ordagranna

Försöker fixa lite julestämning så här i höstvädret. Kolla så fina mina nya krukor blev efter en liten stunds pyssel! Tack Ing-Britt på Agenturen Designidéer för de tjusiga krukorna!

Idag ser det verkligen inget roligt ut utanför fönstret. Matchar iochför sig min egen sinnesstämning ganska bra idag, känner mig lite seg och grå. Fast igår var jag hurtig! Var med den ena av mina Kicki-vänner på gymmet och styrketränade. Jag var ganska flitig där för 1-2 år sedan men sedan satte livet, vardagen och en inflammerad axel stopp för det roliga. Men nu får jag både antinflammatoriskt och sjukgymnastik för axeln och min lille Peter (sjukgymnasten alltså) sa OK till att börja träna igen. Så igår var jag på plats. Mesade mest med vikterna för att känna vad klarade av men det gick betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig. Idag har jag en anings aning träningsvärk i nedre magregionen och så känner jag att jag har armar om man säger. Alla konstiga maskiner kunde jag inte ta mig an på grund av den eländiga axeln. "Du är ju funktionshindrad", sa Kicki och ledde mig till hantlarna och den allsmäktige Ulf.

Ulf är alltså gymägaren. En trevlig prick som roade sig med att titta på "Malcolm, ett geni i familjen" (OBS! Barnprogram!) medans vi andra promenerade i fyra graders lutning i gåmaskinen.
"Himla bra det här faktiskt!" försvarade han sig när vi kommenterade programvalet. Fast i ärlighetens namn så kikade faktiskt jag också på Malcolm och fick en del uppfostringstips av hans mamma. Hihi.

Nu har jag iallafall tecknat mig för ett autogiro på gymmet - 290 kronor i månaden - så nu finns det inget som hindrar att jag sticker till gymmet ett par gånger i veckan. Jag tänker faktiskt göra det på arbetstid. Fy på mig, men jag ser det som hälsovård. jag har blivit en soffpotatis! En fet sådan. Tur att jag har en snäll chef (alltså jag själv) som säger OK till träning på förmiddagen lite då och då.

Om ett par timmar ska jag hämta Niklas. Det är dags för hans ridlektion i eftermiddag.
Här kommer bilder från Orust Ridklubb:

       

Ibland ifrågasätter jag hur smart det var att låta även han börja på ridskolan. Som om vi inte har nog med aktiviteter omkring oss i den här familjen?! Men vad sjutton, han måste ju också få göra något. Vi har dock begärnsat aktiviteterna för barnen till max två i veckan. Nicke rider och skjuter luftgevär. Inte samtidigt, även om han nog gärna skulle vilja... Jennie spelar fotboll och rider. Och så jag nu då som rider och styrketränar! Micael, vad gör han? Hmmmm.... Får fundera lite på det tror jag.

Egentligen borde jag jobba. Framför mig på skrivbordet ligger jättebra anteckningar och research inför en artikel om något som dessutom intresserar mig - inackordering av hästar. Artikeln är köpt, bokad och klar och ska in till redaktionen i morgon och jag ägnar mig mest åt att göra i pricip allt annat än det jag borde. Till och med tvättmaskinen verkar mer lockande än datorn just nu...

Nä, nu MÅSTE jag ta tag i skrivandet. Annars blir det kris.

Deh här helgen har jag minsann tränat på att bara vara! Fast vi inledde med hysteriskt besök på Ge-Kås i Ullared först. Under tre hektiska timmar sprang hela familjen Carlsson - jojomänsan, maken också. Visserligen under knivhot men ändå... - runt och slet i saker vi bara MÅSTE ha. Åkte därifrån 4.000 spänn fattigare men det mesta var faktiskt sådant som vi planerat att handla så jag har inte speciellt dåligt samvete för det. Checkade sedan in i Bua utanför Varberg hos goda vänner, avnjöt en sen men väldigt god middag, drack lite för mycket rödvin så sömnen blev väl lite si och så på natten.

På lördag morgon var jag och husets härskarinna Mona uppe med tuppen och for iväg till Stadshotellet i Varberg och Asia Spa för en hel "bara vara-dag". Tack för en härlig 40-årspresent! (Jag fyllde alltså jämt i somras och förutom att Mona ställde upp som kock och roddare av hela mitt öppna hus i början av juli, fick jag denna härliga present också. Ljuvligt!)

Så här trevligt ser det ut på Asia Spa: (bildkälla: http://www.varbergsstadshotell.com)
       

Ett oerhört avlsappnande ställe. Så avslappnande att jag faktisk somnade som en stock i avslappningsrummet i nästan två timmar!! Ofattbart. vaknade av mina egna snarkningar (eller var det Monas??) och tittade förvirrat på en kvionna som stod och vek handdukar... Pinsamt? Vill också nämna att jag faktiskt inte bara slappade denna lördag utan vi var båda två med på förmiddagens pilatespass. Missade dock meditationen på morgonen, men den klarade vi ju av själva sedan.... Sovande. =)

Vid lunchtid nås jag av nyheten att makens bankkort blivit spärrat pga av för många felslagningar av koden. HAHA! Jag är övertygad om att hans black out beror på att han använder kortet för sällan. Det ska det bli ändring på!

