ordagranna

Ibland blir jag trött på mig själv. Var fullt och fast besluten om att nu skulle jag byta hovslagare. Jag har tröttnat på att alltid få vänta och sväva i ovisshet. Herr Hovslagare behagade höra av sig på eftermiddagen dagen efter att han skulle ha varit hos mig. Och visserligen sa jag att jag även denna gång hade uppskattat ett telefonsamtal eller ett SMS om att han inte hade möjlighet att komma, men när han sedan undrade om han kunde få komma någon annan dag istället så hör jag mig själv säga: OK.

Hur tänkte jag då? Jag skulle ju byta och hade dessutom pratat med min "gamla" hovslagare som berättade att han höll på att trappa upp igen så jag var välkommen att höra av mig. Men nu står jag här och undrar om det verkligen ska dyka upp någon hovis i morgonbitti, på nyårsaftons morgon, eller ej? Jag återkommer med rapport.

Och kallt har det blivit också. Känns extra spännande eftersom nyårsaftonens tolvslag ska tillbringas i en balja utomhus med champagne i hand. Prognosen säger att det kan bli tio minusgrader på nyårsnatten. Tror det får bli mössa på. =)



Utsikt från mitt kontorsfönster. För gissa vad jag gör? Jo, jag jobbar....

//
Läs även andra bloggares åsikter om hovslagare, nyår, champagne

Åkte till stallet tidigt i morse för att hinna dit innan dagens utsläppare och morgonfodrare hann släppa ut min häst. Borstade av Nettan och lastade in henne i transporten. Red en timme i manegen på ridklubben, skyndade hem för att hinna möte hovslagaren som skulle komma kl 10. Stressen var obefogad. Han har inte kommit ännu och klockan närmar sig 19. Han har inte hört av sig heller och svarar inte på mobil eller SMS.

Detta är tyvärr inget ovanligt när det gäller honom men nu har jag tröttnat. I morgon ringer jag en annan hovslagare och byter för gott. Det finns gränser... Basta!

//
Läs även andra bloggares åsikter om hovslagare

När mörkret sänkt sig över det Carlssonska residenset på julaftons kväll, syntes plötsligt ett ljussken vandra över gräsbacken. En grå man i gummistövlar och vit halsduk, vitt skägg och röd luva. På den krumma ryggen bar han en säck med sina ena hand, i den andra höll han en röd lykta. Han stannade till utanför vårt vardagsrumsfönster.
- Titta, sa vi till barnen och mitt brorsbarn vred sig som en ål i mitt knä. Ömsom i rädsla, ömsom i en förtvivlad nyfikenhet som till slut fick ta överhanden. På lätta men något tveksamma steg tog hon sin lillasyster i handen och gick fram till fönstret. Då vinkade tomten, ställde ifrån sig säcken på altanen och fortsatte bakom huset och in mot skogen.
- Tänk att han faktiskt kom!

Sonen såg ytterst tveksam ut. Han ryckte mig i armen och sa:
- Mamma, han hade ju Nennes (storasysters) gummistövlar och halsduk. Vet du vad, jag tror faktiskt att det var Bobbo.
Och Bobbo, det vill säga min lillebror, fick sedan finna sig i att bli förhörd av sin åttaårige systerson.
- Visst var det du, Bobbo?
- Nääähäääj då....

Nästa dag ställde vi ut en låda med skräp i nybygget och den blivande nya groventrén. Plötsligt ställer sig sonen och pekar anklagande på sin ömma moder:
- Men mamma, där hänger ju tomtens halsduk! Antingen har Bobbo glömt den eller så hade han lånat Nennes för det där ser precis ut som hennes.

Och så marscherade han ut ur rummet med bestämda steg.

Fortsatt vacker julefrid till er alla!

//




Läs även andra bloggares åsikter om tomten, julen

Minsann tror jag inte att tomtarna börjar krypa upp ur vrårna även hos Carlssons! Och då menar jag inte de där tomteluveklädda dammråttorna jag tidigare pratat om. Idag har det fejjats och fixats. Granen är klädd och sista julklappen inslagen. Julefriden börjar lägga sig. Jag sitter vid datorn för att få iväg en sent påkommen julhälsning till en vän i "långtbortistan", vi har tjuvstartat på skinkan och kaffet puttrar ute i köket.

Julaftonen börjar tidigt för mig och Jennie som helt traditionsenligt har morgonfodringen i stallet på julaftons morgon. Därför står klockan på halv sju i morgon bitti. Men det gör inget. Det gör liksom till. Och ibland kan det faktiskt hända att man får syn på stalltomten i vintermörkret...

God Jul på er allihop! Här kommer en goding från 1984; Wham! och "Last Christmas".


