ordagranna

Eftersom jag varit en "till och från-bloggare" - mestadels "från" den senaste tiden, har jag missat att berätta om min STORA TÄVLINGSDEBUT på dressyrbanorna. Hur jag nu kunnat missa det; det här är STORT ska ni veta. =) Den 11 oktober var det en clear round på lokala ridklubben. Eftersom det är jag som roddar ridklubbens hemsida fick jag veta det i god tid och i samband med att jag la upp proppen, slant jag på tangenterna och råkade anmäla mig själv... Ack jag dumma, dumma människa.

- Men vad är det värsta som kan hända? undrade min instruktör.
- Att jag spyr, svimmar och ramlar av vid X, stönade jag.

Nu hände inget av det och med viss förvåning konstaterade jag att jag inte kände mig speciellt nervös, vare sig veckorna innan eller på själva tävlingsdagen. Tro´t eller ej. Visserligen hade jag en förskräckligt ofokuserad framridning med lite skritt här och lite skrutt där och "kanske skulle jag göra lite vändningar också och hjälp vad hon springer i galoppen..." Dottern påstår att jag betedde mig drogpåverkat. Då undrar ju genast en mor och vän av ordning vad HON vet om sådant uppträdande??

Jag valde att göra min debut i LC:1. Valet är självklart; det är nämligen det enda program jag kan. Alltså var det jag och X antal ponnyryttare i varierande storlekar och åldrar som red dagens första klass. Mina vuxna kamrater ställde upp i sådana där konstiga program som LB:1 och LA:1 och annat besvärligt. Men varför krångla till det?

Jag kan härmed meddela att jag fick rosett och 69,62 %! Såååå stolt och lycklig. Möjligen en något snäll domare i Jan Banan och möjligen att han fick lite grus i ögat vid ett tidigt avbrott i vänstergaloppen, men JAG GJORDE DET!!!

Två veckor senare var det dags igen. Maskeraddressyr och Anna "Karlsson på taket" Carlsson-Käck red en LC:1 igen - jag kan ju inget annat program! - och fick ihop 70 %! Den ritten har jag bara vaga minnen av. Nettan var laddad till tusen redan innan vi skulle in på banan och när Karlsson på taket-signaturen drogs igång i manegen på 110 decibell for vi iväg som skjutna ur en kanon och sladdade lite tjusigt in på banan vid A. Energi och tempo kändes inte direkt som vårt största problem....

Blodad tand! Nu har jag skaffat mig kavaj. Ska kanske ta och fixa ett par vita brallor också vad det lider. Vi smyger igång det hela lite försiktigt... På söndag är det Pepparkakshoppning på klubben. Hoppning för livrädda med lägsta möjliga höjd 30 cm. Jag har tagit i och anmält mig till skyhöga 50...

 
Rosett!                                                            Lättad att det är över!