Att åldersbestämma en blockflöjt
Sonen har börjat spela blockflöjt. Egentligen ville han lära sig spela piano och eftersom det numera finns ett i det Carlssonska hemmet hade det ju varit väldigt bra. Nu får man dock inte inleda sin musikaliska karriär på grundskolenivå med just piano, utan sonen hänvisades bryskt till blockflöjten istället. Att han faktiskt också hade att välja på fiol var inget vi informerade honom om. Dottern startade nämligen sitt musik- och sångintresse med att lära sig grunderna på fiol en gång i tiden. Vi har inte hämtat oss ännu...
Blockflöjtsboken "Tjo Flöjt" (Gud så klämmigt namn. Påhittigt minsann!) inköptes men när det kom till själva instrumentet tyckte den goda modern, det vill säga undertecknad, att det var ett onödigt inköp eftersom min flöjt faktiskt fanns kvar någonstans. Här fanns det pengar att spara helt enkelt! Efter bara en kvarts letande i gömmorna fann jag den kära gamla träflöjten (kom inte å säg att jag inte har koll på mina grejor!). Något tummad, väl inbiten och lite charmigt sliten. Tyckte jag. Jag klappade den ömt och började tala om alla de fina upplevelser jag haft tillsammans med det instrument som lade grunderna till att jag sedan spelade gitarr nästan varje dag fram tills dess att dottern föddes. Där någonstans bytte fru Carlsson fokus. Kanske var det då jag blev vuxen?
Resten av familjen skakade på huvudet men lyssnade med viss förvåning på truddelutten jag och mina fingrar plötsligt mindes. Så roligt. Tänk att Nicke nu skulle få ta med sig min fina träflöjt till musikskolan och spela för samma musiklärare som jag själv gjorde en gång.
Det blev onsdag. Flöjten packades ned och sonen åkte till skolan. Det blev eftermiddag och sonen hämtades från fritids.
- Gick det bra på blockflöjtslektionen?
- Jooooo.... Men jag måste nog ha en ny flöjt mamma.
- ?????
- Magistern sa att den var jättefin men liten gammal och lite sönder och så, så det vore bra om vi köpte en i plast istället. En som är hel....
Vafalls?! Min fina flöjt!? Inget fel på den! Och vaddå gammal? Den är ju faktiskt bara.... vänta, låt mig räkna lite... 34 år. Det är väl ingen ålder på en blockflöjt? Eller...?
Min fiiiina, nästan nya blockflöjt, endast 34 år gammal.
//
Blockflöjtsboken "Tjo Flöjt" (Gud så klämmigt namn. Påhittigt minsann!) inköptes men när det kom till själva instrumentet tyckte den goda modern, det vill säga undertecknad, att det var ett onödigt inköp eftersom min flöjt faktiskt fanns kvar någonstans. Här fanns det pengar att spara helt enkelt! Efter bara en kvarts letande i gömmorna fann jag den kära gamla träflöjten (kom inte å säg att jag inte har koll på mina grejor!). Något tummad, väl inbiten och lite charmigt sliten. Tyckte jag. Jag klappade den ömt och började tala om alla de fina upplevelser jag haft tillsammans med det instrument som lade grunderna till att jag sedan spelade gitarr nästan varje dag fram tills dess att dottern föddes. Där någonstans bytte fru Carlsson fokus. Kanske var det då jag blev vuxen?
Resten av familjen skakade på huvudet men lyssnade med viss förvåning på truddelutten jag och mina fingrar plötsligt mindes. Så roligt. Tänk att Nicke nu skulle få ta med sig min fina träflöjt till musikskolan och spela för samma musiklärare som jag själv gjorde en gång.
Det blev onsdag. Flöjten packades ned och sonen åkte till skolan. Det blev eftermiddag och sonen hämtades från fritids.
- Gick det bra på blockflöjtslektionen?
- Jooooo.... Men jag måste nog ha en ny flöjt mamma.
- ?????
- Magistern sa att den var jättefin men liten gammal och lite sönder och så, så det vore bra om vi köpte en i plast istället. En som är hel....
Vafalls?! Min fina flöjt!? Inget fel på den! Och vaddå gammal? Den är ju faktiskt bara.... vänta, låt mig räkna lite... 34 år. Det är väl ingen ålder på en blockflöjt? Eller...?
Min fiiiina, nästan nya blockflöjt, endast 34 år gammal.
//
Kommentarer
Trackback