På kvällen bjöds vi på god mat igen och blev klippta och friserade av Alexandra. Alla i familjen utom Micael fick nya frisyrer. Tack Alexandra för att du orkade klippa mitt i natten! Och fint blev det också!

Ännu lite senare på kvällen (natten?) sjöng vi lite vackra sånger tillsammans och utmanade varandra i en Sing Star-tävling. Jag blev stjärna'ämne nästan hela tiden. Dottern menade dock att det berodde på att vi bara valde gamla hedenhöslåtar typ Främling och Fyra bugg och en coca cola. No comments.

For hem på söndag förmiddag. Provade nyinköpta pinaler på våra hästar och red i paddocken i en och en halv timme. Bäst att passa på när det är mjukt för snart kan det frysa på igen och bli stenhårt och då går det ju inte att jobba. Ikväll är det ridklubben som gäller. Dottern ska hoppa min häst. jag sitter helst på läktaren. Jag rider bäst därifrån... =)

Sitter just nu hos en av mina uppdragsgivare. En av de bästa faktiskt. Jag gillar iochförsig alla mina kunder men de här ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Man blir alltid lika väl emottagen och känner sig som "en i gänget" fast att man bara är konsult och inte är på plats så ofta. Sån´t uppskattas när man annars mest sitter hemma på kammaren och arbetar i sin ensamhet.

Vi ska fotografera och säga hej och tack till en tjej som ska sluta. Kaffet puttrar i bryggaren och jag har fått en lucka att logga in mig på nätet och kolla mail. Bra med webbmail!

Så var det kväll igen. Tycker att dagarna går undan i ett rasande tempo nu för tiden. Det kan väl aldrig vara ett ålderstecken?! Denna dag inleddes med utfodring av 7 stycken hungriga hästar (två av dem är familjen Carlssons), utsläpp í diverse hagar och sedan en morgonpromenad med stallets ägarinna.

       

Vit häst = min Zabonett. Brun häst (fux) = dotterns häst Miri med dotter på.


Det är något visst med att komma hem till raggsockorna och kaffet före klockan åtta på morgonen och veta att man redan tagit sin promenix. HÄRLIGT! Började sedan på sjukgymnastens program för min axel. Lite viftningar och tänjningar åt diverse håll, därefter kaffestund med kollega som plötsligt stod utanför dörren. Trevligt! Och sedan ARBETE! Ser fram emot när vårt utbygge är klart så att man får lite bättre ordning på alla papper. Men det fungerar förvånansvärt bra att sitta inklämd i ett hörn bakom mannens säng i sovrummet. Men i längden blir det lite knöligt.

Just nu ligger sonen Nicke i sängen bakom mig och försöker somna. Man får lite dåligt samvete av att han ännu en kväll ska somna till mammas knatter på datorn... jag stänger av nu och lägger mig brevid honom en stund. med risk för att det blir det sista jag gör ikväll. Brukar nämligen slockna när jag gör så. =) Natti natti!

Någon som vill se hur jag ser ut? Om inte så är det NU du ska blunda:



Fotograf: Tomas Carlsson i samband med en kurs i hur man gör sin egen hemsida.

Låt denna dag bli den första i mitt riktiga skrivarliv. Hallelulja. Mitt bokmanus har blivit antaget. Svävar på moln men landade bryskt när avtalet dök upp i e-postlådan. Man blir inte rik av att vara svårmodig författare inte. Men det skiter jag i! Jag ska bli odädlig och komma ut med en bok! På ett riktigt förlag. Underbart. Nu sticker jag till hästarna och firar. Kram på er alla.

Anna, 40 år. Mor till 16-åriga Jennie och 7-åriga Niklas. Gift med 42-åriga Micael. Egenföretagare sedan våren 2002. Journalist, media- och marknadskommunikatör. Har två katter, Siri och Selma, och två hästar, Miri och Zabonett. Bor på Orust. Trivs med livet. Gillar mina raggsockor och kaffe med mjölk.

Varför starta en blogg? Från 7-årsålder och upp till cirka 16 skrev jag dagbok. Har sedan tagit fram penna och papper och skrivit av mig under jobbiga perioder i livet. Nu mår jag bra och har gjort det lääääääääänge men kanske kan man skriva av sig iallafall? Tänkte åtminstone prova. Och eftersom jag som mitt dagliga bröd skriver bokstäver som förväntas vara genomtänkta och kloka och avvägda, kan det kanske behövas ett forum för Anna Panna att få blajja på lite hur som helst...