Ömma tänder
- Starka tänder, sa tandhyggenissan Sandra.
- Ggrrglllll, svarade jag. (Inte lätt att prata med munnen full av händer och instrument.)
- Men du får inte glömma visdomständerna. Ajjabajja, sa Sandra.
- Ggrrgllll, svarade jag.
Tandhyggenissan Sandra skrapade och petade och gjorde rent så blodet sprutade. Sedan blev jag hemskickad 800 kronor fattigare men två tandborstar rikare. Och med order om att bli flitigare med tandtråden i fortsättningen.
- ööööhhhh...... tandtråd....?.... Ehhh, ja just det, mumlade jag.
Nu har jag grävt fram tandtråden och plackers (ni vet en liten bygel med tandtråd som ska underlätta proceduren) så nu ska här bli vackra vita bissar hos fru Carlsson-Käck!
Nu ska jag dricka kaffe. Fast det skulle jag visst inte göra så ofta, tyckte Sandra. Skit samma. Jag behöver koffein!
//
Hemma igen!
- Va!? Ska jag inte åka skidor idag? Inte leka med Anton?!
Nicke tittade på mig med uppspärrade ögon i måndags morse när jag väckte honom. Han hade väldigt svårt att ställa om till vardag igen. Vi har haft en härlig vecka i fjällvärlden men i söndags morse var det dags att städa den lilla stugan - nåja. 160 kvadrat är GANSKA stort... - och bege sig av mot ön i väst igen. Det var ovanligt långt hem i år tycker jag. Så långt att maken plötsligt nickade till vid ratten. Tack och lov hände det inget men efteråt börjar ju tankarna snurra. Så snabbt det kan gå, ett ögonblick och livet kan förändras. Usch. Vi bytte förare några timmar men fick en del att tänka på.
Idag ska jag till tandläkaren. Tredje gången gillt. Den här gången FÅR JAG INTE GLÖMMA TIDEN!!!! Har satt en lapp på ytterdörren, en lapp på datorn och ställt larmet i Outlook. Om jag missar tiden ändå så får jag nog söka hjälp någonstans. =)
//
På längden!
Nu råder en stilla frid i vår fjällstuga. Vi är 15 personer på 160 kvm lyx. Tack Christer för att vi får låna din fantastiska stuga! Vi har det underbart! Stuga och stuga förresten. Det är ett större hus än vi har hemma och med en standrad som är en AAAANING högre än den vi är vana vid...
Jag vet att jag har lovat bilder men jag fick inte med sladden till kameran. Några bilder kan det alltså inte bli förrän vi kommit hem. Tills dess kan ni få nöja er med bilden ovan från http://www.fjallhusistoten.se/ (där det ligger bilder på Christers stuga som vi bor i denna underbara vecka) och nedan från http://www.stoten.se/.
I fjällstugan
//
PS. Skidbralllorna är för stora!!!! Roligt att det någon gång är på det hållet!!
Snorig
2006 var vi friska vid avfärd men då blev Nicke sjuk ett par dagar på plats i feber, men det gick ganska bra. 2005 var vi dåliga hela bunten dagarna innan vi skulle åka. Influensa och vi trodde att vår fjällresa skulle gå i stöpet totalt. Några dagar innan kulminerade det hela med att jag fick galopperande öroninflammation och det värkte hål på trumhinnan. Hurra, så roligt det inte var. Men det blev fjällen då också. Med extra mössor och pannband. Fast jag var lite lomhörd.
Man ska tydligen vara lite sjuk vid fjällresan. Verkar vara något som ingår i paketet hos familjen Carlsson. hade tänkt vara extra förberedd i år och ha tränat lite extra på gymmet den här veckan, men det har ju skitit sig. Kan ju inte hosta mig igenom styrketräningen liksom. Och solariet som jag tänkt att besöka samtidigt får också vara. Då blir jag väl sjuk på allvar. Hellre blek och frisk än brun och sjuk! =)
Idag skiner solen igen och det är suveränt väder. Har varit och morgonfodrat, täckat och släppt ut 7 hästar på morgonkvisten. Helt OK syssla när solen skiner och våren anas bland minusgraderna.
//
Solen skiner!
har ägnat förmiddagen åt reportageplanering och om hälften av dem "går in" så har jag både april och maj hemma rent ekonomiskt. Vad jag ska leva på från nu fram tills dess är mera oklart. Ett sätt skulle kunna vara att sätta sig och arbeta med det jag borde nu istället för att blogga.
Bäst att jag tar tag i jobbhögarna igen.
/
PS: Det fick bli ett par nya i XL... =(
Jag kapitulerade inför våghelvetet och min lekamens bördighet - låter bättre än att säga att jag har blivit otympligt fet de senaste 2-3 åren - och åkte och köpte mig ett par nya skidbrallor. Denna gång i storlek XL. Tror baske mig att det dessutom är herrstorleken. Extra rymlig XL alltså. Fan också. Jag tror jag tröstar mig med en kaka till kaffet.
