ordagranna

Det är annandagen och familjen Carlsson kan luta sig tillbaka och summera en synnerligen och ovanligt lugn och skön jul. Hysterin uteblev, alla julklappar inhandlades innan 1:a advent, lagom med ambition på julandet i hemmet och inget pepparkaksbak. Inte ens en liten lussekatt har lämnat ugnen denna december. Egentligen borde det kännas lite konstigt men det känns faktiskt bara himla skönt.

Inledde med födelsedagsfirande av sonen den 19 december. 7 år minsann! Stor pojke numera. Fortsatte två dagar senare med minijulafton tillsammans med barnens kusin/syssling och exsvägerska (ja, jag vet att det låter knäppt men familjerelationerna är liksom den att kusinsyskonen faktiskt blir en del kusin och en del syssling. Be mig inte förklara just nu, det kan vi ta en annan gång... =).

Självaste dopparedagen startade med morgonfodring och utsläpp av sju styck hästar. Jennie och jag tog en ridtur i morgondimmorna och det var underbart! Vi tog flera goa galoopper och bara njöööööt. Vid ettsnåret kom våra julgäster hem till oss. I år en minimerad skara eftersom min bror med familj firade med svärföräldrar på annat håll. Alltså var det förutom mig själv, maken Micael och barnen Jennie och Niklas endast mina föräldrar och min svärmor. Mycket lugnt och skönt. Fast det tog vi igen på juldagen, det vill säga i går, då vi träffade brorsan med familj hemma hos våra föräldrar i Henån. Med ett litet gäng småbarn blir det liksom mer fart och fläkt per automatik. Jag älskar mina brorsbarn men det är ganska skönt att konstatera att vi har de värsta småbarnsåren bakom oss. Skönt att de växer upp allt eftersom tycker jag. Vill också gärna berätta att Nicke och jag cyklade till stallet på juldagsmorgonen, mockade och gjorde klart och tog sedan en en och en halvtimmas promenix tillsammans med resten av familjen och vännerna Peter och Anette, i en regnig skog med mycket lera om fötterna. SKÖNT!

Idag är det annandagen och jag har varit huslig på förmiddagen med tvätt och dammsugning och sån´t spännande. Sedan tog jag och Nicke cyklarna igen (Nicke fick ny cykel på julafton. Därav allt cyklande.) till stallet igen och provade Nickes julklappar i form av egen ryktlåda med tillbehör och grimskaft. Mockning (konstigt att just mockningen ofta finns kvar till mamma de dagar dottern rider ensam...? Till hennes försvar ska sägas att hon faktiskt red ett rejält pass på min häst också så mocka var kanske det minsta jag kunde göra för henne?) Nicke red lite på Miri och jag gjorde storstädning i Zabonetts box.

I morgon ska Jennie och Zabonett vara med på hoppkurs på ridklubben. jag är lite orolig faktiskt eftersom Nettan har visat en sida som vi inte riktigt kände till när vi köpte henne. Att hon skyggar för mycket på uteritter hade vi koll på men att även hinder kan vara farliga var något nytt. jennie tränade i torsdags och flög av med bullr och bång några gånger. Jag har sagt att hon GÄRNA får avstå om hon vill och känner sig osäker, men det vill hon absolut inte. Jag får väl käka valium...

Hade en underlig dröm i natt. Jag fick ett mail från en uppdragsgivare som totalsågade mitt arbete och jag blev så himla arg och ledsen eftersom den här uppdragsgivaren har varit  strulig från början. Även i verkligheten alltså. Jag skällde ut henne och sa vad jag tyckte och plötsligt stod jag där med 10.000 kronor lägre inkomst i december eftersom jag helt enkelt bad kunden dra åt varmare trakter, och då menade jag inte Gran Canaria...

Det jobbiga är att något sådant verkligen skulle kunna hända även i verkligheten för den här uppdragsgivaren håller på att göra mig galen. Blir lite stressad för vi blir liksom aldrig klara och det som från början var en väldigt snygg produkt börjar forma sig till något halvdant där jag inte längre orkar säga min proffessionella mening för det är liksom inte värt det. Jag vill bara bli klar. (Och fakturera! =)

Då är det tur att man även har andra uppdrag, där allt flyter på som det ska, även om det kan haka upp sig ibland också. Konstigt vore det ju annars.

Igår fick jag besök av mamma och min moster. Moster fyllde 75 i tisdags och det kan ingen människa tro. Hon ser defintivt inte ut att vara 15 år äldre än min mamma - som den snabbtänkte nu räknar ut är 60 - snarare 5 kanske? Eller så är det min mamma som börjar bli lite mossig...? =)

Vi pratade om mormor som gick bort för 11 år sedan. Hur pigg hon var och att det plötsligt bara sa pang och hon föll ihop på köksgolvet, dog knall och fall. Ibland saknar jag mormor så att det kan göra ont och vi pratar ofta om henne´här hemma. Nicke 7 år som aldrig har träffat henne och Jennie 16 som har flera glada minnen från sin gammelmormor.

Nä, nu måste jag ta tag i min arbetsdag. Har två miniartiklar att klara av och två hästar att ta hand om innan kl 14. Ska på verksamhetsrådsmöte på skolan i kväll, något som jag absolut inte har lust till egentligen men allmänna trycket vid senaste föräldramötet i sonens klass gjorde att jag kände mig tvingad. Bokstavligen talat. Jag orkar inte engagera mig i allt och alla! Har fullt sjå att få mitt eget liv att gå ihop, men där är iallafall 99% av det självvalt. Något himla verksamhetsråd har jag då inte valt. Blä.

... borde man säga, men jag håller inte med. Jag är en sådan där konstig prick som inte gillar snö. OK med snö på julafton och vecka 8 när vi brukar vara i fjällen. För övrigt kan det lika gärna vara. Jag tycker inte om att frysa, att behöva bylta på mig en halv garderob för att kunna gå ut och jag gillar inte när det blir stenhårt i backen och hästarna får ont i benen av att göra annat än att bara skritta. Jag tycker att det är helt OK med mjuka regnblöta grusvägar och en blöt paddock med mjukt och trevligt underlag.

mina planer för dagen blev grusade av en frilansande kollegas och väninnas magsjuka. Vi skulle ha ätit lunch tillsammans och sedan roat oss i stallet en stund, men av det blev det intet. Nu väntar jag på dotterns hemkomst för att se om jag kan få lite sällskap till stallet kanske. Tänkte att hon skulle få hålla en lektion för sin lilla mamma om hon vill. Hon och min häst var på ridklubben igår och det gick så himla bra så det var en fröjd att se! Stolt mamma!! Jag blir så himla sugen på att börja rida för instruktör igen men jag är för mesig. Och för fattig. Att ha två hästar inackorderade och två barn inskrivna i ridskoleverksamheten räcker för min plånbok kan jag säga...

Fick förresten lite förhandsinfo om mitt bokmanus igår. Boken "Mia och Stall Norgården" av Anna Carlsson-Käck ligger för tryck och ges ut i december på Egmonts förlag. Glad?? Ja, lite... =)