ordagranna

- Det här är sista gången vi använder vår gamla transport, sa jag till Jennie när vi var på väg in till ridklubben igår kväll. Jag hade de sista gångerna vi använt den, tyckt att den tappat stinget och kändes väldigt risig. Vi har gått över den och klämt och känt men allt verkar trots allt vara helt och rejält. Golvet är ju bara ett år gammalt och resten är helt. Ändå har jag skeptiskt tittat på baklämmen i någon vecka nu och igår tog jag beslutet att ställa av vår gamla Trane i väntan på att bromsarna renoverats klart på BOJ:en vi praktiskt taget har köpt.

Tio minuter senare lastar vi ut Nettan ur transporten på stallbacken på ridklubben. När hon har bakbenen på backen och frambenen kvar på lämmen kliver hon igenom med vänster fram. Jennie formligen tryckte ut hästen bakåt så att hon aldrig hann sätta ner foten ordentligt och det blev förmodligen hästens räddning. Det plus att vi alltid har rejäla transportskydd på henne. Jag tror inte ens att Nettan hann uppfatta vad som höll på att hända. Hon tyckte nog bara att det var ett vädligt konstigt sätt att bli utsläppt på.

Skärrade, är bara förnamnet på hur vi kände oss. Herre gud, vad hade kunnat hända?! Micael fick låna transport och komma och byta ekipage med oss så att vi kunde ta oss hem. Nettan var helt OK efter händelsen så ridlektionen genomfördes som vanligt.

Micael gjorde en snabb okulärbesiktning på hemmaplan av transporten och lämmen är hel och fräsch för övrigt. Ingen röta och absolut inte mjuk någonstans. Det är precis som om en fyrkantig lucka har öppnats under hästens hov, precis som en adventskalender typ... Usch. Nu väntar vi på den nya transporten!