ordagranna

Nu är jag tillbaka efter några härliga dagar i St Albans hos Annika. Tack kompis! Nu känner jag mig vederkvickt och redo att ta tag i mitt arbetsliv igen. Och min vardag. Redan på söndagen lyckades jag ganska väl med att blunda för det faktum att samtliga dammråttor låg kvar och väntade på mig här hemma...

Dammråttor eller ej; England var engelskt och Annika med familj borde öppna B&B omedelbums! Stor potential finnes!

En liten bildkavalkad:
 
Marknad i St Albans. Lördag förmiddag. Närmast kameran nacken
på pappa Peter, storesbror Lukas och lintotten Emil.

Annika! Fetaosten var kanongod!!
Var dock orolig för läckage i handväskan, men det funkade fint! =)


Duvor i parken. OBS! Vi matade dem inte ty det är ett ålderstecken.
Vi sparar det till pensionsåldern är uppnådd.


Hallå!! När öppnar det här fiket egentligen??? (OK. Jag SKA försöka
tänka på min hållning. Sträck på dig, hösäck!)


Väl värt att vänta på... Men det fick bli kaffe istället för te.


Äldsta puben i England lär ligga i St Albans. De fajtande tupparna
fick besök av oss på fredagskvällen. En av få pubar som tillåter
BÅDE barn och hundar. Samtidigt.


Och vad ska en hästskrivande frilansskribent köpa i England om
inte en hästtidning!?


Lilla söta Vicky och min sängkamrat katten Boy. Det höll på att bli
lite trångt när jag skulle åka hem för jag försökte klämma ned
både katt och hund och hade dessutom planer på att sno med mig
Annikas foderhästs boxgranne också. Synd att man inte får ha hur
mycket handbagage som helst när man flyger med Ryan Air...

Men NÄSTA gång! Då jäklans!

//

Läs även andra bloggares åsikter om England, St Albans, barn