Läs även andra bloggares åsikter om jul, stalltomten, wham, last christmas

Inga tomtar i sikte. Skepp o hoj! Jag sitter och jobbar mitt i natten. Klockan har passerat midnatt med råge. Imorgon är det julafton. Tänkte ägna tisdagen åt att sätta tomteluvor på dammråttorna och be för en mulen julafton så att inte mina skitiga fönster blir så framträdande. I år tror jag minsann att julen tagit semester hos Carlssons. Jag borde vara mer hispig tror jag, med tanke på hur dålig koll jag har. Men det känns rätt okej ändå.

God natt på er!

//

Läs även andra bloggares åsikter om tomtar, dammråttor, julafton

Idag fyller min son 8 år. Det är den 19 december och bara några futtiga dagar kvar till julafton. Snön borde alltså ligga vit på taken, stjärnorna borde gnistra och glimma och de tre pepparkaksgubbarna skulle väl egentligen stå i givakt i väntan på det som komma skall.

Men: Tittar jag ut genom mitt fönster ser jag bara en gröngul kohage, en ljusblå himmel med några små ludd på, solen lyser igenom luddet mellan varven och termometern visar på 6 plusgrader. Att det ska krypa upp tomtar ur vrårna känns otänkbart. De smälter väl i värmen eller drunknar i leran.

Var är julstämningen?? En gnutta av den varan fick jag faktiskt igår. Var på Sinclairs musikklassers julkonsert i Uddevalla kyrka. De sjöng så vackert så man blev alldeles varm i själen. Men i övrigt är det tunnsått med julefriden och tomtarna tycker jag. Är det detta som kallas att bli vuxen?

//
Läs även andra bloggares åsikter om julafton, julstämning, konsert

Fick kärleksbrev från Skatteverket igår.

"Bästa Fru Carlsson-Käck. Vill ni vara så snäll att betala in ytterligare 16.000 kronor till ert skattekonto vore vi ytterst tacksamma."

Nu kanske de inte formulerade det riktigt på det viset men innebörden är dock densamma. Undrar var jag lagt lackväskan? Verkar vara läge för den nu...

Posten kom precis och årets första julklapp levererades. En stor låda godis. Tack Bonnier Utbildning! Klappen kunde knappt ha kommit lägligare. Kände att jag behövde trösta mig lite.

// Läs även andra bloggares åsikter om restskatt

Jag jobbar hemma. Jag drar in brödfödan hemifrån typ. Jag har köpt min dator själv. Den är MIN! Hur kan det då komma sig att jag får dåligt samvete för att jag ockuperar MIN egen dator under kvällstid? Kan det bero på att dottern lekt tittut en timme och undrat lite försiktigt om jag har mycket jobb just ikväll...

Suck. Hur kan hennes bilddagbok och MSN:ande vara viktigare än mitt bloggande? Jag bara undrar?

Och tack vare Lallis Liv och Leverne har jag återupptäckt Peter Le Marc. Tack! Den här snurrar i CD-spelaren just nu:

 

Bitterljuva minnen från en tid i livet jag aldrig någonsin vill ha tillbaka men som jag inte ångrar en sekund av...

//
Läs även andra bloggares åsikter om dator, PETER LeMARC

Tredje advent kom till Orust med solsken och frostnupen gräsmatta. En härlig helg för promenad och ridning och andra lämpliga utomhusaktiviteter. För alla utom herr och fru Carlsson. =) Hästen lejdes bort på lördagen (Tack Helena!) och på söndagen tog Jennie hand om både mockning och motion. Under tiden höll sig herr och fru Carlsson inomhus tillsammans med tapetvåder, dammtrasor och kalasförberedelser.

Således är det nu tapeter på väggarna i utbygget. Ett himlans pill eftersom undertecknad envisades med att ha öppet upp till nock vilket innebär att tapetvåderna är lååååånga och en aning besvärliga att handskas med. Åtta armar önskvärt liksom. Men nu sitter de där iallafall. Förutom en liten remsa som mättes fel och aldrig kom upp men vad gör väl det? Under tiden som jag assisterade maken i tapetserandet försökte jag städa huset, laga mat, handla, baka tårta, ta hand om all tvätt - var kommer den ifrån??! - och förbereda för Nickes födelsedagsfirande. Nicke fyller egentligen inte förrän på fredag men av praktiska skäl flyttades firandet till igår eftermiddag istället.

Nicke ville ha en traktor på tårtan. Hmm. Jag är inte speciellt händig i tårtskaparbranschen men han kom själv på råd.
- Vi använder glass och kex mamma!
Så det gjorde vi. Och så blev det chokladnallar och chokladkulor som garnering.



