna fann jag den kära gamla träflöjten (kom inte å säg att jag inte har koll på mina grejor!). Något tummad, väl inbiten och lite charmigt sliten. Tyckte jag. Jag klappade den ömt och började tala om alla de fina upplevelser jag haft tillsammans med det instrument som lade grunderna till att jag sedan spelade gitarr nästan varje dag fram tills dess att dottern föddes. Där någonstans bytte fru Carlsson fokus. Kanske var det då jag blev vuxen?
Resten av familjen skakade på huvudet men lyssnade med viss förvåning på truddelutten jag och mina fingrar plötsligt mindes. Så roligt. Tänk att Nicke nu skulle få ta med sig min fina träflöjt till musikskolan och spela för samma musiklärare som jag själv gjorde en gång.
Det blev onsdag. Flöjten packades ned och sonen åkte till skolan. Det blev eftermiddag och sonen hämtades från fritids.
- Gick det bra på blockflöjtslektionen?
- Jooooo.... Men jag måste nog ha en ny flöjt mamma.
- ?????
- Magistern sa att den var jättefin men liten gammal och lite sönder och så, så det vore bra om vi köpte en i plast istället. En som är hel....
Vafalls?! Min fina flöjt!? Inget fel på den! Och vaddå gammal? Den är ju faktiskt bara.... vänta, låt mig räkna lite... 34 år. Det är väl ingen ålder på en blockflöjt? Eller...?
Min fiiiina, nästan nya blockflöjt, endast 34 år gammal.
//
Skrynkelfri?
Hästuppdatering: Nettan Plättan fortsätter att vara ohalt och fräsch. Jag tackar för det. Som för att bevisa hur pigg hon är hade hon igår lyckats dra loss en hel plåt på sin boxvägg. Tur att hon inte skadade sig men hon vet verkligen hur man skaffar sin matte jobb. Får backa ur alla skruvar och sätta i längre samt sätta någon slags skyddsbräda i nederkant så hon inte fastnar igen. Håhåjaja. Har man inte jobb så skaffar hästen det åt en. =)
//
En modeblogg?
Det är ju inne att modeblogga. Då är det viktigt att informera sina läsare om dagens klädsel, inköpsställe och pris. Jag provar:
Om Ordagranna var en modeblogg skulle det idag stå så här:
Dagens outfit:
T-shirt - svart, lätt urtvättad med Harry Boy på bröstet. Vunnen i lotteri i samband med hästtävlingar på Scandinavium för ett pinsamt antal år sedan. Kostnad: 0:-
Byxa - svarta. Vid mjukismodell med piratlängd. Premie hos H&M i samband med postorderköp för något år sedan. Kostnad: 0 kr
Strumpor - fluffiga, grönrandiga från Göksäter. (Orusts eget Ullared)
Trosor - rödprickiga i bomull. inköpta i England förra året. (Man ser att de är från England för tvättlappen sitter åt höger. =) Kostnad: ca 10 SEK tror jag
BH - Vit, pusch up från Ullared. Kostnad: 75:-
Lotteri, gratis premie, Ullared och Göksäter? Klingar inte riktigt lika bra som .... Här skulle jag skriva in lite moderna klädskapare men kom för ögonblicket inte på en enda. Hm. Nä. Jag tror inte att modeblogga är något för mig. Jag gillar slitna ridbyxor, en skön tröja och ett par bekväma skor.
Hej på er!
//
Jag finns numera på bulgariska!
Häromdagen damp det ner ett bokpaket i brevlådan. Vad var detta? Det var något bekant över omslaget men vem fasen kunde läsa vad det egentligen stod?? Det tog en stund innan jag kopplade; boken har översatts och givits ut i - Bulgarien! Av alla länder. Lite otippat. =)
