ordagranna

Det är annandagen och familjen Carlsson kan luta sig tillbaka och summera en synnerligen och ovanligt lugn och skön jul. Hysterin uteblev, alla julklappar inhandlades innan 1:a advent, lagom med ambition på julandet i hemmet och inget pepparkaksbak. Inte ens en liten lussekatt har lämnat ugnen denna december. Egentligen borde det kännas lite konstigt men det känns faktiskt bara himla skönt.

Inledde med födelsedagsfirande av sonen den 19 december. 7 år minsann! Stor pojke numera. Fortsatte två dagar senare med minijulafton tillsammans med barnens kusin/syssling och exsvägerska (ja, jag vet att det låter knäppt men familjerelationerna är liksom den att kusinsyskonen faktiskt blir en del kusin och en del syssling. Be mig inte förklara just nu, det kan vi ta en annan gång... =).

Självaste dopparedagen startade med morgonfodring och utsläpp av sju styck hästar. Jennie och jag tog en ridtur i morgondimmorna och det var underbart! Vi tog flera goa galoopper och bara njöööööt. Vid ettsnåret kom våra julgäster hem till oss. I år en minimerad skara eftersom min bror med familj firade med svärföräldrar på annat håll. Alltså var det förutom mig själv, maken Micael och barnen Jennie och Niklas endast mina föräldrar och min svärmor. Mycket lugnt och skönt. Fast det tog vi igen på juldagen, det vill säga i går, då vi träffade brorsan med familj hemma hos våra föräldrar i Henån. Med ett litet gäng småbarn blir det liksom mer fart och fläkt per automatik. Jag älskar mina brorsbarn men det är ganska skönt att konstatera att vi har de värsta småbarnsåren bakom oss. Skönt att de växer upp allt eftersom tycker jag. Vill också gärna berätta att Nicke och jag cyklade till stallet på juldagsmorgonen, mockade och gjorde klart och tog sedan en en och en halvtimmas promenix tillsammans med resten av familjen och vännerna Peter och Anette, i en regnig skog med mycket lera om fötterna. SKÖNT!

Idag är det annandagen och jag har varit huslig på förmiddagen med tvätt och dammsugning och sån´t spännande. Sedan tog jag och Nicke cyklarna igen (Nicke fick ny cykel på julafton. Därav allt cyklande.) till stallet igen och provade Nickes julklappar i form av egen ryktlåda med tillbehör och grimskaft. Mockning (konstigt att just mockningen ofta finns kvar till mamma de dagar dottern rider ensam...? Till hennes försvar ska sägas att hon faktiskt red ett rejält pass på min häst också så mocka var kanske det minsta jag kunde göra för henne?) Nicke red lite på Miri och jag gjorde storstädning i Zabonetts box.

I morgon ska Jennie och Zabonett vara med på hoppkurs på ridklubben. jag är lite orolig faktiskt eftersom Nettan har visat en sida som vi inte riktigt kände till när vi köpte henne. Att hon skyggar för mycket på uteritter hade vi koll på men att även hinder kan vara farliga var något nytt. jennie tränade i torsdags och flög av med bullr och bång några gånger. Jag har sagt att hon GÄRNA får avstå om hon vill och känner sig osäker, men det vill hon absolut inte. Jag får väl käka valium...