Födelsedagspresenten blev ett Nintendo DS Lite och spel. Sonen blev överlycklig och ville pussa hela världen. Och det fick han nästan göra också eftersom vi var fler som gått ihop och köpt det tillsammans. Han var jätteglad och förstod att det också var en tidig julklapp. Hoppas att han kommer ihåg det den 24:e också... antalet julklappar till honom är något desimerat kan man väl säga.

Nu ska jag arbeta!

//
Läs även andra bloggares åsikter om tapeter, tårta, julklappar, Nintendo

Det var en gång för omkring fem år sedan en flicka som slutade hoppa höga hinder tillsammans med sin häst, ty hon blev både rädd och skrajsen. Och den flickan, det var jag. På den tiden hade jag ingen Nettan att hoppa med men jag red ju andra hästar. Jag har på fem år hoppat två gånger: en gång över ett dike i somras vilket var helt otippat eftersom jag inte visste att det var ett dike där överhuvudtaget (högt gräs) och en gång för ett par veckor sedan när Jennie lurade mig över ett ENORMT hinder på omkring 30 centimeter.

Vid veckans ridlektion förvandlades plötsligt den utlovade bomövningen till att bli en hopplektion istället. Jag bleknade men Herr J - som är fullt medveten om min rädsla - sa lugnt: Jag lägger ner första gången. Det här fixar du.

Och det gjorde jag!!! Jag hoppade massor med gånger och det var riktigt, riktigt roligt!! Underbart när trösklar är passerade. Och jag var SÅÅÅ mallig när jag lastade min häst och åkte hem. Ringde till Jennie och jublade:

- Jag har hoppat!!!!
- Duktig mamma!!!

När jag kom hem låg ett diplom och väntade på min kudde:



"Till 2008 års bästa hoppare". Knasiga unge. =)

//
Läs även andra bloggares åsikter om hoppning, ridning

En dramatisk rubrik men den avser inte hela mig liksom, utan bara två delar av min kropp. Jag var ju på mammografi igår. Ajajajaj, men bara en väldigt kort stund. Udda jobb de har, de som åker runt med den där mammografibussen. Under gårdagen skulle de undersöka 114 kvinnor. Gånger 2 bröst. Gånger 2 bilder per bröst. Många tuttar blir det.

Och jag trodde väl i min enfald att jag skulle få sitta där lite diskret i min ensamhet. Glömde bort att alla kvinnor på 40+ på hela ön var kallade. Vi undersöktes enligt löpande bandprincipen: Fem, sex för varandra ganska okända kvinnor i väntrummet (glatt pratandes om bröst och andra kvinnligheter), en i "förrummet" för inskrivning och okulärbesiktning samt handklämning och en kvinna inne i "maskinrummet" för en mer maskinell undersökning/fotografering. Ut med den och in med nästa. 114 kvinnor på en dag! Beundransvärt.

Jag tycker att mammografi är bra. Det är en förmån att bli erbjuden. För en futtig hundralapp får man koll på att man är frisk. Åtminstone i brösten. Det som sitter ovan där kan de ju inte ta ansvar för. Tyvärr.

Den här bilden har jag lånat från grannfrun.blogspot.com. Tycker den är underbar. Ni fattar känslan??



//


Läs även andra bloggares åsikter om mammografi, bröst

Onsdag morgon. Telefonen ringer. Jag svarar. Kvinnlig röst börjar rabbla från ett papper:

- Jag ringer från Phonera Företag och vill tala med den som är ansvarig för företagets fasta telefoni.
- Det beror på vilket företag du avser. Vi har två företag kopplade på detta nummer.
- Det gäller alltså företagets fasta telefoni om ni vill få bättre fördelar än ni har idag. (monontont framrabblat)
- Oavsett vilket företag alltså? Hur som helst så är vi inte intresserade av att byt...

Klick.

Kärringen har lagt på luren. Jag brukar tycka lite synd om de där stackarna som sitter och ringer från call centers runt om i landet men den där var ju så otrevlig och oproffsig så jag blev alldeles matt. Får lust att ringa upp Phonera och gnälla. Men det är ju dumt att ödsla energi.

Idag ska jag på mammografi. Så gammal är jag. =) Det gör redan ont i behagen. Återkommer med rapport.

//
Läs även andra bloggares åsikter om Phonera, mammografi

Vi är snart halvvägs in i december och julhelgen närmar sig med stormsteg. Borde vara mer stressad än jag är. Undrar vad jag glömt? Några julklappar är inhandlade men långt ifrån alla, någon plan för julbordets innehåll finns inte riktigt heller och någor pepparkaksbak har jag inte ens funderat på. Men det gör liksom inget. Det blir nog jul ändå.