Min bok är på riktigt!!
Hej!
Jag skulle behöva Anna Carlsson Käcks födelseår eftersom hon, efter
vad jag kan se, debuterar i barnbokssammanhang med Mia & Stall
Norrgården.
Bästa hälsningar/
XXXX
Svenska barnboksinstitutet/The Swedish Institute for Children´s Books
Odengatan 61, SE-113 22 STOCKHOLM
Fattar ni?! Min bok är på riktigt!!
Städning
Så här såg det ut FÖRE städning i de båda skåpen:
Och så här ser det ut nu (och förhoppningsvis några dagar till):
På söndag åker vi till Stöten för en veckas skidåkning. Våra hästar tas om hand av Amanda, Pia och Rebecka och Marie. Massor med tack! det är detta som föranleder den stora städningen! =) För att överhuvudtaget ge dem en chans att hitta i våra skåp och dessutom veta vad som är vad ute bland fodret, gjordes en ordentlig märkning av tunnor också. Dessutom skrevs foderstaterna rent (svårt för dem att veta vad våra pilar och streck och plus betyder annars kanske....) så nu är det en riktig fröjd att blanda foder!
Kolla bara:
Välstädat med märkta fodertunnor!
Som ni förstår så händer inte detta så ofta. Det är därför jag har dokumenterat det hela! =) Även Nettan gillade städningen:
Och Jennie och Miri levde på hoppet:
För den som är nyfiken kan jag också avslöja att jag till slut beslutade mig för att vara med på den där ridlektionen i fredags kväll. Och det gick riktigt, riktigt bra! Bomarbetet var lite vinglit i början men till slut fick vi kläm på det, både jag och Nettan. Avslutningsvis blev det skolan öppna och kan ni tänka er; jag kom ihåg hur man gjorde! Fick till en riktigt bra en i slutet. Självförtroendet fick sig en kick och jag är jätteglad! Kan absolut tänka mig att hälsa på med hästen på ridklubben igen!
Nu måste jag arbeta!
//
Upp-och-ned!
Sonen var hemma med hosta och förkylning i fredags. Han fick sitta en stund och spela spel på mammas dator. Plötsligt hör jag:
- Mamma, allt är upp och ned!
- Nej då, det kan det ju inte vara. kom nu och ät lite lunch.
- Ja men det är säkert mamma, allt är upp och ned!
- Det var då ett underligt spel han hittat, tänkte jag och lät det hela bero.
Framåt kvällningen skulle jag gå och stänga av datorn. Och möts då av denna bildskärm:
Allt VAR verkligen upp och ned. Jag ska aldrig misstro den gossen igen. Försökte få ordning på det hela själv (Har ni någonsin försökt att jobba på en dator där allt är upp och ned? Markören rör sig åt fel håll, dvs att allt är spegelvänt och blir MYCKET konstigt!) men efter att till slut bara ha kvar alternativet att rent fysiskt vända hela bildskärmen upp och ned, så ringde jag teknik-Tony. Alla borde ha en teknik-Tony. Han är suverän. Mitt på blanka söndagsförmiddagen (jag orkade liksom inte ta tag i problemet förrän då) och dessutom mitt i en rumsrenovering, släppte han allt och avslöjade hur man får allt på rätt köl igen.
- Höger musknapp vet du. Välj normal...
Hur enkelt som helst när man visste hur man skulle göra. TACK! Känns skönt att slippa arbeta stående på huvudet idag!
//
Ping (pong)
Det finns så mycket konstiga ord i bloggvärlden. Som exempelvis att "pinga" sina inlägg? det är iallafall vad jag nu har gjort och ska nu testa för att se om det funkar.
Hej på en stund!
Ska jag eller ska jag inte...?
- Men vi ska bara köra bommar och markarbete, säger ridläraren. Han tycker att jag ska ta med mig min Nettan och komma in och vara med. - Jag lovar att vi inte ska hoppa så mycket som en centimeter. (Jag gillar ju inte att hoppa, som bekant.)
Och nu går jag här och velar. Tänk att så till synes enkla beslut ska behöva vara så svåra att ta???
Kul konditionsträning!
Igår var vi inne på ridklubben på förmiddagen och hade med oss Nettan. Jennie red och sedan jag och då blev det plötsligt folkvandring in i ridhuset. Fullt med både hästar och människor, både till häst och på läktaren. Jag är INTE bekväm med att rida med publik! Så Jennie fick sitta upp igen. Jag red väl en kvart och sedan blir jag så sur på mig själv som känner så där. Skärpning Anna!