ordagranna

- Mamma, blir det någon julskinka i år? Sonen tittade på mig med frågande blick.

Jag kan förstå hans undran. Det är mycket svin och gris just nu i medierna, och inget av det känns speciellt upplyftande. Det ena svinet blir man sjuk av, andra grisar verkar inte må så bra. De kliver på varandra och gnager på sina döda släktingar. Jag säger som årets vinnare av Bonniers Stora Journalistpris, Sverker Olofsson: Ska det va på det viset?

I soffan ligger dottern i sviterna efter gårdagens svininfluensavaccination. Feber och allmänt risig. Sonen fick sin spruta för ett par veckor sedan och mådde prima. Maken och jag tillhör åldersgruppen "lågprioriterade vuxna över 40" så vi ska enligt planen få ta våra sprutor i vecka 50. Återstår att se hur vi mår efter det.

Det pågår diskussioner om huruvida man ska vaccinera sig eller ej. Var och en blir salig på sin tro men för mig är det en självklarhet att vaccinera både mig själv och mina barn. Som samhällsmedborgare har man en skyldighet att göra så gott man kan för att inte föra smittan vidare. Tycker jag.

- Men folk dör ju av vaccinet! säger de som väljer att avstå.

Vi har i många år kunnat vaccinera oss mot vinterns influensor. Och folk har dött av de vaccinationerna också, något som dock inte uppmärksammats i medierna på samma vis som årets "hype". Hade jag varit 80 plus och haft ett svagt hjärta kanske jag hade funderat en vända till, men som fullt frisk medelålders kvinna finns det inga ursäkter kan jag tycka; naturligtvis vaccinerar jag mig.

By the way så ska Carlssons ha julskinka även i år. Och by the way igen så heter det ju inte ens svininfluensa. "Den nya influensan", så heter den.

Knorr på er!

//