På Aftonbladet.se säger Linda Rosing att vi stressar för mycket kring jul och att julklappshetsen är vansinnig. Istället borde vi ge varandra upplevelser. Detta råd följs sedan av ett julklappstips:

"- Ett bra julklappstips är ett presentkort för 2 500 kronor. Då ingår japanskt bad, yoga, fyrarätter japansk middag samt tofflor och badkläder att behålla. Kortet kommer dessutom i en vacker låda tillsammans med en Cd-skiva med lugnande japansk musik.
– Jag har varit på Yasuragi, det var underbart skönt, säger Linda Rosing drömmande."

Ja, tjena! Vet inte riktigt hur stor julklappsplånbok Linda Rosing har men den verkar ju iallafall vara betydligt större än min.

//
Läs även andra bloggares åsikter om stress, julklappar, Linda Rosing

Man vet att barnen börjar växa upp när deras tänder börjar ramla ut. Nicke har varit lite sen med sin tandlossning men så här en dryg vecka innan åttaårsdagen börjar det hända grejjer minsann. =) I fredags for tand nummer tre ut och i går åkte nummer fyra. Så nu har det flyttat in en tandlös gubbe hos oss som går runt och testar att säga allt han kan komma på med en massa "s" i.
- Sssssluta retassss, säger han väsande när vi påpekar att han låter ganska roligt.


Läs även andra bloggares åsikter om tänder, tandlossning, tappad tand

Kolla denna! Med kiss- och bajshumorn i behåll så är den här underbar! I lagom mängd iallafall.

JULHÄLSNING

//

Läs även andra bloggares åsikter om julhälsning

Jag är frustrerad för att jag inte hinner med mina barn och min man mellan varven så som jag skulle vilja. Jag surar för att jag har svårt för att bli av med mina extrakilon. Jag gnäller för att jag har mycket att göra. (vilket egentligen är bra med tanke på att jag är egenföretagare). Jag stressar till stallet och surar för att jag inte hinner vara en god hästägare och ryttare. Jag gnäller för att jag inte hinner med mitt hem som jag skulle vilja. Jag tjurar för en massa saker.

I morse berättade maken att en bekant till oss dog i går. Hon stod oss inte speciellt nära, vi kände knappt varandra men hejjade när vi möttes. En kvinna och mor på omkring 45+. Jag visste inte ens att hon varit sjuk.

Man stannar upp. Tänker efter. konstaterar att jag har det fantastiskt bra egentligen. Vem är jag att gnälla?

Idag ska jag ta vara på varje minut. Carpe diem känns extra nära idag.

//

Läs även andra bloggares åsikter om död, carpe diem

Mycket ska man höra...

En duktig tjej som jobbat på ridskolan red igenom vår häst på kvällens träning. Jag var megaimpad.

Dottern i ett försök att piffa upp mammans dåliga självförtroende:
- Mamma, det ser likadant ut nästan när du rider. Du har bara större tuttar!"

Öööhhhh, tror att det var en komplimang. Man får väl vara tacksam att det bara var mina behag hon drog till med för jag skulle vilja säga att det mesta är större på mig jämfört med Sandra som satt i sadeln på Nettan....

=)


Läs även andra bloggares åsikter om ridning, tuttar

Det har varit en hektiskt helg. Men ändå ganska skön. Ägnade större delen av lördagen åt att jobba. Inte roligt en lördag, dock tvunget. Sonen kom på fredagskvällen på att han visst var bjuden på kalas på lördag förmiddag, så det lyckades vi pussla in också. Present hade storasyster att bidra med (tror hon offrade en av lillebrors julklappar...). Maken tog svärfar i bilen i åkte till Dalsland och hämtade vår årliga gris. OBS väldigt död gris. Typ kluven. Fika med kompis och son. Hann slänga upp lite stakar och stjärnor också under eftermiddagen. Detta skedde med ett öga på TV:n där Stockholm Horse Show pågick för fullt.


En liten ljusstake ute på verandan, brevid sommarens en kruka med blommande pelargoner. Två årstider som möts inför första advent. =)

På söndagen var det fotbollsträning för sonen, styckning av den stackars grisen samt adventsfika hos Anderssons på eftermiddagen. Jag hade bestämt mig för att hinna rida i går också. Jag lyckades, men hur kul är det att komma till stallet, ha lite halvbråttom, och hitta sin häst så här:



Jag vill då påminna om att min häst i normala fall är vit... Den lilla damen hade rullat sig i den största lerpölen hon kunde hitta tror jag. Och täcket hade inte gjort stor nytta. Det blev stortvätt med vattensprutan!

Idag står det SKRIVA i min kalender. Och det är det jag borde sätta igång med omedelbums. Men först en balja kaffe.

//

Läs även andra bloggares åsikter om gris, första advent, pelargoner, ridning