ordagranna

Underbart! Skickade just iväg de sista bilderna och texterna till redaktionen och kan luta mig tillbaka en stund. Det inträder alltid något slags vakum någon halvdag sådär efter att man lämnat ifrån sig större jobb som tagit lång tid och energi. Jag ska bara röja av skrivbordet (det syns liksom inte) och ringa några samtal, så ska jag ta ledigt sedan.

Sov fruktansvärt dåligt i natt så jag ska lägga mig i soffan med en tidning och försöka slumra en stund. Vaknade vid tre i morse och så började tankarna mala. Jag är nog mer nervös än vad jag själv inser för denna välsignade dressyrtävling som Jennie och Nettan ska vara med på i morgon. Och inte blev det bättre av att när startlistorna kom ut på nätet igår så saknades Jennies namn! Jag kastade mig på telefonen och för att göra en lång historia kort så har hennes anmälan - som dessutom var först av alla utanför lagklasserna - hamnat mellan ett datorbyte och kommit bort. Nu är klassen full och egentligen finns det ingen plats för Jennie och Nettan men eftersom jag fått bekräftelse på att de tagit emot anmälan och att det fanns plats, så skulle de lösa det på något vis. Jag skiter i hur, bara de löser det. Sitter och väntar på ett bekräftande telefonsamtal. Det här blir ju en bra start på tävlingskarriären... =(

Dessutom blev lagningen av våra "nya-transport-på-väg-att-inhandlas-om-man-bara-fixar-bromsarna-först" icke godkänd av maken och bromsprovaren igår. Reklamation på lagningen och gör om-order alltså. Det innebar att jag i morse fick ringa Inger och fråga snällt om jag kunde få låna en transport möjligen... Tur att man har snälla och förstående vänner!

Nåväl, andra tankar som snurrade i natt var hur vi ska hitta till Munkedal. De kanske har flyttat på Munkedal sedan jag passerade senast? Vem vet? Och var ligger egentligen ridklubben? I deras ryttarmeddelande stod det dessutom att sista vägsträckan var smal och att det var svårt att mötas med transporter... huga. Jag blir nervös av bara tanken att behöva backa med transport och häst, och dessutom med en transport som jag inte är van vid att köra...

Jennie verkar dock lugn och avslappnad. Skönt att någon är det! I eftermiddag är det stortvätt av häst som gäller, knoppning och putsning. Vi får tack och lov hjälp med knoppningen denna första gång men sedan ska vi väl försöka klara det själva. Måste bara lära oss först.

Nu ska jag röja skrivbord!