Kan man känna sig krympt?
När man inte syns, när det känns som om man bara klankas på och när självförtroendet går i botten; då blir man krympt. Igår blev jag krympt. Och egentligen av ingen anledning alls för antagligen sitter "krymptheten" bara i mitt eget huvud. För inte kan det vara folks mening att jag ska ha järnkoll på allt? Att jag inte ska få veta vad som dryftats i viktiga telefonsamtal som berör oss alla? Att min kompetens ska vara fullt utvecklad och klockren och att andras egon glatt ska lysa medans mitt eget krymper? Eller att jag blir bortglömd alternativt petad i kön?
Idag är ingen bra dag. Jag tror jag drar en filt över huvudet ett tag och inväntar hovslagaren. Kan ju ta en stund....
//
Läs även andra bloggares åsikter om krympt, självförtroende
Idag är ingen bra dag. Jag tror jag drar en filt över huvudet ett tag och inväntar hovslagaren. Kan ju ta en stund....
//
Läs även andra bloggares åsikter om krympt, självförtroende
Kommentarer
Postat av: Aina
I går hade jag min dåliga dag. Det började med att vi körde fel två gånger innan vi kom till Värnamo. Vems var felet om inte kartläsarens? Det är bara att konstatera. Jag är ingen Tina Törner.
Vad värre var. På kvällen när vi kom hem, släppte Annika hästarna i vår gräshage. Där hade jag glömt att stänga en av tre grindar med påföljd att jag och maken hade tre lösa hästar på gården. Som väl var, hände inget allvarligt. Men krympt blev jag. Nej, ingen är på topp alla dagar. Inte ens Tina Törner, skulle jag tro. /Aina.
Trackback
