Det är så mycket man vill göra...
I morse sov jag till halv elva. HALV ELVA!!!! Så länge har jag nog inte sovit sedan jag var odräglig tonåring tror jag. Och knappt då heller. Skönt att sova men usch så seg jag är idag. Och så blir ju dagen så fruktansvärt kort om man sover bort hälften av den. Idag var ju dagen då jag skulle ha gjort så mycket. Jag ska inte trötta ut er med allt som stod på "att göra-listan" men vi kan vi väl nöja oss med att konstatera att förutom att jag faktiskt har gått upp idag så har jag även lyckats bli klippt. Även sonen är nu sommarsnaggad. (Tack Tessan!)
Nu laddar jag med en balja kaffe. Önskar att jag kunde skriva att jag satt på altanen och drack den men det är ju hopplöst att ha datorn med sig därute; ser ju inte ett skit på skärmen, även om jag försöker krypa in i skuggan.
Nu är ju inte skugga det ord som kommer till en först när man tittar på vår altan. Den är dränkt i sol och det finns ingen skugga att få efter niosnåret för då har solen gått runt tallen som skuggar fram tills dess. Därför har en paviljong i metall och duk inhandlats. Den ska upp i nästa vecka. "Varför sätter inte människan upp den nu?" undrar ju då vänner av ordning och reda. Men nä, det kan man inte! Först ska det målas i just precis det hörnet som paviljongen ska upp och då behagar det regna hela tiden så man inte får skrapa och måla. Det säger iallafall han som jag delar räkningar med och jag är rädd att han har rätt...
Andra saker man gärna vill/borde göra är städa huset, tvätta fönstren, röja två garderober, tapetsera om i hall, vardagrsum och sonens rum, skruva ihop våra nya sängbord och köpa en byrå till sovrummet, få ordning på vår glasveranda, köpa nya matsalsstolar och ny soffa, byta köksbänkar, ordna till något att hänga kläder på i nya groventrén, snickra ihop en trappa till nya entrén, göra nya trappa i vår slänt och "mura bort" slänten på samma gång...
Äsch. Jag tror jag tar en kopp kaffe till. =)
//
//
Nu laddar jag med en balja kaffe. Önskar att jag kunde skriva att jag satt på altanen och drack den men det är ju hopplöst att ha datorn med sig därute; ser ju inte ett skit på skärmen, även om jag försöker krypa in i skuggan.
Nu är ju inte skugga det ord som kommer till en först när man tittar på vår altan. Den är dränkt i sol och det finns ingen skugga att få efter niosnåret för då har solen gått runt tallen som skuggar fram tills dess. Därför har en paviljong i metall och duk inhandlats. Den ska upp i nästa vecka. "Varför sätter inte människan upp den nu?" undrar ju då vänner av ordning och reda. Men nä, det kan man inte! Först ska det målas i just precis det hörnet som paviljongen ska upp och då behagar det regna hela tiden så man inte får skrapa och måla. Det säger iallafall han som jag delar räkningar med och jag är rädd att han har rätt...
Andra saker man gärna vill/borde göra är städa huset, tvätta fönstren, röja två garderober, tapetsera om i hall, vardagrsum och sonens rum, skruva ihop våra nya sängbord och köpa en byrå till sovrummet, få ordning på vår glasveranda, köpa nya matsalsstolar och ny soffa, byta köksbänkar, ordna till något att hänga kläder på i nya groventrén, snickra ihop en trappa till nya entrén, göra nya trappa i vår slänt och "mura bort" slänten på samma gång...
Äsch. Jag tror jag tar en kopp kaffe till. =)
//
//
Nu vet jag var Sjumilaskogen ligger!
Jaha. Då vet vi det. Sjumilaskogen ligger på Orust, på andra sidan 160:an. För var annars hittar man en sådan här liten söt varelse, som tagen direkt ur Nalle Puhs värld:

Nettan tycks inte bekymra sig så mycket men hon funderar nog över sin raskollegas sommarrock. "Tog du inte i lite för mycket där, hörrö du? Men du klär i brunt!"
//

Nettan tycks inte bekymra sig så mycket men hon funderar nog över sin raskollegas sommarrock. "Tog du inte i lite för mycket där, hörrö du? Men du klär i brunt!"
//
Hur man än gör så har man ändan bak
Anna har vaknat, och så även bloggen. Lagom till uppvaknandet konstaterar jag: Det spelar baske mig ingen roll hur man bär sig åt. Rumpan sitter där den sitter; där bak. Å andra sidan kan jag även konstatera att kommunikation är något av det svåraste som finns. Oavsett om motparten är född på 40-talet eller på 90-talet. Misslyckat blev det iallafall. En skitdag att lägga till handlingarna.
Go´ natt på er!
Go´ natt på er!